Diprotodon var det största pungdjuret som någonsin har levt. Den existerade från omkring 1,6 miljoner år sedan fram till att den dog ut för cirka 46 000 år sedan och levde därmed under större delen av pleistocena epoken.

Utseende och anatomi

Diprotodon liknade i kroppsform en stor, tungviktig noshörning utan horn, men var ett marsupialt däggdjur, inte besläktat med noshörningar. Namnet Diprotodon betyder ”två framstående tänder” och syftar på de kraftiga framtänder som finns hos gruppen Diprotodontia. Kroppsbyggnaden var robust med kort hals, kraftiga ben och bred kropp. Deras fötter pekade inåt likt wombats, vilket gav dem ett karaktäristiskt steg och ett utseende som ibland liknas vid en duvfot.

Fossila fotavtryck visar också att Diprotodon hade päls och inte var kalhudad som vissa större hovdjur. De hade stora, kraftiga klo- eller nagelliknande strukturer på framfötterna som pekar mot att de kunde gräva efter rötter eller använda dem för att hantera växtmaterial.

Storlek

De största individerna nådde ungefär flodhäststorlek: cirka 3 meter från nos till svans, omkring 2 meter i mankhöjd och uppskattningsvis upp till runt 2 500–2 800 kilo i vikt. Mindre individer och honor var naturligtvis betydligt lättare.

Levnadssätt och föda

Diprotodon var växtätare och antas ha haft en kost bestående av gräs, löv, kvistar och rötter beroende på tillgänglighet i olika miljöer. Deras tänder och robusta käkar visar att de kunde tugga grovt växtmaterial. De starka frambenen och klorna tyder på att de också kunde gräva efter underjordiska växtdelar.

Det är troligt att Diprotodon levde i små till större grupper och sökte sig till områden med tillgång till vatten och vegetation — öppna skogar, buskmarker och savannliknande landskap var sannolika habitat.

Fossil och fynd

Fossil av Diprotodon har påträffats över stora delar av Australien, men inte på Tasmanien. Vissa fynd är mycket kompletta och visar exempelvis individer bevarade i livspositioner, vilket ger värdefull information om hur de dog och levde. Spårfossil (fotavtryck) från håriga fötter har också påträffats, vilket bekräftar päls.

Fynden visar också att Diprotodon var ett marsupialt djur: kvinnliga skelett har hittats med spår efter ungar i området där moderns pung (påse) skulle ha suttit. Den art som oftast avbildas i vetenskaplig litteratur är Diprotodon optatum, men släktet innehåller flera arter.

Utdöende

Diprotodon försvann från Australien för omkring 46 000 år sedan. Orsakerna till utrotningen diskuteras fortfarande och antas vara en kombination av faktorer: klimatförändringar under slutet av pleistocen som ledde till torkperioder och förändrade livsmiljöer, samt påverkan från tidiga människor i form av jakt och landskapspåverkan (t.ex. kontrollerad bränning). Hur stor roll människor spelade jämfört med klimatet är fortfarande föremål för forskning.

Betydelse

Diprotodon är ett av de mest kända exemplen på Australiens megafauna och ger viktig information om hur kontinentens ekosystem fungerade under pleistocen. Studier av Diprotodon bidrar också till förståelsen av hur stora våtmarks- och gräsbevuxna system påverkades av klimatvariationer och mänsklig aktivitet under förhistorisk tid.

Sammanfattningsvis var Diprotodon en magnifik representant för Australiens utdöda giganta pungdjur — en tung, pälsbeklädd växtätare som dominerade landskapet under stora delar av pleistocen innan den försvann för tiotusentals år sedan.