C-dur
C♯-dur (eller C-dur) är en durskala baserad på C♯. Dess nyckel signatur har sju skarpa punkter.
Dess relativa moll är A♯-moll och dess parallella moll är C♯-moll. Dess enharmoniska motsvarighet är D♭-dur.
När en harpa är stämd till C-dur har den alla pedaler i bottenläge. Eftersom alla strängar blir kortare på detta sätt blir den mindre resonant.
De flesta kompositörer föredrar att använda den enharmoniska motsvarigheten D-dur, eftersom den bara har fem moll. Johann Sebastian Bach valde dock C-dur för Preludium och fuga nr 3 i båda böckerna av den vältempererade klaverboken. I den ungerska rapsodin nr 6 byter Franz Liszt tonart från D-dur till C-dur i början av stycket. Maurice Ravel använde Cis-dur som tonart i Ondine från pianosviten Gaspard de la nuit.
Louis Vierne använde C-dur i slutstycket av Messe solennelle.
Stigande och fallande C-dur skala.
Frågor och svar
F: Vad är C♯ major?
S: C♯-dur (eller C-dur) är en durskala baserad på C♯. Dess nyckel signatur har sju skarpa punkter.
F: Vad är det relativa mollet till C♯-dur?
S: Det relativa mollet till C♯-dur är A♯-moll.
Fråga: Vad är parallellmoll i C♯-dur?
S: Parallellmoll till C♯-dur är C♯-moll.
F: Vad är den enharmoniska motsvarigheten till C-dur?
S: Den enharmoniska motsvarigheten till Cis-dur är D♭-dur.
F: Hur påverkas ljudkvaliteten av att stämma en harpa för att spela i denna tonart?
S: När en harpa stäms för att spela i denna tonart placeras alla pedaler i bottenläge, vilket gör den mindre resonant eftersom alla strängar blir kortare.
F: Varför föredrar de flesta kompositörer att använda D-dur i stället?
S: De flesta kompositörer föredrar att använda D-dur i stället eftersom den bara har fem dalar, jämfört med sju skarpa för samma ton i C-dur.
F: Finns det några välkända stycken som är skrivna specifikt för denna tonart?
S: Ja, Johann Sebastian Bach skrev Preludium och fuga nr 3 från båda böckerna av Well Tempered Clavier i denna tonart, Franz Liszt bytte tonart från D-dur till denna tonart i början av sin Ungerska rapsodi nr 6, Maurice Ravel använde den som tonart för Ondine i pianosviten Gaspard de la nuit och Louis Vierne använde den som avslutande tonart för Messe solennelle.
