Fransk-preussiska kriget (1870–1871) – orsaker, händelser och följder
Det fransk-preussiska kriget var ett krig mellan Frankrike och Preussen. Några tyska allierade till Preussen deltog också. Kriget provocerades av Otto Von Bismarck, den preussiske kanslern. Han ville ena tyskarna genom att få dem att kämpa tillsammans mot en gemensam fiende. Bismarck gjorde detta genom att irritera Frankrikes kejsare Louis-Napoléon Bonaparte (Napoleon III). Kriget började när Frankrike förklarade krig den 19 juli 1870. Det avslutades den 10 maj 1871. Preussen vann.
Bakgrund och orsaker
Kriget har flera bakomliggande orsaker. Efter sjuårskriget och Napoleonkrigen växte nationalismen i Europa, och i Tyskland ökade viljan att ena de många tyska staterna under ledning av Preussen. Otto von Bismarck använde medveten realpolitik för att skapa en gemensam yttre fiende som skulle förena de tyska staterna. En avgörande kris uppstod när en prövokandidat från Hohenzollern-dynastin föreslogs för den spanska tronen; Frankrike motsatte sig detta. Den så kallade Ems-depeschen (Emser Depeschen), som Bismarck redigerade för att göra den mer provokativ, förvärrade situationen och ledde till att Frankrike förklarade krig.
Krigets förlopp
Kriget utvecklades snabbt till en serie avgörande slag där den bättre organiserade och snabbt mobiliserande preussiska armén fick övertaget. Preussens generalstab och effektiv användning av järnvägar möjliggjorde snabba förflyttningar. De tyska trupperna, med moderna artilleripjäser från Krupp och välplanerad logistik, vann flera stora slag under sensommaren 1870.
Viktiga händelser och slag
- Mobilisering och krigsförklaring – Frankrike förklarade krig 19 juli 1870.
- Slagen vid Metz, Gravelotte och Mars-la-Tour (augusti 1870) – hårda strider som ledde till fransk reträtt och fångenskap för stora franska styrkor.
- Slaget vid Sedan (2 september 1870) – en avgörande seger för Preussen där kejsaren Napoleon III och stora delar av den franska armén tillfångatogs. Detta ledde till kejsardömets fall och utropandet av den franska tredje republiken.
- Belägringen av Paris (september 1870–januari 1871) – Paris belägrades av preussiska trupper, staden svalt och bomberades; till slut slöts ett vapenstillestånd.
- Proklamationen av Tyska riket – den 18 januari 1871 utropades det tyska kejsardömet i Spegelsalen i Versailles och kung Vilhelm I av Preussen blev kejsare (Kaiser).
- Paris-kommunen – i kölvattnet av kriget och vapenstilleståndet utbröt uppror i Paris (mars–maj 1871), känt som Paris-kommunen, som krossades med stora förluster.
Fred och följder
Det formella fredsavtalet, Freden i Frankfurt, undertecknades den 10 maj 1871. Villkoren var hårda för Frankrike:
- Frankrike tvingades avträda stora delar av Alsace och delar av Lorraine (bl.a. departementet Moselle) till det nybildade tyska riket. (Största delen av Territoire de Belfort förblev franskt efter förhandlingar.)
- Frankrike ålades en stor krigsskadeståndssumma (5 miljarder franc) och tyska trupper ockuperade delar av landet tills skadeståndet betalats.
- Båda sidor led stora materiella och mänskliga förluster; tiotusentals döda och många fler sårade eller tillfångatagna.
Politiska och långsiktiga konsekvenser
Kriget förändrade Europas maktbalans:
- För Tyskland: Kriget var avgörande för tysk enhet. Det ledde till skapandet av det Tyska kejsardömet under preussisk ledning och att Tyskland blev den dominerande makten i Centraleuropa.
- För Frankrike: Förlusten bidrog till politisk omskakning och slutet på det andra kejsardömet. Landet styrdes av den nya tredje republiken och präglades av revanschism — en önskan att återta de förlorade provinserna.
- För Europa: Den nya tyska stormakten förändrade maktförhållandena och bidrog till spänningar som under nästa decennier skulle spela in i diplomatiken fram till första världskriget.
- Sociala effekter: Kriget och efterverkningarna bidrog till radikalisering i vissa grupper (t.ex. Paris-kommunen) samt till ekonomiska påfrestningar i Frankrike och snabba industriella och militära satsningar i Tyskland.
Militära lärdomar
Kriget visade vikten av modern mobilisering, järnvägstransporter, effektiv generalstab och ny militär teknologi (långdistansgevär, snabb eldkraft och modern artilleri). Samtidigt visade det hur politisk ledning, diplomati och propagandamanipulation (som i fallet med Ems-depeschen) kan utlösa konflikter.
Sammanfattning
Det fransk-preussiska kriget (1870–1871) var snabbt men omvälvande. Det avslutade fransk dominans på kontinenten, banade väg för tysk enhet och skapade nya spänningar i Europa. Efterverkningarna — territoriella förluster för Frankrike, en stark tysk stat och ekonomiska och sociala påfrestningar — formade Europas politiska karta långt in i 1900-talet.
Orsaker
Orsakerna till det fransk-preussiska kriget berodde främst på att Frankrike var oroligt för ett protestantiskt land vid sin gräns. Frankrike hade hjälpt Preussen att besegra Österrike i det österrikisk-preussiska kriget (1866), men ville inte låta Nordtyska förbundet och de sydtyska staterna förenas. År 1869 erbjöds Spaniens tron till en prins från den katolska grenen av den preussiska kungafamiljen Hohenzollern.
Frankrike fick reda på erbjudandet och krävde att Preussen skulle avvisa det, eftersom Frankrike inte ville bli omringat av Hohenzollerns. Prinsen sade nej, men fransmännen ville att Preussen också skulle säga nej. Den preussiske kungen Wilhelm I skickade Ems-telegrammet och försäkrade den franske kejsaren Napoleon III om att prinsen inte skulle bli kung av Spanien. Otto von Bismarck, Preussens kansler, offentliggjorde offentligt en version som han redigerade eller manipulerade för att få det att se ut som om hans kung hade förolämpat kejsarens ambassadör. Detta var en del av hans plan att ena de tyska staterna. De två sidorna utbytte arga ord, Frankrike förklarade krig och den 19 juli 1870 började kriget. Preussen fick fullt stöd av de sydtyska staterna.
Resultat
Med sina tyska allierade och den allmänna värnplikten kunde Preussen samla ihop en större armé än fransmännen. Den preussiska arméns vapen, utbildning och ledarskap var också bättre. Den preussiska generalstaben var till exempel mycket välorganiserad. Armén hade en del gammaldags utrustning som Dreyse nålpistol, men deras mobila artilleri från Krupp (tunga kanoner) var mycket bättre än de gamla franska muzzleloaders. Bland anmärkningsvärda segrar kan nämnas Sedan, Mars-la-Tour, Gravellote och Metz. De tillfångatog Napoleon i Metz. Franska republikaner störtade det andra franska kejsardömet och fortsatte kriget i några månader. Efter att tyskarna erövrat Paris slöt de fred.
Efter kriget var Frankrike tvunget att ge Preussen vissa huvudsakligen tysktalande områden som tidigare varit under fransk kontroll. Dessa var provinserna Alsace och Lorraine. Preussen vidtog åtgärder för att förena de självständiga tyska staterna till ett land, det tyska riket. Den historiska termen för detta är Tysklands enande.
Tyskarna byggde denna staty 1883 för att varna fransmännen.
Frågor och svar
F: Vad var det fransk-preussiska kriget?
S: Det fransk-preussiska kriget var en konflikt som ägde rum mellan Frankrike och Preussen (med hjälp av tyska allierade till Preussen) från 1870 till 1871.
F: Vad var orsaken till kriget?
S: Kriget provocerades fram av Otto von Bismarck, premiärminister i Preussen, som ville ena tyskarna under preussiskt styre genom att få dem att kämpa tillsammans mot en gemensam fiende.
F: När började kriget?
S: Kriget började den 19 juli 1870 när den franske kejsaren Napoleon III förklarade krig mot Preussen.
F: Hur provocerade Bismarck Napoleon III?
S: Bismarck irriterade Napoleon III till att förklara krig genom att manipulera den diplomatiska situationen och skapa en känsla av fientlighet mellan de två nationerna.
F: Vem vann kriget?
S: Kriget slutade med en preussisk seger den 10 maj 1871.
F: Hade kriget några bestående effekter?
S: Ja, kriget hade betydande bestående effekter, inklusive Tysklands enande under preussiskt ledarskap, det andra franska imperiets kollaps och bildandet av den tredje franska republiken.
F: Vad var Bismarcks yttersta mål med att provocera fram kriget?
S: Bismarcks mål var att ena de olika tyska staterna under preussiskt ledarskap för att skapa en mäktig tysk nation. Detta uppnåddes genom segern över Frankrike och det efterföljande bildandet av det tyska kejsardömet.
