Näsblod (epistaxis) – orsaker, symtom, behandling och första hjälpen

Näsblod (epistaxis) – orsaker, symtom, snabb behandling och första hjälpen. Lär dig skilja främre och bakre näsblod, förebyggande råd och när du bör söka vård.

Epistaxis är när blod kommer ut ur näsan. Det är mer känt som näsblod. Även om näsblod kan verka skrämmande är det oftast inte allvarligt eller livshotande. De flesta näsblödningar sker framtill i näsan, och dessa kallas främre näsblödningar. Ibland får människor näsblod i bakre delen av näsan, vilket kallas bakre näsblod. Dessa är allvarligare, och någon som drabbas kan behöva åka till sjukhus.

Näsblod är vanligare under vintermånaderna. Under denna tid förekommer fler infektioner i de övre luftvägarna och förändringarna i temperatur och luftfuktighet är större.

Orsaker

Vanliga orsaker till näsblod är:

• Torr nässlemhinna – särskilt vid kall, torr luft eller när man använder värme inomhus.
• Näsplockning eller trauma – enkla skador mot näsan är en vanlig orsak, särskilt hos barn.
• Infektioner och förkylning – nysningar och gnuggande kan irritera slemhinnan.
• Läkemedel – blodförtunnande läkemedel (t.ex. warfarin, NOAK), acetylsalicylsyra och vissa antiinflammatoriska läkemedel kan öka risken för blödning.
• Högt blodtryck – kan försvåra stoppandet av blödningen, även om det inte alltid är den direkta orsaken.
• Medfödda eller förvärvade blödningsrubbningar – t.ex. hemofili eller von Willebrands sjukdom.
• Främmande föremål – särskilt hos små barn.
• Tumörer eller vaskulära förändringar – ovanligare orsaker som kräver utredning vid upprepade eller ensidiga blödningar.

Symtom

• Synligt blod som rinner från ena eller båda näsborrarna.
• Känsla av blod i halsen eller att man sväljer blod.
• Märke av blod på näsborre, näsvinge eller omkring munnen.
• Ytterst sällan yrsel eller svimning vid stora blodförluster.
• Vid bakre näsblod kan blod rinna bakåt ned i svalget och vara svårare att få kontroll på.

Första hjälpen vid näsblod

Följ dessa steg för att stoppa en vanlig, främre näsblödning:

1. Sitt upp och luta dig framåt. Vik inte huvudet bakåt — då kan blod rinna ner i halsen och orsaka illamående eller andningsproblem.
2. Kläm ihop den mjuka delen av näsan (strax under näsryggen) med tummen och pekfingret. Håll kvar i 10–15 minuter utan att släppa för att kontrollera om blödningen minskar.
3. Andas genom munnen och spotta ut eventuellt blod. Undvik att svälja mycket blod om möjligt.
4. Lägg gärna en kall kompress över näsryggen eller pannan — kyla kan hjälpa blodkärlen att dra ihop sig.
5. Om blödningen slutar, undvik kraftig ansträngning, näsblåsning och att peta i näsan under minst 24 timmar.

Om blödningen inte avstannat efter 20–30 minuter, eller om blodflödet är kraftigt, bör du söka sjukvård. Vid stora mängder blod, tecken på blodförlust (yrsel, snabb puls), eller om personen har svåra blödningsrubbningar eller tar blodförtunnande läkemedel, sök akut hjälp.

Medicinsk behandling

Beroende på orsaken och hur svår blödningen är kan vården göra följande:

• Inspektion och rengöring – läkaren försöker lokalisera blödningskällan och rengör området.
• Topikal vasokonstriktor – nässpray (t.ex. oxymetazolin) kan användas kortvarigt för att få blodkärlen att dra ihop sig.
• Kväve- eller silvernitratcauterisering – bränning av punktblödningar i främre näsan för att försluta kärl.
• Nasalpackning – mjuka eller uppblåsbara tamponer kan sättas in för att trycka mot blödningskällan; ibland används antibiotika eller smärtlindring i samband med packning.
• Embolisation eller kirurgi – vid svåra bakre näsblödningar kan kärlbindning eller angiografisk embolisering behövas.
• Justering av läkemedel – läkare kan behöva temporärt justera doser av blodförtunnande läkemedel efter riskbedömning.

När söka vård

• Blödningen slutade inte efter 20–30 minuters förstahjälpen.
• Blödningen är mycket riklig eller du spyr upp blod.
• Personen är medvetslös, har svårt att andas, blir svimfärdig eller har andra allvarliga symtom.
• Du misstänker att ett främmande föremål sitter i näsan (vanligt hos barn).
• Personen har en blödningssjukdom eller tar blodförtunnande läkemedel.
• Upprepade näsblödningar utan tydlig orsak eller ensidiga blödningar som återkommer.

Förebyggande och egenvård

• Använd gärna en luftfuktare hemma under torra perioder för att hålla nässlemhinnorna fuktiga.
• Smörj nässlemhinnan vid behov med en saltlösningsspray eller en fuktgivande nässalva (fråga apotek/ sjukvård om lämplig produkt).
• Undvik att pilla i näsan och uppfostra barn om att inte stoppa in föremål i näsan.
• Var försiktig med starkt näsblåsande efter en blödning.
• Om du står på blodförtunnande behandling, följ upp med din läkare vid upprepade blödningar.

Särskilt om barn och äldre

Barn får ofta främre näsblod som beror på näsplockning eller små skador och dessa är vanligtvis lätta att behandla med första hjälpen. Hos äldre är nässlemhinnor ofta tunnare och fler tar blodförtunnande mediciner, vilket kan göra blödningar kraftigare och svårare att stoppa. Bakre näsblödningar är vanligare hos äldre och kräver oftare sjukhusvård.

Om du är osäker eller om näsblodet är ovanligt kraftigt eller återkommande, kontakta sjukvården för utredning och råd.

Frågor och svar

F: Vad är epistaxis?

F: Är näsblod vanligtvis allvarligt eller livshotande?

F: Var får man mest näsblod?

F: Vad är bakre näsblod?

F: Måste man vanligtvis åka till sjukhuset för främre näsblod?

F: När är näsblod mer frekvent?

F: Varför är näsblod vanligare under vintermånaderna?

Sök med bokstav