Muhammad al-Qaim — Fatimidernas andra kalif och imam (893–946)

Muhammad al-Qaim (893–946) — Fatimidernas andra kalif och tolfte imam. Hans regering i Ifriqiya, militära kampanjer mot Egypten och kampen mot Abu Yazids uppror.

Muhammad al-Qaim Bi-Amrillah (893 - 17 maj 946) (arabiska: محمد القائم بأمر الله) var den andra kalifen av Fatimiderna i Ifriqiya och regerade från 934 till 946. Han är den tolfte imamen enligt Isma'ili Faatemi-tro.

Al-Qaim (ibland även stavat Ka'im) föddes i Salamya i Syrien 895 med namnet Abd ar-Rahman. Efter att hans far Ubayd Allah al-Mahdi Billah (910-934) tagit makten i Ifriqiya utsågs han till tronarvinge 912 och hjälpte till att slå ner flera uppror. Men kampanjerna till Egypten misslyckades på grund av abbasidernas motstånd (914-915 och 919-921).

Regeringstid och politik

År 934 efterträdde Al-Qaim sin far som kalif och imam. Under hans regeringstid konsoliderade Fatimiderna sin maktbas i Nordafrika och blev en framträdande sjö- och handelsmakt i Medelhavsområdet. Den framgångsrika flottan gjorde att fatimidiska styrkor kunde genomföra räder och militära operationer mot bysantinska och andra kustmål; efter återerövringen av Sicilien genomfördes plundringar och räder mot den bysantinska provinsen Kalabrien samt längs delar av Italiens och Frankrikes kuster. Administrativt fortsatte fatimiderna arbetet med att bygga upp central makt, skattestrukturer och ismailitiska religiösa institutioner.

Krig och militära kampanjer

Som tronföljare och senare kalif deltog Al-Qaim i flera militära operationer. De tidiga försöken att erövra Egypten under hans fars och hans egen tid stötte på hårt motstånd från abbasidernas styrkor och lokala aktörer, vilket fördröjde fatimidernas ambitioner att ta kontroll över hela Nordafrika och Egypten. Trots motgångarna stärktes flottans roll som en nyckelresurs för att försvara kusten och upprätthålla kommunikationer med andra delar av riket.

Abu Yazids uppror och slutet av hans regering

Mellan 944 och 947 drabbades fatimidernas styre av en allvarlig kris när revolten ledd av Abu Yazid, en karismatisk kharijitisk ledare, samlade stöd från flera berberstammar i östra Algeriet. Upprorsmakaren vann flera slag mot fatimidiska arméer och avancerade långt österut mot Ifriqiya.

Imam Al-Qaim tvingades retirera till huvudstaden Mahdia där han kunde hålla ut tack vare den fatimidiska flottans kontroll över havet. Mahdia belägrades och situationen var kritisk; belägringen och blockaden gjorde att staden och styret sattes på hårda prov. Al-Qaim höll ställningarna i över ett år, men hann inte själv se upprorsföreställningen krossad — han avled den 17 maj 946.

Efter hans död fullföljde hans son, Ismail al-Mansur (ofta kallad al-Mansur), kampen mot Abu Yazid och lyckades slutligen besegra upprorsledaren 947. Därigenom återställdes fatimidernas kontroll över Ifriqiya och riket kunde konsolideras under nästa kalif.

Eftermäle

Al-Qaim ses i historieskrivningen som en härskare som både stärkte fatimidernas position i Medelhavsregionen och som mötte betydande inre motstånd. Som den tolfte imamen i den ismailitiska traditionen är han en viktig religiös figur för Fatimidsamhället, samtidigt som hans regering präglades av både expansioniska ambitioner och svåra prövningar. Han dog den 13 Shawwal 334 AH (Mahdiyya)/17 maj 946 AD och efterträddes av sin son Ismail al-Mansur (946-953).

Viktiga datum: födelse omkring 893–895, regeringstid 934–946, död 13 Shawwal 334 AH / 17 maj 946.

Frågor och svar

F: Vem var Muhammad al-Qaim Bi-Amrillah?

F: Vad var hans födelsenamn?

F: När blev han tronarvinge?

F: Vilka var några av hans kampanjer?

Fråga: Vilka gjorde uppror mot honom under hans regeringstid?

F: Hur reagerade Al Qaim på denna revolt?

Fråga: Vem efterträdde honom efter sin död?

Sök med bokstav