Europa — Jupiters isiga måne med ett möjligt underjordiskt hav

Europa är en stor måne till planeten Jupiter. Den är lite mindre än jordens måne och är den sjätte största månen i solsystemet.

Europas diameter är cirka 3 000 kilometer. Den har troligen en järnkärna och en atmosfär som till största delen består av syre. Ytan är isig och mycket slät. Det finns inte många kratrar, men det finns en del sprickor och linjer. Eftersom ytan är så ung och slät tror forskarna att det finns ett flytande hav under ytan, ett så kallat underjordiskt hav, och att det hålls varmt genom tidvattenuppvärmning. Med andra ord gör Jupiters starka gravitationskraft på Europa att den blir varm.

Månen Europa upptäcktes av Simon Marius i december 1609. Galileo Galilei såg månen för första gången i januari 1610 (han visste inte att Marius hade hittat den). Simon Marius var den som fick idén till namnet Europa.

Månen Europa är uppkallad efter en prinsessa från den grekiska mytologin som blev Kretas första drottning. Men fram till mitten av 1900-talet brukade man kalla Europa för Jupiter II.

Fysiska egenskaper och inre struktur

Europa har en diameter på ungefär 3 121 kilometer, vilket gör den något mindre än vad som anges i äldre källor men fortfarande nära 3 000 km. Inre modeller visar att Europa sannolikt har en metallisk (järn- eller järn-nickel) kärna omgiven av en stenig mantel. Ovanpå denna finns ett lager av vatten i form av is och, troligen, ett globalt hav av flytande vatten. Hur tjock isen är är osäkert — uppskattningar varierar från några kilometer upp till tiotals kilometer — och havets djup kan i så fall vara tiotals till hundratals kilometer.

Bevis för ett underjordiskt hav

Flera olika observationer pekar på att det finns ett ledande, flytande lager under isytan. Bland annat registrerade rymdsonden Galileo variationer i Jupiters magnetfält nära Europa som bäst förklaras av en inducerad magnetfältseffekt i ett ledande skikt — troligen saltvatten. Ytans unga utseende, de stora islavinerna, de så kallade "chaos"-områdena och långa sprickor och band tyder också på att isen lätt kan röra sig och komma i kontakt med flytande vatten underifrån.

Orbit, tidvattenuppvärmning och energikällor

Europa kretsar kring Jupiter på ett avstånd av ungefär 670 000 kilometer och fullbordar ett varv på cirka 3,5 dygn. Den ingår i en resonans med månarna Io och Ganymedes (1:2:4), vilket gör att dess bana regelbundet blir något elliptisk. Denna ellipticitet skapar tidvattenkrafter i Europas inre — inre friktion och sträckning alstrar värme (tidvattenuppvärmning) som kan hålla vattnet flytande under isen. Om det finns en ocean i kontakt med en varm stenarbotten kan också hydrotermiska processer vid havsbottnen ge energi, vilket är viktigt för möjligheten till liv.

Ytans utseende och atmosfär

Ytan domineras av en slät isyta med mörkare linjer, ridåer och områden med sönderbruten is ("chaos terrain"). Det finns få synliga nedslagskratrar, vilket tyder på att ytan förnyas relativt ofta i geologiska mått. Temperaturen på ytan är extremt låg, omkring −160 °C vid ekvatorn och ännu kallare vid polerna. Europas atmosfär är mycket tunt och består mestadels av syre, men den är så tunn att den inte är användbar för andning och fångar inte värme i någon märkbar omfattning.

Utforskning och framtida uppdrag

Europa har studerats närmare av flera rymdfarkoster. Galileo-sonderna under 1990-talet gav mycket av den data som har lett till teorin om ett undersjöiskt hav. Tidigare flög även Voyager-sonderna förbi och fotograferade ytan i detalj.

Framöver planeras nya uppdrag för att undersöka Europa mer noggrant. NASA:s Europa Clipper är ett planerat omloppsuppdrag med målet att kartlägga isens tjocklek, havets egenskaper och möjliga platser där material från havet når ytan. Europeiska rymdorganisationen ESA:s JUICE (JUpiter ICy moons Explorer) studerar framförallt Ganymedes men inkluderar också flygbesök vid Europa i sitt program. Dessa uppdrag ska ge bättre kunskap om havets existens, isens struktur, ytkemi och vilka möjligheter som finns för liv.

Möjligheten till liv

Europa är en av de främsta kandidaterna i solsystemet för att kunna hysa liv utanför jorden tack vare möjligheten till ett flytande, salt hav och energikällor som tidvattenuppvärmning och potentiella hydrotermiska ventiler. Forskare påpekar dock att ytan utsätts för intensiv strålning från Jupiter, och att islagret sannolikt utgör ett kraftigt hinder för direktkontakt mellan yta och hav. Hittills finns inget bevis för liv; framtida uppdrag söker efter kemiska tecken och miljöförhållanden som skulle kunna stödja organismer.

Praktiska utmaningar för framtida landningar

Att skicka landare eller penetratorer till Europa medför tekniska svårigheter: den yttre strålningen från Jupiter är mycket stark och kan skada elektronik, isytans struktur är varierad och de plana områdena är begränsade, och om man vill undersöka havet krävs avancerad teknik för att borra eller smälta igenom isen. Samtidigt gör intresset för astrobiologin och de vetenskapliga möjligheterna Europa till ett prioriterat mål för framtida utforskning.

Europa fortsätter att fascinera både forskare och allmänhet genom sin isiga yta och den spännande möjligheten att dölja ett globalt hav — ett hav som i förlängningen skulle kunna vara en plats där liv kan ha uppstått eller fortfarande existerar.

Frågor och svar

F: Vad är Europa?

F: Hur ser Europas yta ut?

Fråga: Vem upptäckte Europa?

F: Hur namngav Simon Marius Europa?

F: Finns det vätska på Europas yta?

Fråga: Hur stor är Europa jämfört med jordens måne?

Sök med bokstav