Blodgrupper – ABO, RhD och varför de är viktiga vid transfusion
Förstå ABO och RhD: varför blodgrupper avgör säkra transfusioner, förebygger hemolytiska reaktioner och räddar liv — allt du behöver veta om blodtypens betydelse.
Blodgrupp eller blodgrupp är en medicinsk term. Den beskriver vilken typ av blod en person har. Det är en klassificering av blodet som bygger på förekomsten eller frånvaron av ärftliga antigena ämnen på ytan av röda blodkroppar (RBC).
Blodtyperna kan förutsäga om en allvarlig reaktion kommer att inträffa vid en blodtransfusion. Denna reaktion kallas "hemolytisk reaktion". Den kan förstöra röda blodkroppar och orsaka njursvikt. Det är troligt att chock uppstår och dödsfall är en möjlighet.
När en blodtransfusion eller organtransplantation äger rum är det viktigt att känna till blodtyperna hos givaren (som ger blod) och mottagaren (som behöver blod).
Det finns ett antal blodgruppssystem för människor. Av dessa system är ABO-blodgruppssystemet och Rhesusblodgruppssystemet de viktigaste. I detta system bestäms förekomsten eller frånvaron av A-antigenet, B-antigenet och RhD-antigenet.
ABO-systemet — vad de fyra huvudtyperna betyder
I ABO-systemet bestäms blodgruppen av vilka antigener (A och/eller B) som sitter på ytan av de röda blodkropparna och vilka antikroppar som finns i blodplasman:
- Grupp A: A‑antigen på röda blodkroppar, anti‑B i plasman.
- Grupp B: B‑antigen på röda blodkroppar, anti‑A i plasman.
- Grupp AB: både A‑ och B‑antigen på röda blodkroppar, inga anti‑A eller anti‑B i plasman — därför kan personer med AB ta emot erytrocyter från alla ABO‑grupper (”universell mottagare” för röda blodkroppar).
- Grupp O: inga A- eller B‑antigen på de röda blodkropparna, både anti‑A och anti‑B i plasman — grupp O kallas ofta ”universell givare” för röda blodkroppar, men detta gäller bara ur ABO‑synpunkt och måste kombineras med Rh‑matchning och andra faktorer.
Rh‑systemet och RhD
Rhesus‑systemet innehåller flera antigener; det viktigaste kliniskt är RhD. Om RhD‑antigenet finns är personen RhD‑positiv (Rh+), om det saknas är personen RhD‑negativ (Rh−). RhD‑negativa personer kan bilda anti‑D‑antikroppar om de exponeras för RhD‑positivt blod (vid graviditet eller transfusion).
Rh‑immunisering kan leda till hemolytisk sjukdom hos nyfödda (HDN). För att förebygga detta ges profylaktisk anti‑D‑immunglobulin till RhD‑negativa gravida kvinnor vid risk för exponering.
Transfusionskompatibilitet — enkla regler
Vid transfusion strävar man efter att matcha både ABO och RhD. Några praktiska principer:
- Röda blodkroppar: matcha mottagarens ABO och RhD. Vid nödläge används ofta O RhD‑negativ blod som akut universalgivare.
- Plasma: plasma tas hänsyn till omvänd — AB är universal plasma‑givare (eftersom AB‑plasma saknar anti‑A/anti‑B).
- Ytterligare antigener (t.ex. Kell, Duffy, Kidd) kan behöva matchas vid flera tidigare transfusioner eller hos patienter med antikroppar.
Varför blodgrupper är viktiga vid graviditet
Om en RhD‑negativ mamma bär ett RhD‑positivt foster kan modern bilda anti‑D‑antikroppar efter exponering för fostrets blod. Vid efterföljande graviditeter kan dessa antikroppar korsa placenta och angripa fostrets röda blodkroppar, vilket leder till anemi eller svår sjukdom hos fostret. Detta förebyggs med anti‑D‑immunglobulin och med screening av moderns antikroppar under graviditeten.
Andra blodgruppssystem och varför de kan spela roll
Utöver ABO och Rh finns hundratals andra antigener indelade i system som Kell, Kidd, Duffy med flera. Dessa kan orsaka immunisering och transfusionsreaktioner särskilt hos patienter som får upprepade transfusioner (t.ex. vid vissa blodsjukdomar) eller hos gravida kvinnor. Därför görs ofta antikroppsscreening och – vid behov – extended typing för att hitta matchande blod.
Hur blodgrupper bestäms och säkerhetsrutiner vid transfusion
- Blodgruppsbestämning: laboratorium testar blodprov för A/B‑antigen samt för RhD.
- Antikroppsscreening: kontrollerar om patienten har andra oförenliga antikroppar i plasman.
- Crossmatch: en sista kontroll där givarnas röda blodkroppar blandas med mottagarens plasma för att se om en reaktion sker.
- Journal och märkning: strikt identifiering av patient och prov är avgörande för att undvika felgivning.
Typiska transfusionsreaktioner
Reaktioner kan variera från lindriga till livshotande:
- Akut hemolytisk transfusionsreaktion — oftast orsakad av ABO‑inkompatibilitet; kan ge feber, ryggsmärta, blodtrycksfall och njurskada.
- Febril icke‑hemolytisk reaktion — feber och frossa, ofta orsakad av antikroppar mot vita blodkroppar eller cytokiner.
- Allergisk reaktion/anafylaxi — milda till svåra symptom på grund av allergener i blodprodukten.
- Transfusion‑relaterad lungskada (TRALI) och transfusionsassocierad circulatorisk överbelastning (TACO) — allvarliga komplikationer relaterade till lungfunktion och vätskebalans.
Praktiska råd och sammanfattning
- Blodgrupper avgörs av antigener på röda blodkroppar och antikroppar i plasman; de viktigaste är ABO och RhD.
- Korrekt matchning och laboratorieprover minskar risken för allvarliga transfusionsreaktioner.
- RhD‑status är särskilt viktig vid graviditet för att förebygga hemolytisk sjukdom hos nyfödda.
- Vid nödsituationer används ofta O RhD‑negativt blod, men idealet är alltid så bra matchning som möjligt inklusive andra antigen när det behövs.
Om du har frågor om din egen blodgrupp eller transfusionsbehov, prata med din läkare eller transfusionsmottagning för individanpassad information.
ABO-systemet
Principen
Principen för ABO-systemet är att antigener - i det här fallet sockerarter på ytan av röda blodkroppar - skiljer sig åt mellan individer. Detta upptäcktes först av Karl Landsteiner. Människor har immunologisk tolerans endast för det som förekommer i deras egna kroppar. Därför kan människor producera antikroppar mot naturliga komponenter i andra människors kroppar, men inte mot sig själva. Människor kan alltså producera antikroppar mot A- och/eller B-antigenerna om de inte finns i deras blod.
Dessa antikroppar klumpar ihop röda blodkroppar om de bär på främmande antigener. Denna hårda reaktion kan leda till döden när stora mängder sådana celler påträffas efter en blodtransfusion. Eftersom A- och B-antigenerna är kemiskt modifierade från en prekursorform som också finns hos personer med typ O, kan personer med A- och B-antigenerna ta emot blod från personer med typ O.
Anti-A- och anti-B-antikroppar finns inte hos nyfödda. De uppträder under de första levnadsåren. Anti-A- och anti-B-antikroppar är vanligtvis för stora för att passera genom placenta till fostrets blodcirkulation.
Testet
I ett laboratorium testas blodet för antigener. När ett visst antigen hittas finns det alltid också antikroppar. Antikroppar angriper (fäster vid) antigener som de inte känner igen.
Grupp A (med A-antigenet) har anti-B-antikroppar.
Grupp B (med B-antigen) har anti-A-antikroppar.
Grupp AB (med både A- och B-antigener) har inga antikroppar.
Grupp O (utan antigener) har anti-A- och anti-B-antikroppar.
Blodet märks alltså till exempel som A positivt, O negativt, där bokstaven avser ABO-blodgruppen och "positivt" eller "negativt" avser om RhD-antigenet från Rhesusblodgruppssystemet har hittats eller inte. Det kan också skrivas A+ respektive O-.
Kompatibilitet
- Grupp O har inga antigener, men har anti-A- och anti-B-antikroppar. Detta innebär att de endast kan ta emot blod från andra personer i grupp O, men de kan ge blod till alla ABO-grupper.
- Grupp A har anti-B-antikroppar, så de kan bara ta emot blod från personer i grupp A eller O. Dessa två grupper har inte B-antigenet. De kan ge blod till personer från grupp A eller AB.
- Grupp B har anti-A-antikroppar, så de kan bara ta emot blod från personer i grupp B eller O. De kan ge blod till grupp B eller AB.
- Blodgrupp AB har inga antikroppar, så de kan ta emot blod från alla blodgrupper. De kan dock bara ge blod till andra personer med blodgrupp AB.
Personer med blodgrupp O negativ kallas ofta universaldonatorer eftersom de kan ge blod till alla andra blodgrupper. Personer med positiv blodgrupp AB kallas universella mottagare eftersom de kan ta emot blod från alla andra blodgrupper.
Vilken grupp kan donera blod till vilken annan blodgrupp?
Rhesusfaktor
Rh-faktorn (Rh betyder Rhesus) är en egenskap hos det näst vanligaste blodgruppssystemet för blodtransfusioner mellan människor och är uppkallad efter Rhesusapan där den först upptäcktes. Rh är en ärftlig egenskap som avser ett protein på ytan av en individs röda blodkroppar.
Rh-faktorn är separat från och utöver ABO-grupperna. Rh-faktorn finns antingen på individens röda blodkroppar eller inte. Rh-positiv betyder att faktorn finns. Rh-negativ betyder att den inte finns. Vid blodtransfusioner är det viktigt att blodgivaren och mottagaren har samma Rh-faktor och samma blodgrupp.
Innan en transfusion äger rum testas blodet noggrant för att upptäcka om det finns något som kan orsaka problem för mottagaren.
Frågor och svar
F: Vad är blodgrupp eller blodgrupp?
S: Blodtyp eller blodgrupp är en medicinsk term som används för att beskriva vilken typ av blod en person har.
F: Vad är klassificeringen av blodet baserad på?
S: Klassificeringen av blod baseras på förekomsten eller frånvaron av ärftliga antigena ämnen på ytan av röda blodkroppar (RBC).
F: Vad förutsäger blodgrupp?
S: Blodtypen förutsäger om en allvarlig reaktion kommer att inträffa vid en blodtransfusion, även känd som en "hemolytisk reaktion".
F: Vad kan en hemolytisk reaktion orsaka?
S: En hemolytisk reaktion kan förstöra röda blodkroppar, leda till njursvikt, orsaka chock och till och med leda till döden.
F: Varför är det viktigt att känna till blodtyperna hos givaren och mottagaren vid blodtransfusioner eller organtransplantationer?
S: Det är viktigt att känna till blodtyperna hos givaren och mottagaren vid blodtransfusion eller organtransplantation för att förhindra en hemolytisk reaktion.
F: Vilka är de viktigaste blodgruppssystemen för människor?
S: De viktigaste blodgruppssystemen hos människor är ABO-blodgruppssystemet och Rhesusblodgruppssystemet.
F: Vad bestäms i ABO- och Rhesusblodgruppssystemet?
S: I ABO- och Rhesusblodgruppssystemet bestäms förekomsten eller frånvaron av A-antigenet, B-antigenet och RhD-antigenet.
Sök