Fatimiderna: Fatimidkalifatet — historia, tro och kulturellt arv

Fatimiderna: Fatimidkalifatet — upptäck dess historia, ismailiska tro, religiösa tolerans och kulturella arv i Kairo och Maghreb — en fascinerande epok i islamisk historia.

Fatimidkalifatet styrdes av al-Fātimiyyūn-dynastin (arabiska: الفاطميون) från den 5 januari 909 till 1171. Det var en arabisk shi'a-dynastin Den styrde det fjärde och sista arabiska kalifatet. Under olika tider tillhörde olika områden i Maghreb, Egypten och Levanten kalifatet.

Den egyptiska staden Kairo blev huvudstad. Termen Fatimiter används ibland även för att referera till medborgarna i detta kalifat. Den styrande eliten tillhörde den ismailiska grenen av shi'ismen. Ledarna var också shia-ismailiska imamer. De hade en religiös betydelse för ismailiska muslimer. De ingår också i kedjan av innehavare av kalifämbetet, vilket erkänns av de flesta muslimer, den enda period då shia-imamatet och kalifatet var förenade i någon grad. Det fanns bara ett annat undantag: Alis eget kalifat.

Fatimiderna var kända för sin religiösa tolerans mot icke ismailiska sekter inom islam samt mot judar, maltesiska kristna och koptiska kristna, men det fanns ändå några undantag.

Ursprung och expansion

Fatimiderna uppstod i Nordafrika i början av 900-talet. Riket grundades av en ismailisk rörelse som hävdade härstamning från Profetens dotter Fatima och hennes make Ali. Från sin bas i Maghreb utökade dynastin gradvis sitt territorium och erövrade slutligen Egypten år 969. Efter erövringen av Egypten anlades den nya huvudstaden Kairo, och därifrån styrdes ett imperium som vid olika tider omfattade stora delar av Nordafrika, Sicilien och delar av Levanten.

Religion, ideologi och organisation

Fatimidernas legitimitet låg i deras roll som ismailiska imamer. Imamen hade både religiös och politisk auktoritet, och staten understödde ett organiserat nätverk av missionärer (daʿwa) som spred den ismailiska läran. Ismailisk doktrin betonade imamatets centrala roll som andlig ledning för samhället, vilket skilde Fatimiderna från de sunnitiska abbasiderna i Bagdad.

• Daʿwa: Ett välorganiserat system av predikanter och lärda som arbetade för att vinna anhängare och administrera den religiösa läran.
• Religiös mångfald: Trots att staten var ismailisk fanns det utrymme för andra muslimska sekter, kristna och judar, som ofta deltog i ekonomiskt och administrativt arbete.
• Akademisk institution: Al-Azhar i Kairo, grundad under fatimidernas tid, utvecklades till ett viktigt centrum för religiös utbildning och vetenskapligt utbyte.

Kultur, konst och vetenskap

Fatimidkalifatet var en blomstrande kulturmiljö där konst, litteratur och vetenskap utvecklades. Under fatimidisk kontroll växte Kairo till ett centrum för lärdomar, handel och konstnärlig produktion. Exempel på kulturarv från perioden:

• Arkitektur: stora moskéer, palats och offentliga byggnader, ofta med rik dekoration i trä, sten och metall.
• Konsthantverk: metallarbete, träinläggningar, keramiska föremål och textilier av hög kvalitet.
• Bibliotek och manuskript: samlingar av vetenskapliga och religiösa texter, översättningar och kommenterarverk.
• Vetenskapligt utbyte: medicin, astronomi och filosofi blomstrade i stadens intellektuella miljö.

Ekonomi och handel

Fatimidernas läge vid Nilens mynning gjorde Kairo till en handelsknutpunkt mellan Medelhavet, Röda havet och inre Afrika. Staten drog nytta av handel med textilier, spannmål, kryddor och lyxvaror. En stark flotta och kontroll över viktiga handelsvägar bidrog till rikedom och internationella kontakter.

Administration och militär

Den fatimidiska staten hade en komplex byråkrati som inkluderade civila ämbetsmän, militärer och religiösa funktionärer. Försvaret byggde delvis på soldater rekryterade från olika etniska grupper, inklusive berberska trupper från Nordafrika, afrikanska enheter och senare även turkiska eller andra legosoldater. Den administrativa centraliseringen gjorde det möjligt att hantera ett mångfacetterat imperium, men också orsakade spänningar och maktkamper internt.

Nedgång och fall

Under 1100-talet försvagades fatimidernas grepp om makten genom interna stridigheter, ekonomiska problem och yttre press från korsfarare, seldjuker och uppväxande makter i Maghreb som almohaderna. Ismailisk splittring, särskilt nizariternas uppror efter en successionsstrid 1094, försvagade också inre sammanhållning. Slutligen ersattes dynastin av den seldjuk-inspirerade generalen och senare sultanen Saladin, som 1171 avskaffade fatimidkalifatet och återinförde erkännande av abbasidkalifatet.

Arv och betydelse

Fatimidernas viktigaste arv är både materiellt och immateriellt: Kairo som politiskt och kulturellt centrum, Al-Azhars fortsatta roll som utbildningsinstitution och ett rikt konstnärligt och arkitektoniskt arv. Deras period bidrog till kulturellt och religiöst utbyte i hela den islamiska världen och i Medelhavsområdet.

Tolerans och undantag

Det är viktigt att nyansera bilden av fatimidernas tolerans. Staten visade ofta praktisk tolerans och inkluderade icke-ismailiska muslimer, kristna och judar i samhälls- och ekonomiska funktioner. Samtidigt förekom diskriminering och våldsamma incidenter i perioder av konflikt eller politisk oro, exempelvis riktade förföljelser mot politiska motståndare eller religiösa minoriteter vid vissa tillfällen.

Snabböversikt – viktiga datum

• 909: Fatimidernas dynasti etableras i Nordafrika.
• 969: Erövring av Egypten och grundandet av Kairo som huvudstad.
• 970–1000-tal: Al-Azhar grundas och utvecklas till ett lärdomscentrum.
• 1094: Inre splittring (nizariternas avvikelse) försvagar dynastin.
• 1171: Fatimidkalifatet avskaffas; Saladin tar makten i Egypten.

Sammanfattningsvis var Fatimidkalifatet en betydande makt i medeltida Mellanöstern och Nordafrika, med ett starkt religiöst fokus, omfattande kulturellt inflytande och en komplex politisk historia som fortfarande påverkar regionens identitet och kulturarv.

Fatimidernas uppkomst

Fatimiderna kom från Ifriqiya, dagens Tunisien och östra Algeriet. Dynastin grundades 909 av ˤAbdullāh al-MahdīBillah, som legitimerade sitt anspråk genom att härstamma från Muhammed via sin dotter Fātima as-Zahra och hennes make ˤAlī ibn-Abī-Tālib, den förste Shīˤa Imām, därav namnet al-Fātimiyyūn "Fatimid".

Abdullāh al-Mahdis kontroll utvidgades snart till att omfatta hela centrala Maghreb, ett område som består av de moderna länderna Marocko, Algeriet, Tunisien och Libyen, som han styrde från Mahdia, sin nybyggda huvudstad i Tunisien.

Al-Hakims moské, den sjätte kalifen

Frågor och svar

F: Vilka styrde det Fatimidiska kalifatet och när upphörde deras styre?

Fråga: Vilken typ av dynasti var det Fatimidiska kalifatet och vilken religion följde de?

F: Vilka områden ingick i Fatimidkalifatet under dess styre?

Fråga: Var låg Fatimidekalifatets huvudstad?

F: Vad betyder termen Fatimitisk kalifat?

F: Vilken religiös betydelse har ledarna för Fatimidkalifatet?

F: Var Fatimiderna toleranta mot icke-ismailiska sekter av islam och andra religioner?

Sök med bokstav