Kryptomonader (Cryptophyta) — definition och egenskaper
Upptäck Kryptomonader (Cryptophyta) — små klorofyllrika alger i sötvatten och marina miljöer: struktur, flageller, mixotrofi och ekologisk betydelse.
Kryptomonaderna (eller Cryptophyta) är en stam av alger, varav de flesta har kloroplaster.
De är vanliga i sötvatten och förekommer även i marina och bräckta miljöer. Varje cell är cirka 10–50 μm stor och tillplattad i formen, med en främre ränna eller ficka. I kanten av fickan finns vanligtvis två något ojämna flageller.
Vissa kan uppvisa mixotrofi, dvs. använda olika energikällor.
Morfologi och cellstruktur
Kryptomonaderna är encelliga och flagellata. Cellerna har ofta en tunn, flexibel yta som kallas periplast istället för en stel cellvägg; hos vissa arter finns skal eller plattor under periplasten. Den främre rännan (fickan) fungerar som utgångspunkt för de två flagellerna och kan vara viktig vid födointag eller rörelse.
Ett karakteristiskt kännetecken är förekomsten av ejektisomer (ejectosomes) — specialiserade vakuolära organeller som kan skjuta ut fibriller snabbt och bidra till snabba undanmanövrer eller försvar mot predatorer. Dessa kan ses med elektronmikroskopi och är användbara för artidentifiering.
Kloroplaster och nucleomorph
Många kryptomonader är fotosyntetiska och deras kloroplaster har ett särskilt ursprung: de är resultat av sekundär endosymbios där en röd alg togs upp av en förfader till kryptomonaderna. Plastiden är omsluten av flera membran och mellan två av dessa membran finns ibland ett restorganellärt kärnmaterial, ett så kallat nucleomorph, kvarlämnat från den uppslukade algen. Nucleomorfen är mycket reducerad men kan fortfarande bära gener som behövs för plastidens funktion.
Kloroplasternas pigment inkluderar klorofyll a och c samt phycobiliproteiner (t.ex. phycoerythrin eller phycocyanin) i speciella komplex. Dessa pigment ger många kryptomonader en varierad färgskala, från grönt till rödaktigt eller brunt, beroende på art och ljusmiljö.
Näring, ekologi och betydelse
Förutom ren fotosyntes kan flera arter vara mixotrofa: de kombinerar fotoautotrofa processer med upptag av organiskt material eller upptag av bakterier via fagocytos. Detta gör kryptomonader flexibla i näringsfattiga eller skiftande miljöer.
Ekologiskt är de viktiga primärproducenter i både söt- och saltvatten och utgör föda åt mikro- och mesozooplankton. Vissa arter kan bilda tätare populationer eller blomningar som påverkar näringsvävar och siktdjup.
Fortplantning och systematik
Fortplantningen sker huvudsakligen asexuellt genom binär fission. Sexuella stadier är sällsynta eller dåligt dokumenterade hos många arter. Taxonomiskt behandlas kryptomonader ofta som phylum Cryptophyta eller som klass Cryptophyceae inom det bredare släktet Cryptista; deras exakta evolutionära ställning var föremål för omprövning i modern fylogeni, men de utgör en distinkt grupp skild från de klassiska grönalgerna och andra större alggrupper.
Identifiering och studier
Identifiering sker vanligen med ljusmikroskopi (morfologi, cellstorlek, färg), pigmentanalys och elektronmikroskopi (nucleomorph, periplast, ejectisomer). Genomik och sekvensering av plastid- och kärn-DNA har gett stora framsteg i förståelsen av deras ursprung och släktskap.
Sammanfattning: Kryptomonaderna är en mångsidig grupp encelliga alger med komplex cellbiologi — karakteriserade av flageller, en framficka, speciella utskjutande organeller och unika plastider med ett eventuellt nucleomorph. De är ekologiskt viktiga i både söt- och saltvatten och visar stor variation i näringsstrategier.
Frågor och svar
F: Vad är Cryptomonads?
S: Cryptomonads är en stam av alger som vanligtvis finns i sötvatten och ibland i marina och bräckta livsmiljöer.
F: Har Cryptomonads kloroplaster?
S: Ja, de flesta Cryptomonads har kloroplaster.
F: Hur stor är varje Cryptomonad-cell?
S: Varje Cryptomonad-cell är cirka 10-50 μm stor och tillplattad till formen.
F: Vilken typ av spår eller ficka har en Cryptomonad-cell?
S: En Cryptomonad-cell har en främre grop eller ficka.
F: Hur många flageller har Cryptomonads vanligtvis?
S: Cryptomonader har vanligtvis två något ojämna flageller vid kanten av den främre fickan.
F: Uppvisar Cryptomonads mixotrofi?
S: Ja, vissa Cryptomonads uppvisar mixotrofi, vilket innebär att de använder blandade energikällor.
F: Var är Cryptomonads vanligt förekommande?
S: Cryptomonader är vanligt förekommande i sötvattensmiljöer, och ibland i marina och brackvattensmiljöer.
Sök