Hummelfladdermusen (Craseonycteris thonglongyai), även kallad Kittis tryne- eller svinnosfladdermus, är en liten asiatisk fladdermus och den enda arten i familjen Craseonycteridae. Arten beskrevs på 1970‑talet och är välkänd för sin mycket lilla kroppsstorlek och sin karakteristiska tryneform.
Översikt
Hummelfladdermusen räknas till fladdermusarter och är ett av världens minsta däggdjur. Den förekommer endast i ett begränsat område i Sydostasien och lever främst i grottor vid floder.
Utseende och storlek
- Storlek: Mycket liten—kroppslängden och vikten gör arten till en av de minsta däggdjuren.
- Päls: Vanligen rödbrun eller gråaktig.
- Ansikte: Har en karakteristisk, något grisliknande nos som ger arten dess vanliga svenska namn.
- Kroppsbyggnad: Kompakt kropp med korta vingar jämfört med många andra fladdermusarter.
Utbredning och habitat
Arten finns naturligt i västra Thailand och i delar av sydöstra Burma. Den är knuten till våtare landskap där det finns lämpliga viloplatsgrottor och närliggande skog eller buskmarker.
- Viloplats: Vanligtvis i kalkstensgrottor längs flodstränder.
- Födosöksområde: Närliggande skogspartier där den jagar insekter vid skymning och gryning.
Eko‑ och beteende
- Aktivitet: Kortvariga jaktperioder vid skymning och i gryningen; vilar under dagen i täta kolonier.
- Föda: Livnär sig på insekter som fångas i eller vid skogsbryn.
- Samhälle: Bildar kolonier som kan variera i storlek; antal individer per grotta är ofta begränsat.
Fortplantning
Honor får vanligen en unge per år. Parningen och ungårets utveckling följer årscykler kopplade till lokala klimatiska förhållanden, vilket innebär att populationstillväxten är långsam jämfört med arter med högre reproduktionsfrekvens.
Status och hot
På grund av sin begränsade utbredning, speciella krav på viloplats och små populationer är arten känslig för störningar. Den är listad som utrotningshotad i flera sammanhang och påverkas av:
- Förlust och fragmentering av skogsmiljöer.
- Förstörelse och störning av kalkstensgrottor genom bl.a. gruvdrift och turism.
- Lokala förändringar i vattenförhållanden som påverkar insektsförekomsten.
Skydd och forskning
- Bevarandeinsatser fokuserar på skydd av grottor och omgivande skogsområden samt på övervakning av kolonierna.
- Fortsatt forskning behövs för att bättre kartlägga utbredning, populationsstorlek och de mest effektiva skyddsåtgärderna.
Sammanfattning
Hummelfladdermusen är en specialistart med mycket liten kroppsstorlek, begränsad utbredning i Thailand och Burma, och ett beroende av skyddade kalkstensgrottor. Arten är sårbar för habitatförlust och mänsklig störning och lyfts därför fram i bevarandearbeten.