Den borstsvansade klippwallabyen eller den småörade klippwallabyen (Petrogale penicillata) är en typ av wallaby. Den är en av flera rock-wallabies i släktet Petrogale och lever i klipporna och hällarna i Australiens Great Dividing Range från cirka 100 km nordväst om Brisbane till Grampians i sydvästra Victoria. Dess livsmiljöer omfattar regnskog och torra sklerofylleskogar, där arten nyttjar bergsskrevor och klippformationer som skydd under dagen.

Utseende och beteende

Borstsvansad klippwallaby är en medelstor wallaby med kraftig kropp, korta runda öron och en lång, buskig svans som ger arten dess svenska namn. Pälsen är vanligtvis gråbrun på ryggen och ljusare under, med skiftningar beroende på lokaliteten. Wallabyernas rörelsemönster är anpassat till klippterräng: de är skickliga hopplare och använder klipporna som skydd mot rovdjur.

Föda och fortplantning

Arten är i huvudsak herbivor och äter gräs, blad från buskar och andra växtdelar som finns i och kring klippområdena. Den är mest aktiv i gryning och skymning (crepuscular) och söker föda i närliggande betesområden medan den vilar i klipporna under dagen. Honorna föder vanligtvis ett ungt åt gången, som vistas i pungen (marsupium) tills det blivit tillräckligt stort för att klara sig ute. Fortplantningen kan ske året runt, men kullenstorlek och överlevnad påverkas av födotillgång och hot i området.

Utbredning och population

Populationen har minskat i södra och västra delar av utbredningsområdet. Arten är fortfarande lokalt vanlig i norra New South Wales och södra Queensland, men i Victoria är arten nästan utdöd med endast omkring fyra individer i Grampians National Park och cirka 20 i East Gippsland. Ett försök att återintroducera arten vid Jenolan-grottorna i New South Wales gjordes 1988 då cirka 80 wallabies släpptes ut, men redan 1992 rapporterades bara sju kvar.

Hot och status

Huvudhoten mot borstsvansad klippwallaby är:

  • Predation från introducerade rovdjur, särskilt rödräv (Vulpes vulpes) och tamkatter.
  • Habitatförlust och fragmentering genom markanvändningsförändringar, vägbyggen och turism i känsliga klippmiljöer.
  • Konkurrens om föda med introducerade arter som kaniner och betesdjur, samt effekter av förändrade brandregimer.
  • Genetisk isolation i små populationer, vilket ökar risken för inavel och minskar motståndskraft mot sjukdomar och miljöförändringar.

Internationellt klassas arten som Nära hotad (Near Threatened) av IUCN, medan dess status regionalt kan vara mer allvarlig och variera mellan delstater i Australien beroende på populationernas storlek och lokala hot.

Bevarandeinsatser

Bevarandeåtgärder som genomförs eller rekommenderas inkluderar:

  • Kontroll och bekämpning av rödrävar och feralkatter i nyckelområden.
  • Skydd av klipphabitat genom nationalparker och reserver samt reglering av turism i känsliga områden.
  • Återintroduktioner och translokationer kopplade till övervakning, samt eventuella uppfödningsprogram i fångenskap för att stärka små populationer.
  • Forskning och övervakning av populationstrender, genetisk mångfald och effekter av bränder och klimatförändringar.

Lokala projekt har visat blandade resultat — vissa återintroduktioner och skyddade områden har hjälpt populationer att stabilisera sig, medan andra försök, som det vid Jenolan-grottorna, illustrerar svårigheterna när predatorer och andra hot inte är kontrollerade.

Sammanfattningsvis är borstsvansad klippwallaby en specialiserad bergslevande wallaby med en fragmenterad utbredning och varierande bevarandestatus. Framgångsrik bevarandeinsats kräver målmedveten hantering av rovdjur, skydd av viktiga klipphabitaten och långsiktig övervakning av små populationer.