Philip Stanhope — 4:e greven av Chesterfield: brittisk politiker och författare
Lär känna Philip Stanhope, 4:e greven av Chesterfield — inflytelserik brittisk politiker, diplomat och författare vars eleganta brev och råd formade 1700-talets elit.
Philip Dormer Stanhope, 4th Earl of Chesterfield PC KG (22 september 1694 - 24 mars 1773) var en brittisk statsman och intellektuell.
Stanhope föddes i London. Han fick sin skolgång vid Trinity Hall i Cambridge. Därefter reste han på en stor rundresa på kontinenten. Han blev kammarherre hos prinsen av Wales.
Tidigt liv och utbildning
Philip Stanhope kom från en adlig familj och fick därför tillgång till både utbildning och kontakter som öppnade dörrar i politiken. Hans tid vid Trinity Hall i Cambridge följdes av den klassiska grand tour som var vanlig bland unga engelska adelsmän; resorna i Europa bidrog till hans bildning, språkkunskaper och intresse för diplomati och kultur.
Politisk karriär och offentliga uppdrag
Stanhope var aktiv inom politiken under större delen av sitt liv. Han innehade flera regeringsposter och deltog i parlamentariskt arbete samt diplomatiska uppdrag. Som kammarherre hos prinsen av Wales kom han nära hovlivet, vilket stärkte hans ställning i kretsar där makt och inflytande delades ut. Han var också ledamot av Privy Council och utnämnd till medlem av Hedersorden av Strumpebandsorden (KG), vilket avspeglade hans höga rang och erkännande i samtida politiska kretsar.
Litterärt arbete och "Letters to His Son"
Stanhope var vida känd för sin stilkänsla och sitt sätt att formulera råd om bildning, etikett och världslig takt. Av hans skrifter är "Letters to His Son" (brev till hans son) de mest kända. Dessa brev, skrivna som råd och anvisningar om uppfostran, dygd, karriär och konsten att uppträda i sällskapslivet, publicerades postumt och har länge lästs som exempel på 1700-talets förnuft och smak. Breven innehåller många pregnanta aforismer och betonade vikten av självbehärskning, social finess och bildning.
Stil, rykte och betydelse
Som skribent hyllades Stanhope för sin eleganta och polerade prosa. Han såg god smak och korrekta manér som viktiga ingredienser för framgång i både privatliv och politik. Samtidigt har hans råd ibland kritiserats för att vara alltför kalkylerade och inriktade på yta och konformitet — en kritik som pekar på en konflikt mellan äkta moral och social takt.
Relationer med samtida intellektuella
Stanhope rörde sig i de litterära kretsarna och fungerade även som mecenat för konst och lärda. Han hamnade dock i konflikt med flera författare, mest berömt med Samuel Johnson. Johnson kände sig förrådd av vad han uppfattade som Chesterfields ytliga och opportunistiska stöd och beskrev senare relationen med hård ton. Denna motsättning blev en välbekant episod i samtidens litterära historia.
Privatliv och arv
Chesterfield var känd för sin världsvana livsstil. Traditionen säger att hans namn har levt vidare bland annat genom uttryck och möbler (till exempel den så kallade "chesterfield-soffan"), även om sådana uppgifter ofta är mer anekdotiska än strikt dokumenterade. Han avled den 24 mars 1773.
Eftermäle
Philip Stanhope, 4:e earl av Chesterfield, lämnar efter sig ett komplext arv: å ena sidan en skicklig politiker och stilist i språkets konst, å andra sidan en figur som väckt debatt om moral, ytlighet och verklig bildning. Hans brev och skrifter fortsätter att studeras för sin stilkänsla och som dokument över 1700-talets sociala ideal.
Philip Lord Chesterfield
Karriär inom den offentliga sektorn
År 1715 kom han in i underhuset som Lord Stanhope of Shelford och ledamot för St Germans. Han reste till Paris och skickade värdefull information till regeringen om den jakobitiska komplotten. År 1716 återvände han till Storbritannien och satt i underhuset. Han gillade att delta i debatterna.
Han tog plats i överhuset. År 1728 skickades han som ambassadör till Haag. Han gjorde ett bra jobb och fick 1730 Order of the Garter och posten som Lord Steward. Efter att han inte hade stött Walpoles accislag blev han avskedad från sitt intendenturuppdrag. Han tillbringade åratal med att motsätta sig det styrande partiet i överhuset. Först mot Robert Walpole och sedan mot Englands kung Georg II. År 1744 kom "Broad Bottom"-partiet, som leddes av Chesterfield och Pitt, till makten. De regerade tillsammans med Pelhams.
Han skickades sedan till Haag som ambassadör en andra gång. Syftet med hans uppdrag var att övertala nederländarna att delta i det österrikiska tronföljdskriget. Hans uppdrag var framgångsrikt. När han kom tillbaka till London blev han utnämnd till lordlöjtnant av Irland. Detta var en position som han länge hade velat ha.
Han tog sin roll på allvar. Han etablerade skolor och tillverkning på Irland. Inom politiken fann han ett sätt att samarbeta med både protestantiska och katolska partier.
Han tog också fortfarande plats i överhuset. År 1751 bidrog han till att den gregorianska kalendern blev ett faktum. Denna parlamentslag är ibland känd som Chesterfields lag. Efter att han långsamt blev döv var han tvungen att sluta sitt arbete i parlamentet.
Han bodde några år i Ranger's House, Chesterfield Walk, Greenwich, London.
Hur han är ihågkommen
Inom politiken är han mest känd för sin tid som lordlöjtnant på Irland. Som författare är han mest känd för sina Letters to his Son. Dessa brev var egentligen inte skrivna för att läsas av allmänheten. Hans änka Eugenia Stanhope publicerade dem först 1774. Letters to his Godson publicerades 1890. Båda breven är skrivna med stor stil och kunskap.
Chesterfield County i Virginia och Chesterfield County i South Carolina i USA är uppkallade efter honom. Han spelar också en roll i William Makepeace Thackerys roman The Virginians från 1757-1758.
Saker som han förmodligen har sagt:
"En skicklig man visar sin anda genom milda ord och beslutsamma handlingar."
"Jag rekommenderar dig att ta hand om minuterna, för timmarna tar hand om sig själva."
Sök