Leveranshastighet
Enligt Merriam-Websters ordbok är en nödsituation en överraskande händelse eller en grupp av händelser som kräver mycket snabba åtgärder. Därför bör det vara mycket viktigt att all kommunikation om en nödsituation sker i rätt tid och snabbt, så att saker och ting inte skadas eller människor dödas. Under massakern på Virginia Tech hade det till exempel gått ungefär två timmar innan den första kommunikationen (ett e-postmeddelande) skickades till anställda och studenter, och vid den tiden hade den person som använde pistolen redan gått in i en byggnad där han skulle börja sin attack. I det fallet var det inte förrän ungefär tjugo minuter efter att våldet började som ett meddelande i högtalare gavs om att människor skulle gömma sig. I många situationer står det sannolikt klart att just sekunder och minuter är det viktigaste för att kommunicera i nödsituationer.
Användarvänlighet
Under en nödsituation måste användarna snabbt och enkelt kunna skicka sina meddelanden, och de måste kunna göra det så att de är säkra på att det lyckas, med ett säkert och lättanvänt gränssnitt som kan användas från vilken plats som helst. Ett kommunikationssystem för nödsituationer som kan användas av vanliga människor kommer att användas och förvaltas framgångsrikt. Under nödsituationer, som ibland kan leda till att människor dör, måste campusförvaltarna kunna reagera på nödsituationen och starta larmsystemet snabbt. Men att skicka nödvarningar är förmodligen en av de mest ovanliga och obekanta sakerna att göra. Därför är det viktigast att ett system är lätt att använda.
Men även om ett bra nödkommunikationssystem måste vara lätt att använda, bör tekniken vara mycket avancerad och komplex. Den bör vara avancerad eftersom det behövs för att se till att många olika saker kan fungera tillsammans, för att skapa och sända nödkommunikation på många olika sätt. Det viktiga är dock att ett avancerat system ändå ska vara lätt för någon att använda för både nödkommunikation och normal kommunikation. Möjligheten att använda ett system för normal kommunikation är också viktig så att operatören (som betalat för systemet) kan få det största värdet. Det är också viktigt för att människor ska bli tillräckligt bekanta med systemet för att kunna använda det under en stressig nödsituation.
Lågt pris
Generellt sett gäller att ju lägre kostnaden för att köpa, installera och underhålla ett nödkommunikationssystem är, desto mer populärt kan det bli i samhället, och ju vanligare det blir, desto större är sannolikheten att det kommer att finnas tillgängligt för att hjälpa till i nödsituationer på fler ställen. Modernt system för massmeddelanden är viktigare än att bara hjälpa till vid nödsituationer och har blivit värdefullt att ha för vardagskommunikation som inte är en nödsituation. Genom att kunna använda ett nödkommunikationssystem för båda typerna av kommunikation kan ägaren av systemet få det största värdet.
Anvisningar för att ge pengar
Ett uppenbart behov av ett modernt nödkommunikationssystem är att det inte bara ger varningar utan också tydliga instruktioner om vad man ska göra i nödsituationer. Rehabilitation Engineering Research Center for Wireless Technologies konstaterade att oavsett vilken typ av varning som först sändes, behövdes ytterligare en annan typ av varning innan människor litade på varningen och gjorde något på grund av den. Ett system som kan ge varningar på många olika sätt kan rädda liv och förhindra att en nödsituation blir alltför allvarlig.
Separata mottagare
I nödsituationer krävs ofta att olika versioner av samma meddelande skickas ut samtidigt. I en nödsituation med beväpnad gisslantagning kan t.ex. de personer som befinner sig i en byggnad behöva få instruktioner om att låsa dörren, medan polisen och andra personer kan behöva få veta att alla dörrar kan vara låsta och annan information så att de kan besluta vad de ska göra.
Med hjälp av detta kan några av de modernare kommunikationssystemen för nödsituationer, som Siemens Sygnal eller MessageNet Connections, skicka ett enda meddelande vid en och samma tidpunkt som ger fullständig information till de första insatserna, samtidigt som samma meddelande anpassas för att ge enklare instruktioner om att låsa dörrarna till människorna inne i byggnaden. Genom att använda ett enda meddelande som delar upp innehållet mellan olika typer av användare behöver färre meddelanden skapas och skickas, vilket också kan spara tid.
Flera kommunikationsvägar/backup
Det bör finnas flera sätt att skicka nödinformation så att om ett sätt inte fungerar, kan de andra sättas in. Forskning visar också att människor kontrollerar mer än en kommunikationsmetod innan de vidtar åtgärder. Allmänheten förväntar sig att bli kontaktad på många olika sätt. Förutom telefonsamtal och e-post förväntar sig människor också att nås via sms och fax. Allmänheten kan också se sociala medier (t.ex. Facebook och Twitter) som ett annat sätt att ta emot meddelanden och kontrollera om det finns uppdateringar.
Partnership for Public Warning konstaterar: "En enda varning är ofta otillräcklig för att få människor att agera, särskilt om den inte kan bekräftas genom direkt observation. För de flesta människor fångar den första varningen deras uppmärksamhet och utlöser ett sökande efter bekräftelse, men man kan inte lita på att den kommer att leda till det önskade beteendet. Vetenskaplig forskning stöder den sunt förnuftsbaserade iakttagelsen att människor är ovilliga att riskera att bli lurade av ett enda larm som kan visa sig vara falskt eller oavsiktligt. En effektiv varning kräver en samordnad användning av flera kommunikationskanaler." Detta innebär i princip att när människor får en första varning vill de söka mer information om nödsituationen innan de gör något åt den. Genom att ha många sätt (som alla fungerar tillsammans) att sända en varning kommer människor att vara mer benägna att reagera på den på bästa sätt.
Många delar som arbetar tillsammans
För att hjälpa många av dessa egenskaper bör ett nödkommunikationssystem kunna anslutas till och kommunicera med andra relaterade system. Partnership for Public Warning konstaterar att ett grundläggande problem är att många delar av befintliga varningssystem inte fungerar tillsammans. På grund av detta tar det ofta mycket tid och kraft att skicka ut en varning närhelst en varning skickas ut.
Det finns också flera sätt på vilka ett nödkommunikationssystem kan få en ursprunglig varning. Ett exempel på detta kan vara en byggnads brandkontrollsystem som skickar ett meddelande om att en rökdetektor har upptäckt rök. Ett nödkommunikationssystem som byggts på rätt sätt bör kunna ta emot detta meddelande och omvandla det till ett meddelande som människorna i byggnaden kan förstå och använda för att bestämma vad de ska göra för att rädda liv och egendom. Ett annat exempel är National Weather Service som skickar en varning för hårt väder (t.ex. med hjälp av RSS). I detta exempel bör nödkommunikationssystemet kunna omvandla denna varning till ett meddelande och sända det på samma sätt som i exemplet med rökdetektorn, så att folk vet vad de ska göra.
Förmågan att arbeta tillsammans bör även omfatta gammal och ny teknik. Att införa ett nytt system som inte kan fungera med äldre befintlig utrustning kan orsaka problem.
Produkt jämfört med service
Ett nödkommunikationssystem kan vara en produkt som ägs av den organisation som använder det (t.ex. ett personsökarnät för ett sjukhus) eller en tjänst som ägs av en tredje part (t.ex. ett mobiltelefonnät). Var och en av dem har bra och dåliga egenskaper, men tjänsterna har några stora problem för nödkommunikation, även om många människor tycker annorlunda. Med SMS som ett exempel skulle textmeddelandetjänsterna, på grund av hur mobilnäten är uppbyggda, inte kunna skicka ett stort antal meddelanden på kort tid, vilket gör SMS-tjänsten till en dålig metod för nödkommunikation.
På fastigheten jämfört med utanför fastigheten
Fastighetsbaserade ("on-premise") nödkommunikationssystem är sådana som huvudsakligen eller helt och hållet finns på samma plats eller i samma område som de betjänar, medan fastighetsbaserade ("non-premise") nödkommunikationssystem är sådana som finns på en annan plats eller i ett annat område. Det finns både bra och dåliga egenskaper hos båda. Ofta är icke lokalbaserade system långsammare än lokalbaserade system, eftersom de olika platserna måste anslutas med hjälp av datanät (t.ex. Internet).
