Ordton
Ett tonspråk är ett språk där orden förutom konsonanter och vokaler även kan skilja sig åt i toner (som tonhöjder i musik).
Många asiatiska språk är tonspråk, till exempel kinesiska, vietnamesiska, thailändska och punjabi. De flesta språk, inklusive indoeuropeiska språk som engelska, är inte tonspråk, men punjabi är ett undantag. Dessutom använder många afrikanska språk som yorùbá, igbo, luganda, ewe och zulu också tonspråk.
På vissa språk är det istället tonhöjden som är viktig. Ett ords betydelse kan då ändras om en annan stavelse betonas. Exempel på detta är forngrekiska, hebreiska, svenska, norska, serbokroatiska, litauiska och vissa asiatiska språk som japanska. Tonhöjdsaccent skiljer sig dock från toner.
Vissa toner kan låta likadana för personer som inte talar ett tonspråk. De är den svåraste delen av inlärningen av ett tonspråk för dessa personer.
Exempel
På mandarin har meningen ma ma ma ma ma ma (麻媽罵馬) fyra olika ord. Om siffrorna identifierar tonerna kan de skrivas ma2 ma1 ma4 ma3, vilket betyder "hampans mor skäller ut hästen". Vissa sätt att romanisera markerar varje ton med en annan stavning; ma2 ma1 ma4 ma3 i Pinyin skulle skrivas ma mha mah maa maa i Gwoyeu Romatzyh. De flesta använder siffror eller accenttecken (mā má mǎ mà i Pinyin). Det finns en passage som heter Lion-Eating Poet in the Stone Den (施氏食獅史). Det har 92 tecken; alla läses på samma sätt på mandarin ("shi") men med olika toner.
Mandarin har inte många stavelser: orden för "mamma", "hampa", "häst", "skälla" och ett ord som sätts i slutet av en mening för att göra den till en fråga uttalas alla "ma".
- "Mamma" är "ma", som är högt och jämnt.
- "Hemp" är "ma" som börjar lågt och slutar högt.
- "Horse" är "ma" som börjar ganska högt, sjunker mycket lågt och sedan går upp igen.
- "Scold" är "ma" som börjar högt och slutar lågt.
- För att göra en fråga läggs "ma" till i slutet, men det är mycket mjukt och kort och på samma nivå.
Mandarin har "första ton", "andra ton", "tredje ton", "fjärde ton" och "neutral ton". Andra kinesiska dialekter har fler toner, vissa så många som tolv.
Tonala markeringar
Vietnamesiska och pinyin använder accenter som tonmarkeringar för det latinska alfabetet. Varje accent visar ett ändrat ljud för stavelsen. De flesta stavelser har bara en tonmarkering, men bokstäverna i stavelsen kan ändras med andra markeringar. Stavelser bildar vanligen ett ord i obytetiska sammansatta ord.
Pinyin kan ha stilskillnader eftersom det används för att hjälpa västerlänningar. Å andra sidan har vietnamesiskan ett nationellt skript som alltid följer och använder samma stil.
Frågor och svar
F: Vad är ett tonspråk?
S: Ett tonspråk är ett språk där ord kan skilja sig åt i toner (som tonhöjder i musik) utöver konsonanter och vokaler.
F: Vilka språk anses vara tonspråk?
Svar: Kinesiska, vietnamesiska, thailändska, lao, hmong, punjabi, sylheti, chittagoniska, yorùbá, igbo, luganda, ewe och cherokee anses alla vara tonspråk.
F: Är indoeuropeiska språk som engelska och hindi tonspråk?
S: Nej, de betraktas inte som tonspråk men kan använda ton på olika sätt. I vissa av dessa språk är det istället tonhöjdsaccent som är viktigt.
F: Hur förändras betydelsen av ett ord om en annan stavelse betonas?
S: Betydelsen av ett ord kan ändras om en annan stavelse betonas. Exempel på detta är forngrekiska, hebreiska, svenska, norska serbokroatiska litauiska och vissa asiatiska språk som japanska och koreanska.
F: Hur skiljer sig tonhöjdsaccent från toner?
S: Tonhöjdsaccent skiljer sig från toner eftersom vissa toner kan låta likadana för personer som inte talar språket som modersmål. Detta gör dem till den svåraste delen av språkinlärningen för dessa personer.
F: Finns det något sätt att göra det lättare att lära sig toner för personer som inte är infödda?
S: Att lära sig toner kan vara svårt för personer som inte har språket som modersmål, men det finns resurser som ger tips om hur man kan lära sig dem mer effektivt, t.ex. genom att göra lyssningsövningar eller använda mnemotekniska hjälpmedel för att komma ihåg vissa ljud eller mönster som är förknippade med vissa ord eller fraser i språket som man lär sig.
