Duvorna tillhör fågelfamiljen Columbidae. Familjen omfattar arter som varierar mycket i storlek, färgteckning och livsstil, men de har flera gemensamma drag som gör dem lätta att känna igen.

I vardagligt språk används ordet duva ofta generellt om många arter. Inom ornitologin använder man däremot mer preciserade namn för individer och arter — till exempel ringduva, skogsduva eller klippduva — för att skilja mellan olika grupper och storlekar. Den vilda tamduvan (ofta kallad klippduva, Columba livia) är mycket vanlig i många städer och har också gett upphov till de stadslevande stadsduvorna (så kallade tam- eller stadsduvor).

Arter och utbredning

Det finns mer än 300 olika arter i familjen Columbidae. Duvor finns nästan över hela världen — från tropiska regnskogar till tundra och städer — men de saknas i stora delar av Arktis och Antarktis. De flesta arter är marklevande eller busk‑/trädbosatta, men några är mer specialiserade för öppna landskap eller kustnära miljöer.

Utseende

Duvor har i allmänhet kompakt kropp, kort hals och en kort, kraftig näbb med en ofta köttig cere vid basen. Storleken varierar från små arter under 20 cm till större arter uppemot 45–50 cm. Fjäderdräkten kan vara enfärgad, fläckig eller kontrasterande; många arter har iriserande fjädrar på halsen som skiftar i grönt eller violett i solljus. Fötterna är vanligtvis korta och anpassade för att sitta på grenar eller gå på marken.

Kost och föda

Duvor livnär sig främst av frön, frukt och olika delar av växter. Vissa arter söker föda på marken där de plockar upp frön och bär, medan andra specialiserat plockar frukt i trädkronor. Feralduvor i städer får ofta kompletterande föda från människor, vilket påverkar deras vanor och populationsstorlek.

Fortplantning och uppfostran

Duvor bygger vanligtvis enkla bon av pinnar eller använder naturliga utparningar i byggnader och klippväggar. De lägger vanligen två vita ägg som ruvas av både hanen och honan. Till skillnad från de flesta andra fåglar producerar duvor och deras släktingar en särskild form av mjölk — den bildas i fåglarnas gröda och kallas gröda mjölk. Denna mycket näringsrika substans matas till ungarna under deras tidiga utveckling och båda könen deltar i utfodringen.

Beteende och förmågor

Duvor är skickliga flygare med snabb, direkt flykt och känns igen på de karakteristiska vingslagen. Många arter visar socialt beteende och kan bilda stora flockar. Några arter, särskilt tam- och brevduvor, är kända för sin förmåga att navigera långa avstånd tillbaka till sitt bo (homing). Vissa arter uppvisar komplexa parningsspel där hanen puffar upp fjädrar och utför kurrande läten för att attrahera honan.

Relation till människor

Duvor har länge haft nära kontakt med människor: de har domesticerats för budföring (brevduvor), köttsproduktion (squab) och som dekorativa fåglar. Samtidigt betraktas vissa populationsformer, särskilt stadsduvor, som skadedjur på grund av avföring och mögelbildning på byggnader, och de kan ibland sprida parasiter och sjukdomar.

Hot och bevarande

Trots att flera duvarter är mycket vanliga finns det också arter som hotas av habitatförlust, jagd, invaderande arter och förändringar i livsmiljöer. Bevarandeinsatser omfattar habitatåterställning, jaktreglering och i vissa fall avelsprogram för hotade arter. Det är viktigt att skilja mellan de kosmopolitiska arterna som trivs i mänskliga miljöer och de sällsynta arterna som kräver särskilda skyddsåtgärder.

Sammanfattning: Duvor (Columbidae) är en mångfaldig familj med över 300 arter, anpassade till många olika miljöer. De är allmänt kända för sitt kompakta utseende, födointresse för frön och frukt, unika grödamjölksuppfödning samt förmåga att samexistera — ibland problematiskt — med människor.