Urho Kekkonen – Finlands president 1956–1982 och neutralitetspolitik
Urho Kekkonen: Finlands president 1956–1982, arkitekten bakom Paasikivi‑Kekkonens neutralitetspolitik och Helsingforsavtalen under kalla kriget.
Urho Kaleva Kekkonen (3 september 1900 - 31 augusti 1986) var Finlands president mellan 1956 och 1982. Dessförinnan var han också Finlands statsminister. Han kom att bli en av 1900-talets mest inflytelserika och omstridda finländska politiker.
Tidiga år och politisk uppbyggnad
Kekkonen föddes i Pielavesi och växte upp i en bondfamilj med starkt lokalt engagemang. Han deltog på den vita sidan i det finska inbördeskriget 1918. Efter kriget studerade han juridik vid universitetet och arbetade senare inom rättsväsendet och i den statliga säkerhetstjänsten. I sina unga år var han en aktiv medlem i Agrarpartiet (senare Centre-partiet) och steg successivt i partiets och rikspolitikens led.
Minister- och statsministerår
Kekkonen tjänstgjorde i flera ministerposter, bland annat som inrikesminister från 1937, då han bland annat försökte förbjuda det fascistiska partiet IKL. Under 1930– och 1940-talen var han en stark motståndare mot extremism både från höger och vänster: han var emot kommunisterna och senare även kritisk mot fascistiska rörelser.
Efter andra världskriget fortsatte Kekkonens karriär i nationell politik och han blev under 1950-talet statsminister. Han ledde koalitionsregeringar och arbetade för politisk stabilitet i efterkrigstidens Finland.
President och neutralitetspolitik
Kekkonen valdes till Finlands president 1956, efter president Paasikivi. Tillsammans med Paasikivi formulerade han vad som kom att kallas "Paasikivi–Kekkonens linje". Denna utrikespolitiska riktning syftade till att Finland skulle bevara sin självständighet, demokrati och marknadsekonomi samtidigt som landet upprätthöll goda relationer med Sovjetunionen, som låg direkt intill Finland.
Under det kalla kriget försökte Kekkonen föra en neutralitetspolitik. Finland var varken medlem i Nato eller i Warszawapakten, och utrikespolitiken präglades av försiktighet i relationerna med stormakterna. Denna linje har senare ofta beskrivits i termer av "finlandisering": en strävan att undvika konflikter med Sovjetunionen genom kompromisser i utrikes- och säkerhetspolitiken.
Under sin tid som president spelade Kekkonen en viktig roll i internationella kontakter. Ett av hans sista stora bidrag var fungerandet som värd och pådrivande kraft i samband med Helsingforsavtalen och konferensen 1975, som inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa samlade europeiska länder, Förenta staterna och Sovjetunionen.
Inrikespolitik och kritik
Under sina långa år vid makten fick Kekkonen stort inflytande över inrikespolitiken. Han var skicklig i att manövrera mellan partier och regeringar, men hans styre mötte också kritik. Motståndare hävdade att han koncentrerade för mycket makt till presidentämbetet och utnyttjade sitt inflytande över partipolitiken och byråkratin. Hans långa presidentskap och sätt att undvika politisk konkurrens skapade debatt om demokratins funktionssätt i efterkrigstidens Finland.
Sjukdom, avgång och död
Kekkonen drabbades av sjukdom hösten 1981 vilket kraftigt begränsade hans arbetsförmåga. Han lämnade presidentämbetet i början av 1982 och drog sig tillbaka från offentlighetens liv. Han dog 1986, 86 år gammal.
Arv och betydelse
- Kekkonen ses som en centralgestalt i Finlands efterkrigsorientering mot neutralitet och samarbete med Sovjetunionen.
- Hans tid som president präglades både av stabilitet i utrikespolitiken och av inrikespolitiska kontroverser kring maktkoncentration.
- Historiker och politiker värderar hans insatser olika: många berömmer hans förmåga att säkra Finlands självständighet i en svår geopolitisk situation, medan andra kritiserar hur länge och kraftfullt han utövade makt.
Frågor och svar
F: Vem var Urho Kaleva Kekkonen?
S: Urho Kaleva Kekkonen var Finlands president 1956-1982 och Finlands statsminister innan dess.
F: Var var han född?
S: Han föddes i Pielavesi.
F: Vad gjorde han under det finska inbördeskriget?
Svar: Han deltog i det finska inbördeskriget. Han var antikommunist och senare antifascist.
F: Vad försökte han göra som inrikesminister 1937?
S: Som inrikesminister försökte han förbjuda det fascistiska partiet som kallades Patriotiska folkrörelsen (IKL).
Fråga: När blev han Finlands statsminister?
Svar: Han blev Finlands statsminister 1950 efter andra världskriget.
Fråga: Vad är "Passikivi-Kekkonens linje"?
Svar: "Passikivi-Kekkonen-linjen" är en utrikespolitisk doktrin som utarbetades av Kekkonen och Juho Kusti Paasikivi och som syftade till att upprätthålla Finlands självständighet, demokrati och kapitalism samtidigt som man stod nära Sovjetunionen.
F: Vilka var några av hans prestationer under presidentperioden?
S: Under sitt presidentskap ledde Urho Kekkonen undertecknandet av Helsingforsavtalen mellan de europeiska länderna, Förenta staterna och Sovjetunionen 1975. Dessutom försökte han hålla Finland som ett neutralt land under det kalla kriget, vilket innebar att landet inte var anslutet till någon militärallians som Nato eller Warszawapakten.
Sök