Maurice Ravel – fransk kompositör: Boléro, pianomusik och biografi
Upptäck Maurice Ravel — fransk kompositör bakom Boléro, magnifik pianomusik och fascinerande livshistoria. Läs hans biografi, influenser och mest älskade verk.
Maurice Ravel (född i Ciboure, Pyrénées-Atlantiques, 7 mars 1875, död i Paris, 28 december 1937) var en fransk kompositör. Hans namn förknippas ofta med Claude Debussys, men deras musik är egentligen mycket olika. Ravel tyckte om barn och djur och hans musik handlar ofta om dem. Han tyckte om att skriva om sagor och berättelser från fjärran länder. Han skrev en del härlig pianomusik, varav det mesta är svårt att spela. Boléro är ett 17 minuter långt stycke för orkester. En kort version användes av skridskoåkarna Torvill och Dean i den dans som gjorde dem till olympiska mästare 1984.
Liv och utbildning
Maurice Ravel växte upp i den baskiska delen av Frankrike, och spanska och baskiska färgtoner återkommer ofta i hans musik. Han studerade vid Conservatoire de Paris där han kom i kontakt med och påverkades av lärare som bland andra Gabriel Fauré. Trots stor begåvning lyckades han aldrig vinna det prestigefyllda Prix de Rome, ett faktum som följdes av en del besvikelse i hans tidiga karriär.
Musikstil och konstnärlig profil
Ravel beskrivs ibland felaktigt som ”impressionist” på samma sätt som Debussy. Han var dock mer klassiskt disponerad: hans stil präglas av klar formkänsla, minutiös orkestrering, rytmisk finess och ett mycket noggrant hantverk. Han använde influenser från folkmusik, spanska rytmer, jazz och modernistiska tendenser men behöll ofta en tydlig struktur och elegans. Ravel var också en virtuos i orkesterns färgpalett — få kompositörer har varit så skickliga i att skapa nya klangfärger.
Viktiga verk
- Boléro (1928) – Ett av Ravels mest kända stycken; byggt på ett enkelt rytmiskt ostinato som gradvis byggs upp och färgas av orkesterns växlande instrumentering. Stycket har både hyllats för sin mästerliga instrumentering och ibland anklagats för monotoni.
- Pianomusik – Ravel skrev flera pianostycken som blivit standards i repertoaren: Gaspard de la nuit (1908) med sina tekniska svårigheter, Miroirs (1905) och Le tombeau de Couperin (1917). Många av dessa verk visar både impressionistiska klanger och en klar formkänsla.
- Ballar och orkesterverk – Daphnis et Chloé (ballett, 1912) och La Valse är betydande orkesterverk där Ravel utnyttjar stora klangmassor och raffinerad orkestrering.
- Orkestreringar – Ravel gjorde flera berömda orkestreringar, bland annat av Modest Musorgskijs Pictures at an Exhibition, där hans arrangemang blivit den vanligaste versionen i orkestersammanhang.
- Konserter – Ravel skrev bland annat en pianokonsert i G-dur (1931) och en konsert för vänsterhand (skriven för Paul Wittgenstein), där jazzinfluenser och modern rytmik märks tydligt.
- Musik för barn och sagor – Ma mère l'Oye (Mamma Gåsen) är ett exempel på Ravels förmåga att skildra barnliga berättelser i finstämd musik.
- Kammarmusik – Bl.a. en stråkkvartett i F-dur (1903–1904) som visar hans förmåga till koncentrerad form och elegans.
Pianoteknik och svårigheter
Ravels pianostycken kräver ofta stor teknisk skicklighet och kontroll: Gaspard de la nuit räknas som ett av de svåraste verken i pianolitteraturen. Samtidigt finns ett annat spår i hans pianokonst — musik som är klart och transparent i textur, där varje detalj är noggrant genomtänkt.
Senare år och död
Under 1930-talet drabbades Ravel av en successiv hälsosänkning som påverkade hans tal och rörelseförmåga. Han genomgick 1937 en neurokirurgisk operation i ett försök att bota sitt tillstånd, men återhämtningen blev inte fullständig. Maurice Ravel avled i Paris den 28 december 1937.
Arvet efter Ravel
Ravels musik lever kvar tack vare hans unika känsla för orkesterfärg, hans tekniska perfektion och de melodiska och rytmiska uppfinningar som präglar verken. Han har inspirerat både kompositörer och utövare, och många av hans stycken är fasta inslag i konsert- och inspelningsrepertoaren världen över.
Ravel värderades högt för sin förmåga att förena innovation med klassisk formkänsla, och han förblir en central gestalt i den tidiga 1900-talets musikliv.
Maurice Ravel vid pianot tillsammans med den kanadensiska sångerskan Éva Gauthier den 7 mars 1928, under hans USA-turné. George Gershwin står längst till höger.
Hans liv
Tidiga år
Maurice Ravel föddes i Ciboure i Frankrike. Hans far var ingenjör. Båda föräldrarna var intresserade av kultur. Strax efter att han föddes flyttade familjen till Paris och stannade där.
Det stod snart klart att Maurice var musikaliskt begåvad, så hans far ordnade så att han fick pianolektioner hos en välkänd lärare. År 1889 gick han in på konservatoriet i Paris.
År 1889 hölls en stor internationell utställning: världsutställningen i Paris. Ravel och Debussy hörde båda gamelanmusik från Java på denna utställning. De påverkades båda av den, särskilt Debussy. Ravel hörde också rysk musik vid konserter som Rimskij-Korsakov gav. Han blev också vän med en mycket begåvad spansk pianist Ricardo Viñes som gick i samma klass på konservatoriet. Han hörde Richard Wagners musik och lärde känna kompositörerna Chabrier och Satie.
Han lämnade konservatoriet 1895, men återvände 1897 för att studera komposition för Gabriel Fauré och kontrapunkt och orkestrering för André Gédalge. I detta skede var Ravel inte säker på sig själv som kompositör. Hans första verk som skulle bli mycket känt var det korta stycket för orkester som heter Pavane pour une infante défunte. Fauré hade varit en mycket god lärare för Ravel, som tillägnade sitt virtuosa pianostycke Jeux d'eau (som betyder "Vattenspel" eller "Fontäner") och sin stråkkvartett till Fauré. Ravel fick dock aldrig något pris för komposition, så han lämnade Faurés klass 1903.
Tidig karriär
Ravel började leva som en dandy. Han klädde sig alltid mycket elegant och lärde känna människor med liknande smak. Han försökte vinna Prix de Rome 1904 och återigen 1905. Men domarna gillade traditionell musik och förstod inte Ravels stil. Det uppstod ett stort gräl vid konservatoriet som ledde till att direktören Dubois avgick och Fauré tog hans plats. Under tiden lämnade Ravel Paris för en tid med några vänner och började skriva några av sina bästa kompositioner. Bland dessa fanns Introduktion och Allegro för sju instrument inklusive harpa, Rapsodie espagnole för orkester, hans första opera L'heure espagnole och Gaspard de la Nuit, ett virtuost stycke för piano. I Paris fortsatte musikkritikerna att diskutera Ravels musik.
Äntligen ett erkännande
1909 besökte Ballets Russes Paris. De var världens mest kända balettgrupp. Deras chef Diaghilev bad Ravel att skriva en balett för dem. Ravel tog ungefär tre år på sig att komponera musiken till Daphnis et Chloé. Andra verk som han färdigställde innan kriget bröt ut är Shéhérazade för sopran och orkester (inte att förväxla med Rimskij-Korsakovs verk med samma titel) och Pianotrion.
Första världskriget
När första världskriget bröt ut kände Ravel starkt att han ville göra något för sitt land. Han fick dock inte gå med i den franska armén eftersom han var 2 kg underviktig. Så han blev förare för motortransportkåren. År 1916 blev han sjuk i dysenteri. Efter en tid på sjukhus fördes han tillbaka till Paris för att bli frisk, men då dog hans mor och detta hade en fruktansvärd inverkan på honom. Krigsåren hade bromsat upp honom som kompositör. Han hade komponerat Le Tombeau de Couperin (välkänd både som pianosolostycke och för orkester) som ser tillbaka på musikstilen under barocken. Det tog honom lång tid att färdigställa La Valse (valsen), ett av hans mest populära verk.
Efter kriget
Efter krigsslutet var Debussy död och Ravel ansågs vara den störste levande franska kompositören. Han erbjöds utmärkelsen Légion d'honneur, men han tog inte emot den. Han köpte sig ett hus utanför Paris. Här kunde han komponera i lugn och ro. Han skrev sin opera L'enfant et les sortileges (Barnet och magin) och det berömda virtuosa stycket för soloviolin som heter Tzigane. Han turnerade i Europa och USA och välkomnades överallt som en stor kompositör. Han fick en hedersdoktorsexamen vid Oxfords universitet.
Ravel arbetade med flera saker: balettmusik som resulterade i orkesterstycket Boléro, en pianokonsert i G och en pianokonsert för vänster hand som kunde spelas enbart med vänster hand (skriven för pianisten Paul Wittgenstein som hade förlorat sin högra arm i kriget), och flera andra projekt som inte blev färdiga.
Hans sista år
År 1932 började han bli sjuk. I flera år hade han redan haft svårt att sova, och detta kan ha varit början på den hjärnsjukdom som slutligen skulle döda honom. En trafikolycka 1932 gjorde det hela ännu värre. Snart kunde han inte längre skriva sitt eget namn, han kunde knappt röra sig och knappt tala. Han genomgick en hjärnoperation 1937, men han dog.
Hans musik
Ravel var en mycket privat man. Vi vet ingenting om hans sexuella liv. Hans musik kom till honom under promenader på egen hand, på landet eller i Paris, ofta på natten och i alla väder. Sedan kom han hem och skrev ner dem. Han arbetade med varje komposition tills den var perfekt och visade den aldrig för någon förrän den var klar. Han tyckte om att samla på små saker som leksaker, och dessa föremål blev ofta en del av musiken. Barockmusikformer, gamelanmusik, spansk musik, gamla modus och ovanliga harmonier var alla viktiga i hans musikstil. Han hade bara några få elever, bland annat Vaughan Williams, men ingen kunde imitera hans musik eftersom den alltid är så personlig, full av perfektion och humor.
Sök