Duvor

Utbredning och livsmiljöer

Duvor och duvor finns överallt på jorden, utom i de torraste områdena i Saharaöknen, Antarktis och dess omgivande öar samt i högarktis. De har koloniserat de flesta av världens havsöar. De finns i östra Polynesien och Chathamöarna i Stilla havet, Mauritius, Seychellerna och Réunion i Indiska oceanen och Azorerna i Atlanten.

Familjen har anpassat sig till de flesta livsmiljöer som finns på planeten. Duvorna kan vara trädlevande, landlevande eller delvis landlevande. Arter lever i savanner, gräsmarker, öknar, tempererade skogar och skogsmarker, mangroveskogar och till och med i atollernas karga sand och grus. Vissa arter har stora naturliga utbredningsområden.

Den största utbredningen av alla arter är klippduvan. Denna art lever i Storbritannien och Irland, norra Afrika, över Europa, Arabien, Centralasien, Indien, Himalaya och upp till Kina och Mongoliet. Artens utbredning ökade dramatiskt efter att den domesticerades, eftersom arten förvildades i städer runt om i världen. Den lever i städer i större delen av Nordamerika, Sydamerika, Afrika söder om Sahara, Sydostasien, Japan, Australien och Nya Zeeland.

Arten är inte den enda duva som har utökat sitt utbredningsområde på grund av människans handlingar; flera andra arter har etablerat sig utanför sitt naturliga utbredningsområde efter att ha rymt från fångenskap. Andra arter har också ökat sina naturliga utbredningsområden på grund av att människan har förändrat livsmiljön.

Dodo och solitär

Dodo och Rodrigues-solitär är två berömda flyglösa fåglar på Mascareneöarna i Indiska oceanen, öster om Madagaskar. De är utdöda, men levde innan sjöfarare hittade öarna. De var inte rädda för människor, som de aldrig hade sett. Sjöfararna jagade dem och dödade dem för att få mat. Båda arterna är nu utdöda. Djur som införts av människan kan också ha jagat dem. Deras anatomi (osteologi) och DNA-sekvensanalyser visar att de tillhörde Columbidae.

Som en symbol

I det forntida Främre Orienten och Medelhavsområdet användes duvor som symboler för den kananitiska modergudinnan Asherah, den feniciska gudinnan Tanit och de romerska gudinnorna Venus och Fortunata.

Den kristna symbolen med en duva med en olivkvist i näbben representerar fred och kommer från 1 Mosebok 8:6-12, samt Johannes 1:32-34. De kristna berättelserna kom efter mycket liknande myter från tidigare kulturer: I den kaldeiska myten i Gilgamesh-epoken släpper Utnapishtim ut en duva och en korp för att hitta land, men duvan cirklar bara runt och återvänder. Först därefter skickar Utnapishtim ut korpen, som inte återvänder, och Utnapishtim drar slutsatsen att korpen har hittat land.

Som mat

Flera arter av duvor och duvor används som föda, och förmodligen kan alla arter användas som föda. Familjens kraftiga bröstmuskler ger utmärkt kött. Duvor som domesticerats eller jagats användes som föda i Mesopotamien, det antika Rom och det medeltida Europa. Det är ett välkänt kött i judiska, arabiska, assamesiska och franska kök. Enligt Tanakh är duvor kosher, och de är de enda fåglar som får användas som korban (offer). Andra kosherfåglar får ätas, men inte tas med som korban. Den äts också i asiatiska kök, till exempel i det kinesiska och indonesiska köket. Unga duvor i köket kallas "squabs".

I Europa skjuter man ofta duvor som viltfågel. Klippduvorna domesticerades ursprungligen som en matart, och många raser utvecklades för deras köttbärande egenskaper. Passagerarduvans utdöende i Nordamerika berodde delvis på att den sköts för att användas som föda. Mrs Beeton's Book of Household Management innehåller recept på stekt duva och duvpaj, en populär och billig mat i det viktorianska industrialiserade Storbritannien.

Stekt duva med nasi timbel (ris med bananblad), tempeh, tofu och grönsaker, Sundanesiskt kök, Indonesien

Relaterade sidor

• Lagen om vilda djur och växter och om landsbygden (Wildlife and Countryside Act 1981)
• Passagerarduva