Kloroplaster är små organeller i cellerna hos växter och alger. De absorberar ljus för att göra socker i en process som kallas fotosyntes. Sockret kan lagras i form av stärkelse. Kloroplasterna innehåller molekylen klorofyll, som absorberar solljuset för fotosyntesen. Förutom klorofyll använder en kloroplast koldioxid (CO2 ) och vatten (H2 O) för att bilda socker och avger syre (O2 ). Klorofyll är det som ger gröna växter deras gröna färg. Kloroplasterna innehåller också olika gula och orange pigment som hjälper till att fånga upp fotonerna för fotosyntesen.

Struktur

Kloroplaster är omslutna av två membraner (yttre och inre). Inuti finns ett trögflytande vätskerum kallat stroma, där kolhydratbildning och vissa enzymreaktioner sker. Inbäddade i stromat finns membransäckar som kallas tylakoider. Tylakoiderna kan ligga staplade i högar som kallas grana. Tylakoidmembranens yta innehåller klorofyll och andra pigment samt proteinkomplex som driver ljusreaktionerna i fotosyntesen.

Funktioner och reaktioner

  • Ljusreaktioner: I tylakoidmembranen fångas ljusenergi upp av klorofyll och pigment och omvandlas till kemisk energi i form av ATP och reducerande kraft (NADPH). Vatten spjälkas och O2 frigörs.
  • Mörkerreaktioner (Calvin–Benson-cykeln): I stromat används ATP och NADPH för att fixera CO2 och bygga sockerarter (glukos), som kan omvandlas till stärkelse för lagring.

Pigment och ljusupptag

Förutom klorofyll a och b innehåller kloroplaster karotenoider (t.ex. karotener och xantofyller) som ger gula/orange färger. Dessa pigment hjälper till att fånga våglängder av ljus som klorofyll absorberar dåligt och skyddar mot fototoxisk skada.

Genetiskt material och härstamning

Kloroplaster har eget DNA och ribosomer, vilket gör det möjligt för dem att syntetisera vissa egna proteiner. Detta är en följd av att kloroplaster anses ha uppstått genom en endosymbiotisk händelse — en förhistorisk fotosyntetiserande bakterie togs upp av en förfader till dagens växtceller.

Typer av plastider

Kloroplaster är en typ av plastid. Andra plastider är t.ex. kromoplaster (färgade, finns i frukter och blommor) och leukoplaster (färgade eller icke-färgade, ofta involverade i lagring av stärkelse eller lipider). Plastider kan differentiera från varandra beroende på vävnad och ljusförhållanden.

Förekomst och betydelse

Kloroplaster finns i större delen av gröna delar av växter, framför allt i bladen där ljus är lättast tillgängligt. Antalet kloroplaster per cell varierar med celltyp och art — från några få till hundratals. Fotosyntesen som drivs av kloroplaster är grundläggande för livet på jorden, eftersom den producerar det syre vi andas och bildar organiskt material som utgör basen i många ekosystem.

Övrigt

  • Kloroplaster kan dela sig genom binär fission, oberoende av cellens mitos.
  • I mörker eller under etiolerade förhållanden kan kloroplaster omvandlas till etioplaster, som saknar fullständig fotosyntetisk funktion tills de exponeras för ljus.
  • Studier av kloroplaster är viktiga för växtförädling, bioteknik (t.ex. genetisk modifiering riktad till plastider) och förståelse av globala kolcykeln.

Sammanfattning: Kloroplaster är pigmentrika organeller som fångar ljus för att omvandla koldioxid och vatten till socker och syre genom fotosyntes. Deras interna membranstruktur, pigment och eget DNA gör dem specialiserade och avgörande för växters energiförsörjning och för jordens ekosystem.