Noshörning: fem arter i Afrika och Asien — utbredning och bevarande

Upptäck noshörningarnas fem arter i Afrika och Asien — utbredning, hotstatus och bevarandeinsatser för att rädda dessa majestätiska däggdjur.

En noshörning är ett djur i familjen Rhinocerotidae. De ingår i ordningen Perissodactyla, eller udda hovdjur. Det finns fem levande arter. Två av dessa arter är inhemska i Afrika. Tre av dessa arter är också inhemska i södra delarna av Asien.

Arter och utbredning

• Vitsnoshörning (Ceratotherium simum) – förekommer främst i södra Afrika. Den är den största arten och lever huvudsakligen på gräs.
• Svartsnoshörning (Diceros bicornis) – tidigare spridd över stora delar av Afrika, nu kvar i koncentrerade områden i östra och södra Afrika. Den är mindre än vitsnoshörningen och äter huvudsakligen busk- och trädblad.
• Indisk noshörning / enfingerhornig noshörning (Rhinoceros unicornis) – finns främst i nordöstra Indien (till exempel Assam) och Nepal. Kännetecknas av tjocka hudveck som ser ut som pansarplåtar.
• Javanoshörning (Rhinoceros sondaicus) – mycket sällsynt, nu nästan uteslutande begränsad till skyddade områden på ön Java i Indonesien.
• Sumatranoshörning (Dicerorhinus sumatrensis) – den minsta arten, med hårigare päls, finns kvar i små populationer på Sumatra och eventuellt delar av Borneo.

Utseende och livsstil

Noshörningar är tunga, kraftigt byggda däggdjur med tjock hud och en eller två horn på nosen som är uppbyggda av keratin (samma material som människans naglar). Storleken varierar mellan arterna: vitsnoshörningen är störst medan sumatranoshörningen är betydligt mindre. Olika arter har anpassat sin nosform efter födan – breda läppar för att beta gräs hos vitsnoshörningen och spetsigare läppar eller peke för att plocka blad hos svartsnoshörningen.

Ekologi och beteende

Noshörningar är mestadels ensamma eller lever i små grupper. De är växtätare och spelar en viktig roll i sina ekosystem genom att påverka växtligheten och skapa öppna områden som andra arter använder. De är ofta aktiva under skymning och gryning för att undvika värme och människor.

Hot och bevarande

Alla fem arter har minskat kraftigt i antal under de senaste hundra åren, främst på grund av:

• Illegal jakt (tjuvjakt) för hornen, som efterfrågas i traditionell medicin och som statussymbol.
• Förlust och fragmentering av livsmiljöer genom jordbruk, skogsavverkning och infrastruktur.
• Liten populationstorlek som gör arterna känsliga för sjukdomar, inavel och naturkatastrofer.

Bevarandeinsatser som anti-tjuvjaktspatruller, skyddade områden, translokationer mellan populationer, fångenskapsskötsel och arbete för att minska efterfrågan på noshörningshorn har under senare år förbättrat situationen för vissa arter, men framför allt javan- och sumatranoshörningen är fortfarande kritiskt hotade.

Vad du kan göra

Stöd arbete som skyddar noshörningar: välj ansvarstagande ekoturism, stöd betrodda naturvårdsorganisationer och sprid kunskap om att noshörningshorn inte har vetenskapligt bevisade medicinska egenskaper. Internationellt samarbete och lokal samhällsengagemang är avgörande för att säkra noshörningarnas framtid.

Taxonomi

• Familjen Rhinocerotidae
• Svart noshörning, Diceros bicornis
• Vit noshörning, eller noshörning med fyrkantiga läppar Ceratotherium simum
• Javan noshörning, Rhinoceros sondaicus
• Indisk noshörning, Rhinoceros unicornis
• Sumatra noshörning, Dicerorhinus sumatrensis

 
Storleken på de olika noshörningsarterna.  

Livet

Noshörningen är en växtätare. Dess favoritföda är växter, grenar och buskar (om den är en bläddrarart) eller gräs (om den är en betesdjurart).

Noshörningar har ett stort horn på näsan. Deras horn är inte som andra horniga däggdjurs horn: noshörningens horn består av keratin som är packat mycket tätt ihop.

Noshörningar kan väga upp till 2 000 kilo och vara upp till 375 centimeter långa.

 
En vit noshörning och dess kalv.  

Sök med bokstav