Dunganspråket är modersmål för dunganfolket, en etnisk grupp som i dag främst lever i Centralasien — särskilt i delar av Kazakstan, Kirgizistan och Uzbekistan — men som har sitt ursprung i områden i f.d. Sovjetunionen och i Xinjiang och som är ättlingar till Hui-folket. Dunganfolket själva kallar språket för Hui-språket.
Språkfamilj och relation till kinesiska
Dungan är ett kinesiskt språk och räknas som ett dotterspråk till mandarin-kinesiskan, främst baserat på Gansu- och Shaanxi-dialekterna, och talare av dessa dialekter kan i stort sett förstå varandra — en situation som kallas ömsesidig intelligibilty. Precis som många varianter av kinesiska är dungan både tonalt och analytiskt.
Skrift och standardisering
En av de mest iögonfallande skillnaderna mot kinesiska i Kina är att dungan skrivs med ett anpassat kyrilliska alfabet i stället för kinesiska tecken och att dungan därigenom blivit lättillgängligt för läsare av andra språk som använder kyrilliska. Den kyrilliska ortografin kodifierades och spreds under den sovjetiska perioden; tidigare skrev många muslimska kineser också med arabisk skrift (xiao'erjing) eller med kinesiska tecken i Kina.
Lexikon och påverkan från andra språk
Dungans ordförråd visar historiska och kulturella kontakter. Det finns fler arabiska och persiska lånord än i modern standardmandarin, dels på grund av religion (islam) och dels genom kontakter med persisk-arabiska traditioner. Samtidigt har dungan också tagit in låneord från ryska och från de turkiska språken i Centralasien. Flera äldre termer som bevarats i dungan används inte längre i standardkinesiska, vilket gör språket intressant för historisk språkforskning.
Språkliga drag och skillnader
Utöver skriftsystemet skiljer sig dungan från samtida standardmandarin genom uttal, vissa morfologiska bevaranden och särskilt i vokabulär. Tonstrukturen och den grundläggande grammatiken ligger dock mycket nära de mandariniska dialekterna som ligger till grund. I praktiken innebär detta att talare av standardmandarin ofta kan förstå dungan muntligt till viss del, medan skriftlig förståelse är svårare eftersom dungan använder kyrilliska bokstäver.
Status, användning och kultur
Dungan används i vardagsliv, religiösa sammanhang och i viss grad i lokala skolor och media inom dungancommunityn. Under sovjettiden fanns satsningar på undervisning och publicering på dungan, och det finns fortfarande lokala tidningar och program. Kontakt med majoritetsspråken i de länder där dungan lever — såsom ryska, kazakiska och kirgiziska — påverkar språket och dess utveckling.
Sammanfattning
Dungan är ett mandarinbaserat språk med en särpräglad historia: det har bevarat många äldre drag från Gansu–Shaanxi-dialekterna men har också utvecklats under inverkan av islamisk kultur och centralasiatiska språk. Den mest synliga skillnaden gentemot kinesiska i Kina är användningen av ett kyrilliskt skriftsystem och ett annorlunda ordförråd med flera arabiska, persiska och ryska lånord, vilket gör dungan både ett kulturellt och språkligt intressant exempel på hur språk förändras i kontakt med nya miljöer.