Zoroastrismen är en religion. Zoroaster, som levde i östra Iran omkring 1000 f.Kr., skapade zoroastrismen. Andra namn på zoroastrismen är mazdaism och parsiism.
Zoroastrismen är en monoteistisk religion. Den zoroastriska guden kallas Ahura Mazda. Zoroastrismens heliga bok är Zend Avesta.
Zoroastrismen är också dualistisk. Zoroastrierna tror att Ahura Mazda skapade två andar: en god (Spenta Mainyu) och en ond (Angra Mainyu). Zoroastrierna tror att människor är fria att välja mellan gott och ont. Att välja det goda leder till lycka och att välja det onda leder till olycka. Därför är det bäst att välja det goda. Därför är religionens motto "goda tankar, goda ord, goda gärningar".
Zoroastrismen var statsreligion i Persien från och med 600-talet f.Kr., även under den sassanidiska dynastin. På 700-talet e.Kr. erövrades Persien av islamiska araber och de flesta perser blev muslimer.
Numera finns det cirka 2,6 miljoner zoroastrier i världen. De flesta av dem bor i Iran, Pakistan och Indien. I Pakistan och Indien kallas de för parsis. Många zoroastrier bor numera i USA.
Lära och centrala begrepp
Ahura Mazda ses som den högste skaparguden och källan till allt gott. Tillsammans med Ahura Mazda framträder flera goda krafter kallade Amesha Spentas, som hjälper till att upprätthålla ordning och moral. Motkraften är Angra Mainyu), representant för ondska och kaos. Denna dualism handlar inte bara om två lika stora gudar utan om kampen mellan god ordning (asha) och kaos/ljug (druj).
Zoroastrismen betonar människans fria vilja; människan förväntas aktivt välja asha genom goda tankar, goda ord och goda gärningar. Tron innehåller även tankar om dom, återuppståndelse och en slutlig upprättelse (frashokereti), då gott slutligen segrar och världen förnyas.
Heliga texter och liturgi
Den samling texter som kallas Zend Avesta innehåller hymner, ritualtexter och lagar. De äldsta delarna är Gathorna, som ofta tillskrivs Zoroaster själv och utgör en central teologisk kärna. Andra viktiga avdelningar är Yasna (ritualtexter), Visperad och Vendidad (rätts- och renhetsföreskrifter).
Ritualer kretsar ofta kring helig eld — elden symboliserar renhet och Guds närvaro. Eldtempel (atashgah) finns i äldre zoroastriska samhällen och präster kallas mobeds. Initiationsriten för barn kallas navjote (i Indien: navjot) och innebär att man får den religiösa tröjan (sedreh) och ett snöre (kusti) som bärs som tecken på tro och plikt.
Religiösa sedvänjor och ritualer
- Dagliga böner och underhåll av elden är centrala i många gemenskaper.
- Nowruz, det persiska nyåret i vårdagjämningen, är en viktig högtid som firas av zoroastrier och många andra i regionen.
- Traditionellt har zoroastrier särskilda ritualer för döda; klassiskt användes dakhma (”torn av tystnad”) för excarnation. Moderna praxis varierar beroende på land och lagstiftning.
Historia i korthet
Zoroastrismen uppstod i det iranska området och spreds under olika persiska riken. Under akemeniderna och särskilt under sassaniderna var zoroastrismen framträdande som statsreligion och satte prägel på persisk kultur, rätt och administration. Efter den arabiska erövringen på 600–700-talet minskade religionens ställning i Persien, och många zoroastrier konverterade till islam eller flyttade.
En känd historisk migration är parsiernas förflyttning till Indien, där de etablerade blomstrande samhällen, särskilt i Gujarat och senare i Bombay (Mumbai). I modern tid har zoroastrier emigrerat till väst och andra delar av världen, vilket skapat diasporagemenskaper i till exempel USA, Kanada, Storbritannien och Australien.
Demografi och nutida utmaningar
Uppskattningar av antal zoroastrier varierar. Vissa källor anger ett litet, men spritt globalt samhälle, och siffror från olika år och källor skiljer sig. Gemensamt är att många zoroastriska samhällen är små och ofta oroade över befolkningsminskning till följd av låga födelsetal, migration och frågor kring giftermål med icke-zoroastrier.
Moderna zoroastrier arbetar ofta aktivt för att bevara språk, ritualer och kulturarv. Det finns också debatt inom gemenskaperna om frågor som inkludering av människor med blandad bakgrund och hur traditionella renhetsregler ska tolkas i nutid.
Vidare läsning och perspektiv
Zoroastrismen har haft stort inflytande på senare religiösa och filosofiska tankegångar i Mellanöstern och bortom, särskilt inom områden som etik, eskatologi och dualistisk kosmologi. För den som vill fördjupa sig rekommenderas att läsa översättningar av Zend Avesta och forskning om Gathorna samt studier om sassanidisk religion och parsikultur i Indien.
Sammanfattning: Zoroastrismen är en gammal monoteistisk och dualistisk religion med centrala idéer om Ahura Mazda, människans fria vilja och vikten av goda tankar, ord och handlingar. Trots historisk nedgång lever traditionen vidare i små, aktiva samhällen världen över.