Gallgetter (Cynipidae) – gallbildande steklar, artöversikt och fakta
Upptäck gallgetter (Cynipidae): gallbildande steklar, artöversikt, livscykel, utbredning i Europa & Nordamerika och fascinerande fakta om deras biologi.
Gallgetter, även kallade gallsteklar eller gallflugor, är en familj (Cynipidae) i ordningen Hymenoptera. De tillhör underordningen Apocrita av getingar. Cirka 1 300 arter av dessa små steklar (vanligtvis 1–8 mm) är kända i hela världen, med cirka 360 arter i 36 olika släkten i Europa och omkring 800 arter i Nordamerika.
Utseende och storlek
Vuxna gallsteklar är små, ofta korthåriga och kan vara brunaktiga, svarta eller ljusare. Många fältkännetecken kräver mikroskop för säker bestämning (vingnervmönster, antennsegment, genitalier). Larverna är mjölkvita, larvstadiet lever inuti gallarna och är stadie som orsakar gallbildningen.
Gallbildning och livscykel
Honan lägger ägg i växtens mjuka vävnad (blad, knoppar, stjälkar, blommor eller rötter). Larven som kläcks påverkar växtens tillväxt så att en gall bildas – en specialiserad växtstruktur som skyddar och matar larven. Gallens form, färg och placering är ofta art-specifika och används för artbestämning.
- Många cynipider har växlande generationer: en könlös (partogenetisk) generation och en könlig generation som kan ge upphov till helt olika galltyper.
- Livscykeln går genom ägg → larv (i gall) → puppa → vuxen. Vissa galler övervintrar med larv eller puppa inuti.
- Gallbildningen styrs av kemiska signaler från larven som manipulerar värdväxtens tillväxt.
Värdväxter och utbredning
Gallsteklar uppträder på många olika växter, men är särskilt vanliga på ekar (Quercus) och rosor (Rosa). Typiska värdgrupper är:
- Ekar – många olika nöt- och bladgaller
- Rosor – till exempel röda och klotformade galler
- Diverse buskar och örter – stjälk- och blomgaller
Familjen är kosmopolitisk med störst mångfald i tempererade områden, särskilt i Nordamerika och Europa.
Ekologisk betydelse
- Galler fungerar som mikromiljöer: de ger föda och skydd för gallstekelns larv och ofta även för inquiliner (andra arter som lever i gallen) och parasitoider.
- De påverkar lokala närings- och ekosystemprocesser, men sällan orsakar de allvarlig skada på värdväxten i naturliga miljöer.
- Vissa galler (särskilt ekgaller) användes historiskt i produktion av garvämnen och järngallustusch.
Skadegörare, fiender och parasiter
Gallsteklar har många naturliga fiender: parasitoida steklar (till exempel chalcidoidea), flugor och ibland fåglar eller andra insekter som öppnar galler för att nå larverna. Inquiliner kan konkurrera med gallbildaren om näring, och komplexa värd-parasitoid-system utvecklas ofta i och kring galler.
Arter, taxonomi och exempel
Familjen Cynipidae innehåller många släkten, där Andricus och Diplolepis är vanliga i Europa och Nordamerika. Arter skiljer sig inte bara morfologiskt utan ofta också genom vilka galler de bildar. På grund av de art-specifika gallarna kan många arter identifieras i fält utan att man ser själva stekeln.
Hur man observerar och studerar gallsteklar
- Sök efter galler på blad, knoppar, kvistar och rötter under vår och sommar; dokumentera värdväxten noggrant.
- Fotografera gallens utsida och, om möjligt, öppna en gall försiktigt för att visa larven/pupen (obs: undvik att skada sällsynta bestånd).
- Använd facklitteratur eller digitala databaser för att koppla galltyp till sannolik art.
Avslutande kommentarer
Gallsteklar är fascinerande ur både biologisk och ekologisk synvinkel. Deras nära anpassning till värdväxter, komplexa livscykler och rika interaktioner med andra organismer gör dem till viktiga studieobjekt inom evolution, ekologi och växt–insektsinteraktioner.
gallor på ett ekblad orsakade av en geting.
Växtgallor
Larverna hos de flesta gallgetter utvecklas i växtgaller som de själva skapar.
Växtgallerna utvecklas efter att honan har lagt sina ägg. Det är i stort sett okänt vad som orsakar gallbildningen. De kläckande larverna får sin näring från gallornas näringsvävnad, där de i övrigt är väl skyddade från yttre miljöpåverkan.
70 % av de kända arterna lever i ekar. Man kan hitta gallsjukdomar på nästan alla delar av sådana träd, vissa på bladen, knopparna, grenarna och rötterna. Andra arter av galgetter lever i eukalyptusträd, rosenbuskar eller lönnträd samt i många örter.
Reproduktion och utveckling
De flesta arter har en växling av generationer, med en tvåkönad generation och en parthenogen generation varje år.
Parasitism
En gall ger den utvecklande getingen en säker tillflykt under detta mest sårbara skede av dess livscykel. Andra getingar har dock funnit ett sätt att tränga igenom detta försvar och parasitera larverna inuti.
Vissa av dessa parasitoider använder dock sitt långa, härdade äggläggningsrör (ovipositor) för att borra sig in i gallan och lägga ett ägg på den hjälplösa gallbildaren. Dessa parasitoider kan i sin tur bli bytesdjur för andra getingar, hyperparasitoider.
Frågor och svar
F: Vad är gallsteklar?
S: Gallsteklar är en familj (Cynipidae) i ordningen Hymenoptera, även kända som gallflugor.
F: I vilken underordning av getingar hör gallsteklarna hemma?
S: Gallsteklar tillhör underordningen Apocrita av steklar.
F: Hur många arter av gallsteklar är kända över hela världen?
S: Cirka 1300 arter av gallsteklar är kända över hela världen.
F: Hur små är gallsteklar?
S: Gallsteklar är små varelser, mellan 1-8 mm stora.
F: Hur många arter av gallsteklar finns det i Europa?
S: Ungefär 360 arter av 36 olika släkten av gallsteklar finns i Europa.
Fråga: Hur många arter av gallsteklar finns det i Nordamerika?
S: Ungefär 800 arter av gallsteklar finns i Nordamerika.
F: Vad är det vetenskapliga namnet på gallsteklar?
S: Gallsteklar tillhör familjen Cynipidae i ordningen steklar (Hymenoptera).
Sök