Harpa

Hur harpor fungerar

Delar av en harpa

Harpor har strängar som är knutna till ramen, som vanligtvis är en triangel av trä. Varje sträng är spänd, och ramen måste vara stark så att de många spända strängarna inte bryter den. Den sida av triangeln som lutar mot spelarens kropp kallas för "ljudlåda".

Triangelns ovansida har en massa pinnar. Det finns en pinne för varje sträng på harpan. Den översta delen av varje sträng knyts till en pinne och vrids runt pinnen. Spelaren vrider på pinnen för att göra strängen mer eller mindre stram. Det är på detta sätt som spelaren får varje sträng att göra rätt ton. Den nedre delen av varje sträng är knuten till klanglådan.

Den sista sidan i triangeln kallas pelaren. Många av de äldsta harporna saknar dem. Om strängarna var för strama skulle de knäcka harpan. Att lägga till en pelare till en harpram gör ramen mycket stark, så att strängarna inte bryter sönder den.

Spela harpa

Harpspelare plockar på strängarna med fingrarna, på samma sätt som på en gitarr. Detta får strängarna att röra sig så att strängarna skapar ljud. Varje strängljud är en annan musikalisk ton. Harpspelare spelar musik genom att plocka strängarna i rätt ordning och vid rätt tidpunkt. Fler än en sträng kan plockas samtidigt för att skapa ett ackord, eller så kan de spelas snabbt, en efter en, för att skapa ett arpeggio. När harpspelaren vill att en ton ska sluta rör han eller hon vid strängen mjukt, så att den slutar röra sig.

Sorter av harpor

Det finns många olika sorters harpor. De två viktigaste är folkharpor och pedalharpor.

Folkharpan är den äldre typen av harpa, den äldsta går tillbaka till 3000 f.Kr. i det gamla Egypten. I dessa harpor kan varje sträng bara göra en ton åt gången. De är vanligen stämda så att det låter som att spela alla vita toner på ett piano i tur och ordning när man spelar på varje sträng. Detta kallas en diatonisk skala. På vissa ställen är de stämda så att det låter som att spela alla svarta toner på ett piano i ordning när man spelar varje sträng i ordning. Detta kallas en pentatonisk skala.

Folkharpor finns i många olika storlekar. De minsta kan vara mindre än en halv meter höga och ha så lite som 20 strängar. De största kan vara nästan 1,5 meter höga, ha upp till 40 strängar och kan stå på marken av sig själva. Dessa harpor är för stora för att kunna lyftas av en person.

Pedalharpan uppfanns på 1800-talet av en man i Frankrike. Det är den här typen av harpa som hörs i den mesta klassiska musiken och som används i moderna symfoniorkestrar, och därför kallas den ofta för konsertharpa. Pedalharpor är ungefär två meter höga och har ungefär 50 strängar. De lägsta och högsta tonerna på en pedalharpa är desamma som de lägsta och högsta tonerna på ett piano. De är mycket tunga och behöver mer än en person för att förflytta dem. Ramen är vanligtvis gjord av metall.

Liksom folkharpan är pedalharpan stämd som de vita tangenterna på ett piano. Den har dock sju pedaler för att låta harpspelaren spela musik i olika tonarter. Varje pedal, som är uppkallad efter de olika musikaliska tonerna, har tre platser. När det gäller A-pedalen får den vanliga platsen alla A-strängar att låta som ett normalt A (A-natural). Det lägre stället får alla A strängar på harpan att låta som A-flat, medan det högre stället får alla A strängar att låta som A-sharp.

En korssträngad harpa är en pedalharpa som är kromatisk och består av två rader strängar. De korsar varandra nära strängens mitt utan att röra vid varandra. Strängarna är placerade i pianotangenternas ordning (7 plus 5) eller i 6-plus-6-systemets ordning.

Saker som inte är harpor

Vissa instrument har ordet harpa i sitt namn, men är egentligen inte harpor. Harpan är ett så gammalt musikinstrument att folk ibland säger harpa när de menar vilket instrument som helst.

• En munspel kallas ofta för bluesharp (används för att spela jazz- eller bluesmusik).
• En judisk harpa är inte en harpa och den är inte judisk.
• En eolisk harpa är bara en låda med stämda strängar och spelas inte av en människa. Den placeras bara utomhus där vinden blåser. Vinden får strängarna att röra sig så att de skapar toner.