Planet of the Apes är en amerikansk science fiction-film från 1968, regisserad av Franklin J. Schaffner. Den var baserad på romanen La planète des singes skriven av Pierre Boulle och utgiven 1963. Filmen har Charlton Heston i huvudrollen och i filmen medverkar Roddy McDowall, Kim Hunter, Maurice Evans, James Whitmore, James Daly och Linda Harrison. Den släpptes av 20th Century Fox.

Handling (kort)

En grupp astronauter kraschar på en mystisk planet i fjärran rymden. Endast en, befälhavaren George Taylor (spelad av Charlton Heston), överlever och upptäcker att planeten styrs av intelligenta apor medan människor är primitiva och tysta. Taylor tas till fånga och studeras av apornas samhälle, där forskare som Zira och Cornelius ifrågasätter den rådande ordningen medan den konservative Dr. Zaius försöker tysta dem. Filmen kulminerar i en dramatisk upptäckt som ger handlingen en av filmhistoriens mest berömda och oväntade avslutningar.

Fakta

  • Regissör: Franklin J. Schaffner.
  • Baseras på: romanen La planète des singes av Pierre Boulle (1963).
  • Manus: skrevs av bland andra Rod Serling och Michael Wilson (filmens manus bearbetades för filmformatet).
  • Musik: komponerad av Jerry Goldsmith — ett kargt och suggestivt soundtrack som blivit mycket uppmärksammat.
  • Makeup: banbrytande ansikts- och kroppssminkning utförd av John Chambers, vilket var avgörande för filmens trovärdighet.
  • Utkom: 1968 och blev både en kritisk och kommersiell framgång.
  • Utmärkelser: filmen belönades med priser och fick flera utmärkelser — bland annat uppmärksammades John Chambers arbete med en särskild Academy Award, och Kim Hunter belönades för sin insats i en biroll.

Rollista (i urval)

  • Charlton Heston – George Taylor (astronauten och huvudpersonen)
  • Roddy McDowall – Cornelius (en av apornas forskare)
  • Kim Hunter – Zira (veterinär/psykolog och vänligt sinnad forskare)
  • Maurice Evans – Dr. Zaius (styrande orangutang och religiös/forskande auktoritet)
  • Linda Harrison – Nova (en människa som Taylor möter)
  • James Whitmore och James Daly – medverkade i mindre roller

Produktion och mottagande

Filmen hyllades för sin visuella stil, det väl genomförda sminket och den allvarliga ton som blandade äventyr med samhällskritik. Jerry Goldsmiths musik bidrog starkt till filmens upplevelse och den tekniska produktionen ansågs nyskapande för sin tid. Kritiker berömde särskilt filmens idéstyrka och den överraskande slutscenen, som blivit ett av 1960-talets mest ikoniska ögonblick på filmduken.

Teman och betydelse

Planet of the Apes arbetar med flera samhällsteman: människans natur, vetenskap kontra religion, maktstrukturer och rädsla för det främmande. Filmen togs också ofta som en allegori över samtida problem, bland annat rasism, kalla krigets skräck för kärnvapenkrig och frågeställningar kring civili sationens framtid. Avslutningen – en chockerande visuell upptäckt – bidrog till filmens starka kulturella genomslag.

Efterspel och arv

  • Filmens framgång ledde till en hel franchise: fyra direkta uppföljare på 1970‑talet – Beneath the Planet of the Apes (1970), Escape from the Planet of the Apes (1971), Conquest of the Planet of the Apes (1972) och Battle for the Planet of the Apes (1973).
  • Senare har berättelsen återberättats flera gånger, bland annat i Tim Burtons remake 2001 och i den moderna uppföljningen/reboot‑trilogin som började med Rise of the Planet of the Apes (2011).
  • Filmens ikoniska twist och dess visuella idéer har påverkat otaliga filmer och tv‑serier och gör fortfarande Planet of the Apes till en viktig milstolpe inom science fiction‑film.

Var du kan se filmen

Planet of the Apes finns i dag på olika fysiska format (DVD/Blu‑ray) och återfinns regelbundet på streamingtjänster som visar klassiska filmer. Filmens status som klassiker gör att den ofta inkluderas i retrospektiv och samlingar av science fiction‑filmer.