Den andra generationen av videospelskonsoler började 1976 och var en period av snabb teknisk utveckling och kommersiell expansion som ofta kallas den "tidiga 8-bitars-eran". Den inleddes med konsoler som Fairchild Channel F och Radofin Electronics 1292 Advanced Programmable Video System, och kännetecknades av övergången till utbytbara spelkassetter (cartridges), enklare mikroprocessorer och större fokus på licensierade och tredjepartsspel. Under denna generation släpptes ett stort antal olika system från både etablerade företag och nya aktörer på marknaden.
Teknik och spelupplevelse
Andra generationens konsoler använde oftast enkla CPU:er och specialiserade grafikkretsar som gjorde det möjligt att köra separata spelkassetter. Tekniken var begränsad jämfört med senare generationer, men lade grunden för spelmekaniker och genrer som skulle utvecklas vidare. Vanliga kännetecken var:
- Utbytbara cartridges: spel distribuerades på kassetter, vilket möjliggjorde större spelbibliotek för varje konsol.
- Enkla styrdon: joystick med en eller flera knappar (t.ex. Atari 2600) eller styrplatta och numerisk keypad (t.ex. Intellivision).
- Begränsad grafik och ljud: pixelgrafik med få färger och enkla ljudkanaler, men innovativa speldesigner överkom ofta tekniska begränsningar.
Viktiga konsoler och spel
Atari 2600 blev den mest populära konsolen under en stor del av perioden och är känd för att ha gjort cartridge-baserat spelande massmarknadsanpassat. Kända titlar för systemet inkluderar, bland andra, Adventure, Pitfall! och populära arkadports som Space Invaders.
Intellivision erbjöd en annorlunda kontrollupplevelse med en numerisk keypad och en rund styrplatta samt kraftfullare ljud/processorarkitektur (General Instrument CP1610). Systemet marknadsfördes med satsningar på mer avancerade sport- och strategispel; titlar som Utopia och Astrosmash är ofta förknippade med plattformen.
Andra betydande system från epoken var bland annat Odyssey 2 (känd för att ha inbyggda tangentbordsliknande funktioner och spel som K.C. Munchkin!), och ColecoVision, som gjorde sig bemärkt genom högkvalitativa arkadports såsom Donkey Kong och ett starkt utbud av tredjepartstitlar.
Marknad, popularitet och nedgång
Perioden präglades av både snabb försäljningstillväxt och hård konkurrens. Marknaden blev emellertid övermättad framåt slutet av 1970-talet och början av 1980-talet, och kvalitetskontrollen på tredjepartsspel var ofta bristfällig. Kombinationen av:
- ett överskott av lågkvalitativa och likartade titlar,
- konkurrens från hemdatorer,
- ekonomiska problem och förlorat konsumentförtroende
ledde till den så kallade videospelskraschen 1983, vilket i praktiken avslutade den andra generationen runt 1984.
Försäljningssiffror och arv
Trots kraschen nådde flera konsoler stora försäljningssiffror under sin livstid. Exempel på redovisade försäljningsmängder från olika tidpunkter:
- Atari 2600: hade sålt omkring 30 miljoner exemplar fram till 2004.
- Intellivision: uppges ha sålt cirka 3 miljoner enheter fram till 1990.
- ColecoVision: rapporterades ha sålt närmare 2 miljoner enheter i april 1984.
- Fairchild Channel F: sålde ungefär 250 000 enheter fram till 1977.
Den andra generationen lämnar ett tydligt arv: cartridge-formatet, kommersiella distributionsmodeller för tredjepartsutvecklare och tidiga genrer (plattformsspel, äventyr, sport) som formade framtida konsolgenerationer. Dess uppgång och fall fungerade också som viktiga lärdomar för branschens affärsmodeller och kvalitetskontroller i decennier framöver.
