Edmund Brisco Ford — brittisk genetiker och pionjär i ekologisk genetik
Edmund Brisco Ford — brittisk genetiker och pionjär inom ekologisk genetik. Banbrytande forskning om naturligt urval och fjärilarnas genetik.
Edmund Brisco Ford FRS (23 april 1901 - 2 januari 1988) var en brittisk ekologisk genetiker. Han var ledande bland de brittiska biologer som undersökte det naturliga urvalets roll i naturen. Som skolpojke började Ford intressera sig för lepidoptera, den grupp insekter som omfattar fjärilar och nattfjärilar. Han fortsatte att studera genetiken hos naturliga populationer och uppfann området ekologisk genetik. Ford tilldelades Royal Societys Darwinmedalj 1954. Senare, 1968, tilldelades han Unescos Kalinga-pris för popularisering av vetenskap.
Forskning och betydelse
Ford var en pionjär i att visa hur genetiska variationer i fält påverkas och underhålls av naturligt urval. Han betonade vikten av att studera organismer i deras naturliga miljöer istället för enbart i laboratoriet, och han kombinerade fältobservationer med korsningsförsök och kvantitativa analyser. Ett av de mest kända områdena där han bidrog är studiet av färgpolymorfismer hos fjärilar och nattfjärilar, inklusive fenomenet industriell melanism där mörkare former blev vanliga i förorenade områden.
Metoder och idéer
Ford utvecklade och populariserade metodik för fältgenetik: systematiska insamlingar, noggrann morfologisk klassificering, analys av allelfrekvenser och studier av selektionens styrka i naturliga populationer. Han var också tidig med att använda frekvensberoende selektion som förklaring till hur vissa polymorfismer kan stabiliseras i en population. Hans arbetssätt betonade tvärvetenskaplighet mellan ekologi, genetik och statistik.
Påverkan och arv
Genom sina studier och sitt skrivande bidrog Ford starkt till den moderna förståelsen av evolutionära processer i naturen. Hans arbete inspirerade en generation av fältbiologer och evolutionsgenetiker och bidrog till att föra samman teorier från Mendelsk genetik och Darwinistisk selektion i praktiska studier av vilda populationer. Idag ses ekologisk genetik som ett viktigt fält för såväl grundforskning i evolution som tillämpningar inom bevarandebiologi.
Publiceringar och populärvetenskap
Ford publicerade många vetenskapliga artiklar och skrev även verkningsfulla böcker och populärvetenskapliga texter för att göra genetiska och evolutionära idéer mer tillgängliga för bredare publik. Han var aktiv i forskarsamhället och deltog i debatter om hur man bäst demonstrerar naturligt urval i fältstudier.
Senare liv
Ford fortsatte att vara verksam som forskare och författare under större delen av sitt liv. Hans arbete hyllades med flera utmärkelser och erkännanden, och hans inflytande märks fortfarande inom studier av genetisk variation och anpassning i naturliga populationer.
Karriär
Han specialiserade sig på genetik och utnämndes 1939 till professor i genetik vid Oxford University, var chef för Genetics Laboratory 1952-1969 och professor i ekologisk genetik 1963-1969. Ford var en av de första vetenskapsmännen som valdes till Fellow of All Souls College sedan 1600-talet.
Ford hade ett långt samarbete med R.A. Fisher. När Ford hade utvecklat sin formella definition av genetisk polymorfism hade Fisher vant sig vid höga selektionsvärden i naturen. Han var mest imponerad av det faktum att polymorfism dolde kraftfulla selektionskrafter (Ford gav mänskliga blodgrupper som exempel). Liksom Fisher fortsatte han debatten om naturligt urval kontra genetisk drift med Sewall Wright, som Ford ansåg lägga för stor vikt vid genetisk drift. Det var som ett resultat av Fords arbete, liksom av sitt eget, som Dobzhansky ändrade tyngdpunkten i den tredje upplagan av sin berömda text från drift till selektion.
Ford förutspådde att polymorfismer i människans blodgrupp skulle kunna bibehållas i befolkningen genom att ge ett visst skydd mot sjukdomar. Sex år efter denna förutsägelse visade det sig att så var fallet, och dessutom fastställdes den heterozygota fördelen på ett avgörande sätt genom en studie av AB x AB-korsningar. Hans magnum opus var Ecological genetics, som kom i fyra upplagor och fick stort inflytande. Han lade en stor del av grunden för senare studier på detta område och inbjöds som konsult för att hjälpa till att inrätta liknande forskargrupper i flera andra länder.
Bland Fords många publikationer var kanske den första boken i New Naturalist-serien, Butterflies, den mest populära och framgångsrika. Ford fortsatte också 1955 med att skriva Moths i samma serie, en av få författare till mer än en bok i serien.
Ekologisk genetik
E.B. Ford arbetade under många år med genetisk polymorfism. Polymorfism i naturliga populationer är vanligt förekommande; det viktigaste kännetecknet är att två eller flera diskontinuerliga former av en art förekommer tillsammans i någon form av balans. Så länge proportionerna av varje form är högre än mutationshastigheten måste urvalet vara orsaken. Redan 1930 hade Fisher diskuterat en situation där, med alleler på ett enda locus, heterozygoten är mer livskraftig än någon av homozygoterna. Detta är en typisk genetisk mekanism som orsakar denna typ av polymorfism. Arbetet innebär en syntes av fältforskning, taxonomi och laboratoriegenetik.
Callimorpha dominula morpha typica med utbredda vingar. Polymorfism hos denna art undersöktes av Ford under många år. De röda med svarta bakre vingarna, som avslöjas i flykten, varnar för dess giftiga smak. Framvingarna är kryptiska och täcker bakvingarna i vila. Här vilar nattfjärilen på en mänsklig hand, men är uppmärksam och har flyttat fram framvingarna för att avslöja varningsblinket.
Sök