Euglena – encelliga protister med både växt- och djuregenskaper
Upptäck Euglena: encelliga protister med både växt- och djuregenskaper, flagellrörelse, kloroplaster och spännande evolution — över 1 000 arter att utforska.
Euglena är ett stort släkte av encelliga protister: de har både växt- och djuregenskaper.
Alla lever i vatten och rör sig med hjälp av en flagell. Detta är ett djurkännetecken. De flesta har kloroplaster, som är karakteristiska för alger och växter.
Euglenider tros härstamma från en förfader som tog upp gröna alger genom sekundär endosymbios.
Över 1 000 arter av Euglena har beskrivits, och det finns fler att upptäcka. Deras släktskap håller på att analyseras.
Utseende och rörelse
Euglenider är mikroskopiska organismer, ofta mellan några tiotals till några hundra mikrometer långa. De har en tydlig framände där flagellen sitter, och många arter har en rödbrun ljuskänslig fläck, ett så kallat ögonfläck eller stigma, nära flagellens fäste. Ögonfläcken hjälper cellen att röra sig mot ljus (fototaxi) för att optimera fotosyntesen.
Istället för en stel cellvägg har många Euglena en flexibel yttre struktur kallad pellicula, uppbyggd av tunna proteinband som ligger längs cellen. Pelliculan gör att cellen kan ändra form och utföra karakteristisk krypande rörelse som kallas metaboly. Rörelsen sker oftast med hjälp av en enda framåtriktad flagell som drar eller driver cellen framåt.
Näring och ämnesomsättning
Många arter är mixotrofa: de kan fotosyntetisera med hjälp av sina kloroplaster och samtidigt ta upp organiskt material från omgivningen. Kloroplasterna hos euglenider innehåller klorofyll a och b, vilket tyder på ursprung från gröna alger via sekundär endosymbios. Euglenider lagrar kol som en speciell polysackarid kallad paramylon (beta-1,3-glukan).
Vissa arter har förlorat sina kloroplaster och lever helt heterotroft genom att ta upp lösligt organiskt material eller fånga partiklar (fagotrofi eller osmotrofi). Många arter har också en kontraktil vakuol som hjälper till att reglera vattenbalansen i sötvatten.
Levnadsmiljö och ekologisk roll
Euglenider finns främst i sötvatten, men vissa arter lever i bräckt eller marint vatten. De trivs ofta i näringsrika miljöer och kan bli vanliga i stående vatten med höga halter av näringsämnen. Som fotosyntetiserande organismer bidrar de till primärproduktionen i planktonsamhällen, och färgade blomningar kan förekomma vid övergödning.
De fungerar också som föda för andra mikroorganismer och smådjur och kan användas som indikatorer på vattenkvalitet i miljöövervakning.
Systematik, fortplantning och forskning
Euglenider ingår i gruppen euglenozoer och deras inbördes släktskap studeras med molekylära metoder. Den evolutionära historien präglas av endosymbiotiska händelser som gett upphov till dagens plastider i många arter.
Fortplantningen sker vanligen asexuellt genom binär fission, då cellen delar sig längs sin längdaxel. Sexuell reproduktion har inte påvisats hos de flesta arter.
Ett fåtal arter, framför allt Euglena gracilis, används som modellorganismer i forskning kring fotosyntes, cellrörelser och metabolism. Euglenider intresserar också biotekniken som potentiella källor för biomassa, bioenergi och näringstillskott på grund av deras snabba tillväxt och förmåga att producera lagringspolysackarider och lipider.
Ett diagram av Euglena
Form och funktion
När Euglena agerar som heterotrof (djur) omsluter den en matpartikel och äter den genom fagocytos. När Euglena agerar som en autotrof har den kloroplaster som producerar socker genom fotosyntes. Kloroplasterna använder pigmenten klorofyll a och klorofyll b.
Antalet kloroplaster och deras form varierar kraftigt inom Euglena. Euglena kan förflytta sig i vattenmiljöer med hjälp av en stor flagell för att förflytta sig. För att upptäcka ljus har cellen en ögonpunkt, en primitiv organell som filtrerar solljuset till ljusdetekterande, fotokänsliga strukturer. Dessa strukturer, vid flagellens bas, tillåter endast vissa våglängder av ljus att registreras. Med hjälp av detta ljuskänsliga område kan Euglena flytta sin position för att få bättre fotosyntes.
Euglenas rörlighet gör det också möjligt att jaga. De flesta Euglena anses vara mixotrofa: autotrofa i solljus och heterotrofa i mörker. Euglena har inga växtcellväggar, utan har istället en pellicle. Pelliceln består av proteinband som spiralformas längs Euglenas längd och ligger under plasmamembranet.
Euglena kan överleva i söt- och saltvatten. Vid låg fuktighet bildar Euglena en skyddande vägg runt sig själv och ligger i vila som en spor tills miljöförhållandena förbättras. Euglena kan också överleva i mörker genom att lagra stärkelseliknande paramylongranuler inuti kloroplasten.
Ett annat diagram av Euglena
Reproduktion
Euglenas förökar sig asexuellt genom binär klyvning. Det finns inga bevis för sexuell fortplantning. Reproduktionen omfattar tvärdelning och longitudinell delning, som båda förekommer i aktiva och encystade former.
Som födokälla
Sedan 2005 marknadsför det Tokyobaserade Euglena Company Euglena-baserade mat- och dryckesprodukter. Man har tidigare funderat på om Euglena är lämplig som livsmedel, men detta är det första försöket att odla och odla den. Företagets huvudsakliga produktionsanläggning ligger på ön Ishigaki i Okinawa, där det råder ett gynnsamt klimat.
Euglena Company experimenterar också med Euglena som en potentiell bränslekälla.
Frågor och svar
F: Vilken typ av organism är Euglena?
S: Euglena är en encellig protist.
F: Har Euglena både växt- och djuregenskaper?
S: Ja, Euglena har både växt- och djurkaraktäristika.
F: Hur rör sig Euglena?
S: Euglena rör sig med hjälp av en flagell.
F: Vad är en kloroplast?
S: Kloroplast är en cellorganell som är karakteristisk för alger och växter.
F: Har de flesta Euglena kloroplaster?
S: Ja, de flesta Euglena har kloroplaster.
F: Hur tror man att Eugleniderna härstammar?
S: Eugleniderna tros härstamma från en förfader som tog upp grönalger genom sekundär endosymbios.
F: Hur många arter av Euglena har beskrivits hittills?
S: Över 1 000 arter av Euglena har hittills beskrivits.
Sök