A♯-moll (Aiss-moll) — definition, egenskaper och enharmonisk motsvarighet
Upptäck A♯-moll (Aiss-moll): definition, tonartsegenskaper, sju kors i signaturen och dess enharmoniska motsvarighet B♭-moll — teori, historia och praktisk användning.
Aiss-moll eller A♯-moll är en mollskala byggd på tonen A♯. Den teoretiska nyckel signatur för A♯-moll innehåller sju kors: F♯, C♯, G♯, D♯, A♯, E♯ och B♯.
Egenskaper
Dess relativa dur är Cis-dur (C♯-dur). Den parallella durtonarten är teoretiskt A♯-dur, men A♯-dur är praktiskt sett opraktisk eftersom den skulle kräva många dubbla kors i notationen. Därför ersätts teoretiska A♯-dur-notationer i praktiken av deras enharmoniska motsvarigheter (vanligtvis skrivs de enklare som B♭-dur i praktiska sammanhang). I äldre eller särskilda noteringar förekommer ibland komplexa enharmoniska lösningar; exempelvis finns det partier i klassisk repertoar där kompositörer tillfälligt använder ovanligare noteringar för att behålla röstförlopp eller funktionell harmonik — se till exempel Chopins verk där korta moduleringar och enharmoniska skrivningar förekommer.
Toner i skalan och varianter
Den naturliga A♯-mollskalan stavas i teoretisk notering så här (naturlig moll):
- A♯ – B♯ – C♯ – D♯ – E♯ – F♯ – G♯ – A♯
Harmonisk moll (höjt sjunde) får då:
- A♯ – B♯ – C♯ – D♯ – E♯ – F♯ – G𝄪 – A♯ (G𝄪 = G dubbelkors, enharmoniskt A)
Vid melodisk moll höjs den sjätte och sjunde tonen vid uppåtgående skala:
- Uppåt: A♯ – B♯ – C♯ – D♯ – E♯ – F𝄪 – G𝄪 – A♯
- Nedåt återgår man till naturlig moll: A♯ – G♯ – F♯ – E♯ – D♯ – C♯ – B♯ – A♯
Dessa stavningar visar varför A♯-moll och särskilt A♯-dur blir otympliga i praktisk notskrift: dubbelkors (𝄪) och ovanliga stavningar behövs ofta.
Enharmonisk motsvarighet och användning
A♯-moll är enharmoniskt likvärdig med B♭-moll (Bess-moll) och därför används i praktiken nästan alltid B♭-moll i stället för A♯-moll. Det gör notationen enklare (fem b-förtecken i stället för sju kors plus eventuella dubbelkors) och är mer läsbart för utövare. A♯-moll är därför en av de sällsyntaste tonarterna i repertoaren.
Det finns dock några få exempel och notationsval där kompositörer av stilistiska eller teoretiska skäl valt att skriva i A♯-moll eller A♯-relaterade tonarter. Sådana fall är undantag snarare än regel; i de flesta fall väljer man enharmoniskt förenklade skrivningar för praktisk användning. För relaterade tonartsdiskussioner och kors-/b-förtecken i andra sammanhang kan man även se referenser till närliggande tonarter som b-moll eller B-dur, beroende på vilken notation som är lämplig i respektive musikaliskt sammanhang. Historiska exempel och mindre kända stycken kan ibland nämnas i facklitteratur (vissa källor tar upp verk av mindre kända kompositörer som exempel på ovanliga tonartsval).
Skalor och tonarter
Frågor och svar
Fråga: Vad är A-moll?
S: A-sharp minor är en minorskala som bygger på A-sharp. Den har sju skarpa punkter i sin nyckel signatur.
Fråga: Vad är den relativa durskalan till A-skarp-moll?
S: Den relativa dur till A-moll är C-moll-dur.
Fråga: Vad är den parallella dur till A-sis-moll?
Svar: Parallelldur i A-sis-moll ersätts vanligen av B-dur, eftersom A-sis-dur med sina tre dubbla sharps i tonartssignaturen är opraktisk i allmänhet. Undantag är Chopins Polonaise Fantaisie i As-dur, op. 61, som har en kort passage som är skriven i Ess-dur med accidentaler.
F: Har denna tonart en enharmonisk motsvarighet?
S: Ja, den enharmoniska motsvarigheten till Ais-moll är B-moll. Denna tonart används ofta i stället för Ais-moll eftersom den inte är särskilt användbar för kompositioner och det är en av de minst använda tonarterna i musiken.
F: Finns det några kompositörer som har komponerat musik i denna tonart?
S: Ja, Christian Heinrich Rinck skrev sitt Preludium nr 16 från Op 15 i denna tonart.
Fråga: Varför ersätter B-dur parallelldur i denna skala?
S: B-dur ersätter parallelldur i denna skala eftersom den har tre dubbla skarpturer som en del av sin signatur, vilket gör det opraktiskt att använda den på annat sätt.
Taggar
Relaterade artiklar
Författare
AlegsaOnline.com A♯-moll (Aiss-moll) — definition, egenskaper och enharmonisk motsvarighet Leandro Alegsa
URL: https://sv.alegsaonline.com/art/111