Maurice Ravel (född i Ciboure, Pyrénées-Atlantiques, 7 mars 1875, död i Paris, 28 december 1937) var en fransk kompositör. Hans namn förknippas ofta med Claude Debussys, men deras musik är egentligen mycket olika. Ravel tyckte om barn och djur och hans musik handlar ofta om dem. Han tyckte om att skriva om sagor och berättelser från fjärran länder. Han skrev en del härlig pianomusik, varav det mesta är svårt att spela. Boléro är ett 17 minuter långt stycke för orkester. En kort version användes av skridskoåkarna Torvill och Dean i den dans som gjorde dem till olympiska mästare 1984.

Liv och utbildning

Maurice Ravel växte upp i den baskiska delen av Frankrike, och spanska och baskiska färgtoner återkommer ofta i hans musik. Han studerade vid Conservatoire de Paris där han kom i kontakt med och påverkades av lärare som bland andra Gabriel Fauré. Trots stor begåvning lyckades han aldrig vinna det prestigefyllda Prix de Rome, ett faktum som följdes av en del besvikelse i hans tidiga karriär.

Musikstil och konstnärlig profil

Ravel beskrivs ibland felaktigt som ”impressionist” på samma sätt som Debussy. Han var dock mer klassiskt disponerad: hans stil präglas av klar formkänsla, minutiös orkestrering, rytmisk finess och ett mycket noggrant hantverk. Han använde influenser från folkmusik, spanska rytmer, jazz och modernistiska tendenser men behöll ofta en tydlig struktur och elegans. Ravel var också en virtuos i orkesterns färgpalett — få kompositörer har varit så skickliga i att skapa nya klangfärger.

Viktiga verk

  • Boléro (1928) – Ett av Ravels mest kända stycken; byggt på ett enkelt rytmiskt ostinato som gradvis byggs upp och färgas av orkesterns växlande instrumentering. Stycket har både hyllats för sin mästerliga instrumentering och ibland anklagats för monotoni.
  • Pianomusik – Ravel skrev flera pianostycken som blivit standards i repertoaren: Gaspard de la nuit (1908) med sina tekniska svårigheter, Miroirs (1905) och Le tombeau de Couperin (1917). Många av dessa verk visar både impressionistiska klanger och en klar formkänsla.
  • Ballar och orkesterverk – Daphnis et Chloé (ballett, 1912) och La Valse är betydande orkesterverk där Ravel utnyttjar stora klangmassor och raffinerad orkestrering.
  • Orkestreringar – Ravel gjorde flera berömda orkestreringar, bland annat av Modest Musorgskijs Pictures at an Exhibition, där hans arrangemang blivit den vanligaste versionen i orkestersammanhang.
  • Konserter – Ravel skrev bland annat en pianokonsert i G-dur (1931) och en konsert för vänsterhand (skriven för Paul Wittgenstein), där jazzinfluenser och modern rytmik märks tydligt.
  • Musik för barn och sagor – Ma mère l'Oye (Mamma Gåsen) är ett exempel på Ravels förmåga att skildra barnliga berättelser i finstämd musik.
  • Kammarmusik – Bl.a. en stråkkvartett i F-dur (1903–1904) som visar hans förmåga till koncentrerad form och elegans.

Pianoteknik och svårigheter

Ravels pianostycken kräver ofta stor teknisk skicklighet och kontroll: Gaspard de la nuit räknas som ett av de svåraste verken i pianolitteraturen. Samtidigt finns ett annat spår i hans pianokonst — musik som är klart och transparent i textur, där varje detalj är noggrant genomtänkt.

Senare år och död

Under 1930-talet drabbades Ravel av en successiv hälsosänkning som påverkade hans tal och rörelseförmåga. Han genomgick 1937 en neurokirurgisk operation i ett försök att bota sitt tillstånd, men återhämtningen blev inte fullständig. Maurice Ravel avled i Paris den 28 december 1937.

Arvet efter Ravel

Ravels musik lever kvar tack vare hans unika känsla för orkesterfärg, hans tekniska perfektion och de melodiska och rytmiska uppfinningar som präglar verken. Han har inspirerat både kompositörer och utövare, och många av hans stycken är fasta inslag i konsert- och inspelningsrepertoaren världen över.

Ravel värderades högt för sin förmåga att förena innovation med klassisk formkänsla, och han förblir en central gestalt i den tidiga 1900-talets musikliv.