Den stor nandu, Rhea americana, är en flyglös fågel som lever i stora delar av Sydamerika. Den kallas också ofta för amerikansk nandu eller vanlig nandu. Arten, som först beskrevs av Carl Linnaeus 1758, förekommer naturligt i Argentina, Bolivia, Brasilien, Paraguay och Uruguay.

Det vetenskapliga namnet kommer från den grekiska gudinnan Rhea och det latinska ordet för "Amerika".

Den blir vanligtvis mellan 0,9 och 1,4 meter lång och har ett vingspann som ofta ligger runt 1,5–1,8 meter. Vikten varierar, men fullvuxna individer väger vanligen omkring 20–27 kg (cirka 44–60 lb), vilket gör arten till den största fågeln i Sydamerika efter strutsar och emuer.

Utseende

Stor nandu har en lång hals och långa, kraftiga ben som är anpassade för löpning. Fjäderdräkten är gråaktig till brungrå med ljusare buk och mörkare ryggparti; ungfåglar är ofta mer fläckiga. Vingarna är relativt små och används inte för flygning utan för balans, kyla och kommunikation (viftningar vid uppvisning). Hanar och honor är liknande till utseendet, men hanar är ofta något större och kan ha mer framträdande nackfjädrar under häckningstider.

Utbredning och habitat

Arten förekommer främst i öppna landskap: gräsmarker, pampas, savann och öppen buskmark. Den undviker täta skogar men kan förekomma i mosaiklandskap där betes- och odlingsmark möter naturliga gräsytor. Utbredningen omfattar de nämnda länderna i södra och centrala Sydamerika, och lokala bestånd kan variera beroende på jakttryck och habitatförändringar.

Beteende och föda

Stor nandu är främst dagaktiv och rör sig ofta i flockar utanför häckningsperioden. Den är en opportunistisk allätare: dieten består huvudsakligen av gräs, blad, frön och rötter, men ookaspäteräter den insekter, små ryggradsdjur, ägg och andra tillgängliga födoämnen. Flockbeteendet ger skydd mot rovdjur och underlättar lokalisering av föda. När fara hotar kan nandu springa i höga hastigheter eller gömma sig i högt gräs.

Fortplantning

Rhea americana är polygyn där en hane parar sig med flera honor under häckningssäsongen. Honorna lägger sina ägg i en gemensam bohylla som hanen gräver ut—hanen ruvar äggen och tar hand om ungarna efter kläckning. En kull kan bestå av ägg från flera honor och kan omfatta tiotals ägg; hanen står för ruvning och uppfödning. Ungarna är relativt välutvecklade vid kläckning och kan gå och följa hanen kort efteråt.

Status och hot

Beståndet påverkas av habitatförlust (omvandling till jordbruksmark), jagt och ägginsamling. Lokalt kan populationer vara starkt reducerade eller lokalt utdöda. Artnivåns bevarandestatus varierar regionalt; i flera områden krävs skyddsåtgärder för att stabilisera bestånden, bland annat skyddade områden, reglerad jakt och informationsarbete med lokala jordbrukare.

Relation till människor

Stor nandu har historiskt jagats för kött och fjädrar och ibland betraktats som skadedjur på betesmarker. Samtidigt hålls arten i fångenskap på gårdar och i djurparker, både för kött- och fjäderproduktion och för bevarandeprojekt. I vissa områden finns program för återintroduktion ellerskydd av livsmiljöer för att stödja naturliga bestånd.

Sammanfattning: Stor nandu, Rhea americana, är en stor, flyglös fågel i Sydamerika med anpassningar för löpning, socialt beteende utanför häckningstid och en intressant fortplantningsstrategi där hanen ruvar och tar hand om ungarna. Arten påverkas av mänsklig påverkan och behöver lokalt skydd för att bevara friska populationer.