Blodgrupp eller blodgrupp är en medicinsk term. Den beskriver vilken typ av blod en person har. Det är en klassificering av blodet som bygger på förekomsten eller frånvaron av ärftliga antigena ämnen på ytan av röda blodkroppar (RBC).

Blodtyperna kan förutsäga om en allvarlig reaktion kommer att inträffa vid en blodtransfusion. Denna reaktion kallas "hemolytisk reaktion". Den kan förstöra röda blodkroppar och orsaka njursvikt. Det är troligt att chock uppstår och dödsfall är en möjlighet.

När en blodtransfusion eller organtransplantation äger rum är det viktigt att känna till blodtyperna hos givaren (som ger blod) och mottagaren (som behöver blod).

Det finns ett antal blodgruppssystem för människor. Av dessa system är ABO-blodgruppssystemet och Rhesusblodgruppssystemet de viktigaste. I detta system bestäms förekomsten eller frånvaron av A-antigenet, B-antigenet och RhD-antigenet.

ABO-systemet — vad de fyra huvudtyperna betyder

I ABO-systemet bestäms blodgruppen av vilka antigener (A och/eller B) som sitter på ytan av de röda blodkropparna och vilka antikroppar som finns i blodplasman:

  • Grupp A: A‑antigen på röda blodkroppar, anti‑B i plasman.
  • Grupp B: B‑antigen på röda blodkroppar, anti‑A i plasman.
  • Grupp AB: både A‑ och B‑antigen på röda blodkroppar, inga anti‑A eller anti‑B i plasman — därför kan personer med AB ta emot erytrocyter från alla ABO‑grupper (”universell mottagare” för röda blodkroppar).
  • Grupp O: inga A- eller B‑antigen på de röda blodkropparna, både anti‑A och anti‑B i plasman — grupp O kallas ofta ”universell givare” för röda blodkroppar, men detta gäller bara ur ABO‑synpunkt och måste kombineras med Rh‑matchning och andra faktorer.

Rh‑systemet och RhD

Rhesus‑systemet innehåller flera antigener; det viktigaste kliniskt är RhD. Om RhD‑antigenet finns är personen RhD‑positiv (Rh+), om det saknas är personen RhD‑negativ (Rh−). RhD‑negativa personer kan bilda anti‑D‑antikroppar om de exponeras för RhD‑positivt blod (vid graviditet eller transfusion).

Rh‑immunisering kan leda till hemolytisk sjukdom hos nyfödda (HDN). För att förebygga detta ges profylaktisk anti‑D‑immunglobulin till RhD‑negativa gravida kvinnor vid risk för exponering.

Transfusionskompatibilitet — enkla regler

Vid transfusion strävar man efter att matcha både ABO och RhD. Några praktiska principer:

  • Röda blodkroppar: matcha mottagarens ABO och RhD. Vid nödläge används ofta O RhD‑negativ blod som akut universalgivare.
  • Plasma: plasma tas hänsyn till omvänd — AB är universal plasma‑givare (eftersom AB‑plasma saknar anti‑A/anti‑B).
  • Ytterligare antigener (t.ex. Kell, Duffy, Kidd) kan behöva matchas vid flera tidigare transfusioner eller hos patienter med antikroppar.

Varför blodgrupper är viktiga vid graviditet

Om en RhD‑negativ mamma bär ett RhD‑positivt foster kan modern bilda anti‑D‑antikroppar efter exponering för fostrets blod. Vid efterföljande graviditeter kan dessa antikroppar korsa placenta och angripa fostrets röda blodkroppar, vilket leder till anemi eller svår sjukdom hos fostret. Detta förebyggs med anti‑D‑immunglobulin och med screening av moderns antikroppar under graviditeten.

Andra blodgruppssystem och varför de kan spela roll

Utöver ABO och Rh finns hundratals andra antigener indelade i system som Kell, Kidd, Duffy med flera. Dessa kan orsaka immunisering och transfusionsreaktioner särskilt hos patienter som får upprepade transfusioner (t.ex. vid vissa blodsjukdomar) eller hos gravida kvinnor. Därför görs ofta antikroppsscreening och – vid behov – extended typing för att hitta matchande blod.

Hur blodgrupper bestäms och säkerhetsrutiner vid transfusion

  • Blodgruppsbestämning: laboratorium testar blodprov för A/B‑antigen samt för RhD.
  • Antikroppsscreening: kontrollerar om patienten har andra oförenliga antikroppar i plasman.
  • Crossmatch: en sista kontroll där givarnas röda blodkroppar blandas med mottagarens plasma för att se om en reaktion sker.
  • Journal och märkning: strikt identifiering av patient och prov är avgörande för att undvika felgivning.

Typiska transfusionsreaktioner

Reaktioner kan variera från lindriga till livshotande:

  • Akut hemolytisk transfusionsreaktion — oftast orsakad av ABO‑inkompatibilitet; kan ge feber, ryggsmärta, blodtrycksfall och njurskada.
  • Febril icke‑hemolytisk reaktion — feber och frossa, ofta orsakad av antikroppar mot vita blodkroppar eller cytokiner.
  • Allergisk reaktion/anafylaxi — milda till svåra symptom på grund av allergener i blodprodukten.
  • Transfusion‑relaterad lungskada (TRALI) och transfusionsassocierad circulatorisk överbelastning (TACO) — allvarliga komplikationer relaterade till lungfunktion och vätskebalans.

Praktiska råd och sammanfattning

  • Blodgrupper avgörs av antigener på röda blodkroppar och antikroppar i plasman; de viktigaste är ABO och RhD.
  • Korrekt matchning och laboratorieprover minskar risken för allvarliga transfusionsreaktioner.
  • RhD‑status är särskilt viktig vid graviditet för att förebygga hemolytisk sjukdom hos nyfödda.
  • Vid nödsituationer används ofta O RhD‑negativt blod, men idealet är alltid så bra matchning som möjligt inklusive andra antigen när det behövs.

Om du har frågor om din egen blodgrupp eller transfusionsbehov, prata med din läkare eller transfusionsmottagning för individanpassad information.