Tornuggla
Den vanliga slagugglan är Tyto alba, en uggleart i släktet Tyto. Det är den mest utbredda ugglearten och en av de mest utbredda av alla fåglar. Barnugglansfamiljen Tytonidae är en av två huvudsläkter av levande ugglor, den andra är de typiska ugglorna (Strigidae). Den är känd under många andra namn i olika delar av världen, vilket är ett av problemen med "vanliga namn". Det är en av de viktigaste orsakerna till att Linné uppfann sitt system för vetenskapliga namn.
Denna uggla har långa vingar, ett blekt ansikte och en fyrkantig svans. Den lever på landsbygden, till exempel på bondgårdar och i skogsområden. Slagugglan har ett vingspann på 75-110 cm och kroppslängden mäter upp till cirka 25-50 cm. Den väger mellan 187 och 800 gram.
Barnugglorna häckar på våren och de häckar i bon i träd. Den äter små däggdjur, reptiler, fiskar, insekter och mindre fåglar.
Ekologi
Tyto alba är nattlig, vilket är vanligt för ugglor. Den blir dock ofta aktiv strax före skymningen och kan ibland ses under dagen, när den flyttar från en sovplats som den inte gillar.
Detta är en fågel som trivs i öppna landskap, t.ex. åkermark eller gräsmarker med en del skogsmark. Den här ugglan föredrar att jaga längs skogskanterna. Den har en lättvindig svajande flykt när den rör sig över betesmarker eller liknande jaktmarker. Liksom de flesta ugglor flyger ugglan tyst. Små tandningar på framkanten av flygfjädrarna hjälper till att bryta upp luftflödet över vingarna och minskar därmed turbulensen och det buller som följer med den.
Kost och utfodring
Den jagar genom att flyga lågt och långsamt över ett område med öppen mark och svävar över platser som döljer potentiella byten. Den kan också använda staketstolpar eller andra utkiksplatser för att ligga i bakhåll för byten. Barnugglan livnär sig främst på små ryggradsdjur, t.ex. gnagare.
Studier har visat att en enskild uggla kan äta en eller flera gnagare per natt; ett häckande par och deras ungar kan äta mer än 1 000 gnagare per år. Lokalt överflödiga gnagare i viktklassen flera gram per individ utgör vanligtvis det mesta av bytet. Sådana djur utgör förmodligen minst tre fjärdedelar av den biomassa som äts av varje enskild T. alba, utom i vissa öpopulationer. I Irland har den oavsiktliga introduktionen av bankmussla på 1950-talet lett till en stor förändring av Barnugglans diet: där deras utbredningsområden överlappar varandra är nu mossan det överlägset största bytesdjuret. Födan kompletteras med lokala små ryggradslösa djur och stora ryggradslösa djur.
En (hane) Tyto alba alba-typ (till vänster) och en (hona) T. a. guttata-typ Barn Owl i Nederländerna, där dessa underarter är korsbefruktade.
Ett kranium av en Barn Owl, som visar näbben som dödar gnagare.
Frågor och svar
F: Vad är en vanlig slaguggla?
S: Den vanliga slagugglan är en uggleart i släktet Tyto och en av de mest utbredda fåglarna.
F: Vad är skillnaden mellan familjen ladugglor och den typiska ugglefamiljen?
S: Familjen av ugglor är en av två huvudlinjer av levande ugglor, den andra är de typiska ugglorna (Strigidae).
F: Varför har ugglan flera olika namn?
S: Ugglan är känd under många andra namn i olika delar av världen, vilket är ett av problemen med gemensamma namn.
F: Vad är anledningen till att Linné uppfann sitt system för vetenskapliga namn?
S: En av de viktigaste anledningarna till att Linné uppfann sitt system för vetenskapliga namn var för att undvika problem med gemensamma namn.
F: Vilka är de fysiska egenskaperna hos en slaguggla?
S: Slagugglan har långa vingar, ett blekt ansikte och en fyrkantig svans. Den har ett vingspann på 75-110 cm och en kroppslängd på cirka 25-50 cm. Dess vikt varierar mellan 187 och 800 gram.
F: Var bor slagugglan?
S: Slagugglan lever på landsbygden, t.ex. på gårdar och i skogsområden.
F: Vad äter slagugglan och när häckar den?
S: Slagugglan äter små däggdjur, reptiler, fiskar, insekter och mindre fåglar. Häckningstiden är våren och den häckar i bon i träd.
