Rovtranor

Beskrivning

Gastornis parisiensis var i genomsnitt 1,75 meter hög, men stora individer blev upp till 2 meter höga. Gastornis hade en enorm näbb med en lätt krokig topp, vilket möjligen tyder på att den var köttätare. Gastornis hade stora kraftiga ben. Den hade stora fötter med små klor. Fossila fotspår tyder på att den var växtätare.

Paleobiologi

Distribution

Även om Nordamerika och Europa var åtskilda i slutet av kritaperioden måste det fortfarande ha funnits en landbro någonstans. Detta beror på att den europeiska och den nordamerikanska diatrymden var så lika varandra. Andra fågel- och däggdjursläkten förekommer också på båda sidor av (dagens) Nordatlanten under paleocen och eocen. Detta är ett bevis för att Europa och Nordamerika en gång var förbundna med torr mark under en del av den tidiga kainozoiska tiden.

Paleoekologi

På sin tid hade Gastornis en tät skog och ett fuktigt till torrt subtropiskt eller till och med tropiskt klimat. Nordamerika och Europa låg fortfarande ganska nära varandra, och Grönland var förmodligen täckt av frodiga skogar och gräsmarker. Endast smala sund på högst några 100 km skulle ha hindrat Gastornis förfäder från att sprida sig landvägen. Landet i Nordamerika var sammanhängande. Deras europeiska utbredningsområde var en skärgård, med Alperna som byggdes upp och höga havsnivåer under paleocen och eocen. Geografiskt sett liknade det ungefär dagens Indonesien.

Gastornis har beskrivits som rovdjur. Vissa tvivlar dock på att fågeln var tillräckligt smidig för att fånga snabba byten, och tvivlar på att näbben var lämplig för köttätande. Det kan vara så att Gastornis var en bakhållsjägare, eller använde sig av jakttekniker i flock för att förfölja eller ligga i bakhåll för ett byte. Om Gastornis var ett rovdjur skulle den ha behövt något sätt att jaga byten genom den täta skogen.

Alternativt kan de ha varit huvudsakligen asätare, allätare eller till och med växtätare. Gastornis stora näbb skulle ha varit lämplig för att krossa frön och slita av vegetation. Men den verkar för stark för en rent vegetarisk kost. Oavsett vad dessa fåglar åt kan näbben också ha använts för social uppvisning - dess närvaro i alla kända fossil talar emot en sexuell uppvisningsroll. Dessa motstridiga hypoteser, som inte kan skiljas åt av bevisen, gör Gastornis paleobiologi oklar.

Liknande gigantiska fåglar från kensozoikum var de sydamerikanska skräckfåglarna (phorusrhacider) och de australiensiska mihirungs (Dromornis). De förstnämnda var säkert köttätare, och de sistnämnda misstänks också vara rovdjur. Å andra sidan äter ratites, vår tids flyglösa jättefåglar, växter, små ryggradslösa djur och ryggradslösa djur.

Gastornis var bland de största, om inte de största fåglarna som levde under paleogenen. De hade få naturliga fiender och allvarliga konkurrenter. Om dessa enorma fåglar var aktiva jägare måste de ha varit viktiga toppredatorer som dominerade skogsekosystemen i Nordamerika och Europa fram till mitten av Eocen.

I mitten av eocen uppstod stora kreodont- och mesonychidpredatorer i Eurasien och Nordamerika. Uppkomsten av dessa nya rovdjur sammanfaller med Gastornis och dess släktingars nedgång. Detta berodde möjligen på en ökad tendens hos däggdjurens rovdjur att jaga tillsammans i flockar (särskilt hos de hyaena-liknande creodonts). Vi känner inte till någon fågel som vägde mer än ett halvt ton. Kanske kunde de inte utvecklas till större storlekar. I så fall skulle de inte kunna konkurrera genom ren massa, vilket däggdjur ofta kan göra.

Gastornis skelett


Gastornis skalle.

Spårfossil

I avlagringar från slutet av paleocen i Spanien och början av eocen i Frankrike har man i Provence hittat skalfragment av stora ägg. Dessa är förmodligen från Gastornis.

Några av dessa fragment var tillräckligt kompletta för att rekonstruera en storlek på 24 x 10 cm (ca 9,5 x 4 tum) med 2,3-2,5 mm tjocka skal. Detta är ungefär hälften så stort som ett strutsägg och skiljer sig mycket i form från de mer rundade ratite-äggen.

Stora fåglar

• Cassowary
• Elefantfåglar
• Aepyornis
• Moa
• Dinornis
• Terrorfåglar
• Phorusrhacos
• Brontornis
• Dromornis