Översikt
Större flamingo (Phoenicopterus roseus) är den största arten i flamingofamiljen och en välkänd våtmarksfågel. Den förekommer i stora kolonier i grunda saltsjöar, laguner och andra våtmarker där den filtrerar föda ur leran. Fågeln är karakteristisk med sin långa hals, långa ben och rosa nyans som varierar med födans sammansättning.
Utseende och anatomiska egenskaper
En vuxen större flamingo kan bli upp till omkring 1,5 meter lång. Vikten varierar men vanligen ligger den i intervallet cirka 2,5–4 kg. Vingspannet är stort och ger fågeln god räckvidd vid flyttningar. Kroppsfenotypen präglas av en nedåtböjd näbb anpassad för filtermatning: fågeln för in vatten med huvudet nedåt och pressar sedan ut vattnet medan små födobitar fångas i näbbens lameller. Överkäken är rörlig i förhållande till skallen, vilket skiljer flamingon från många andra fågelgrupper. Fjäderdräkten är i grunden blekt rosa till vit med starkare rosa eller rödtoner i vingarnas fjädrar beroende på tillgången på karotenoider i födan.
Föda och beteende
Större flamingon livnär sig på ett spektrum av små organismer: alger, blågröna cyanobakterier, små kräftdjur som räkliknande arter, mikroskopiska organismer, frön och ibland små blötdjur. Den matar på gyttjebottnar och i grunda vatten där den genom stampande rörelser rör upp sediment för att göra bytesdjuren tillgängliga. Matintaget filtreras genom näbbens specialiserade lameller. Flamingor äter ofta med huvudet nedåt och i kolonier, vilket också minskar risken för predation.
Utbredning och habitat
Arten är utbredd över stora delar av Afrika, i delar av sydvästra Europa och i områden i Sydasien. Den återfinns vid olika typer av våtmarker, särskilt grunda kustlaguner och saltsjöar. Typiska habitat är områden med bräckvatten eller saltvatten där näringsämnen främjar tillväxt av alg- och kräftdjursamhällen. Se mer om typiska våtmarker och miljöer där flamingon förekommer: våtmarker, Afrika, sydvästra Europa och Sydasien. Flamingon söker ofta upp grunda kustlaguner och områden med saltvatten där födokomponenterna finns tillgängliga.
Häckning och livscykel
Större flamingo häckar i stora kolonier på barrotsar eller upphöjda gyttjemullar som kan byggas upp till kullar. Båda föräldrarna bidrar i vård av ungen, och kullar består vanligtvis av ett enda kalkrikt ägg per par. Ungarna är täckta av gråaktig dun som gradvis antar en rosa ton när de börjar äta samma föda som vuxna. I det vilda kan arten bli omkring 20 år gammal under gynnsamma förhållanden.
Betydelse, hot och bevarande
Större flamingo har ekologisk betydelse som indikator på våtmarksmiljöns hälsa och spelar en roll i näringskedjan i kustnära ekosystem. Hot mot arten inkluderar habitatförlust genom våtmarker som dräneras eller omvandlas, störningar vid häckningsplatser, föroreningar och förändringar i vattenkvalitet. Lokala populationer kan också påverkas av jakt eller fångst. Trots dessa hot finns större flamingo fortfarande relativt vidsträckt, men arten kräver skydd av sina habitat för att bibehålla stabila bestånd.
Kulturella och särskilda fakta
- Den rosa färgen kommer från karotenoider i födan, framförallt vissa alger och kräftdjur.
- Större flamingo har valts som symbol eller officiell fågel på vissa platser, till exempel som statsfågel i Junagadh: Junagadh.
- Exempel på födokällor och komponenter: små räkliknande kräftdjur (räkor), blågröna alger (cyanobakterier), och olika blötdjur.
För mer information om habitat, bevarande och fågelns ekologi se översiktliga källor om våtmarker och regionala naturguider för Afrika, Europa och Asien.