Iberiska unionen (1580–1640) – dynastisk union mellan Spanien och Portugal

Iberiska unionen (1580–1640): dynastisk union mellan Spanien och Portugal — politik, kolonialmakter, kryddhandelns uppgång och nedgång samt Braganza‑dynastins framväxt.

Iberiska unionen var en stat som styrde den iberiska halvön mellan 1580 och 1640. Efter det portugisiska tronföljdskriget knöts monarkierna i Portugal och den spanska grenen av huset Habsburg samman. En dynastisk union förenade kronorna Kastilien, Portugal och Aragonien tillsammans med deras respektive koloniala besittningar under den spansktalande monarkins styre. Institutionerna, regeringen och de rättsliga traditionerna i varje rike förblev oberoende av varandra; de hade bara samma kung i Habsburg Spanien. Utlänningslagarna (Leyes de extranjeria) fastställde att en medborgare från ett rike var en utlänning i alla de andra iberiska kungadömena. Termen Iberisk union användes inte vid den tiden, den är en skapelse av moderna historiker.

Bakgrund och uppkomst

Unionen uppstod ur en tronföljdskris i Portugal. Efter kung Sebastião I:s död i slaget vid Alcácer‑Quibir (1578) följdes han av kardinalen Henrik av Portugal, som dog utan arvingar 1580. Flera kandidater gjorde anspråk på tronen, bland dem António, prior av Crato, och Filip II av Spanien som hade en stark legitimationslinje genom sin mor. Genom en snabb spansk militär intervention (bland annat segern vid Lissabon/Alcântara 1580 och undertryckandet av motståndet i Azorerna) etablerade Filip II kontroll över Portugal och antog därigenom också titeln kung av Portugal. Monarkin blev därmed en personlig förening av kronorna, snarare än en enhetlig statsbildning.

Organisation och juridisk ställning

Trots att samma person satt på tronen, behöll Portugal sina egna lagar, institutioner och administrativa organ. Den portugisiska Cortes, adeln, borgarskapet och kyrkan behöll sina privilegier, och landet styrdes i praktiken genom portugisiska ämbetsmän och viceroy eller vicekung i vissa områden. Det spanska styret respekterade i stora delar den portugisiska rättsordningen, vilket var avgörande för att få eliterna att acceptera unionen. Samtidigt förekom spansk inblandning i strategiska frågor som försvar, handelspolitik mot gemensamma fiender och överblick av imperiets militära resurser.

Monarker under unionen

Under perioden 1580–1640 regerade de spanska Habsburgmonarkerna som kungar av Portugal i följande ordning: Filip II (som Filip I i Portugal, 1580–1598), Filip III (Filip II av Portugal, 1598–1621) och Filip IV (Filip III av Portugal, 1621–1640). Dessa kungar prioriterade ofta Kastiliens intressen inom sitt större rike, vilket skapade misstankar och ibland missnöje i Portugal.

Den portugisiska ekonomin och kolonialmakten

Portugals historia från den dynastiska krisen 1578 till de första monarkerna av Braganzahuset var en övergångsperiod. Det portugisiska imperiets kryddhandel nådde sin höjdpunkt i början av denna period. Vasco da Gama hade äntligen nått öst genom att segla runt Afrika 1497–98 och fullbordade därmed de upptäcktsresor som påbörjats av Henrik Sjöfararen. Detta öppnade en oceanisk rutt för den lönsamma kryddhandeln till Europa som gick förbi Mellanöstern.

Under hela 1600‑talet undergrävdes Portugals nästan monopol på den lukrativa krydd‑ och slavhandeln i oceanerna av holländarnas, engelsmännens och fransmännens ökande övergrepp på och omringning av portugisiska handelsplatser i öst och deras snabbt växande intrång i den atlantiska slavhandeln. Holländarna etablerade, med hjälp av sina handelskompanier, kontroll över viktiga portugisiska positioner i Indien, Indien‑oceanen och senare i delar av Brasilien. Detta omdirigerade inkomster och försvagade Portugals ställning i Asien och Afrikas kustregioner.

Militära och politiska spänningar

Att kronan i Lissabon och Madrid var densamma ledde till att Portugal drogs in i Habsburgmonarkins europeiska konflikter, bland annat i spänningarna inför och under det trettioåriga kriget. En del portugisiska resurser gick till att understödja Habsburgernas större politiska mål, vilket skapade missnöje. Samtidigt drog Portugal nytta av spansk militärkraft i vissa fall, exempelvis i kampen mot den nederländska ekspansionen, men detta var inte tillräckligt för att förhindra territoriala förluster och handelsnedgång.

De nederländska anfallen på portugisiska kolonier var särskilt allvarliga: holländska styrkor tog kontroll över viktiga handelsstationer i Afrika och Asien och etablerade sig i norra Brasilien (den så kallade Nederländska Brasilien‑perioden). Dessa förluster innebar en långsiktig försvagning av det globala portugisiska handelsnettet och bidrog till att rikets ekonomiska tyngdpunkt gradvis flyttade från Indien till Brasilien.

Motstånd, restauration och unionens slut

Missnöjet bland portugisiska adeln och borgerskapet växte under 1620‑ och 1630‑talen, delvis på grund av ekonomiska problem, delvis på grund av politisk marginalisering och skattebörda. Den 1 december 1640 genomförde en kupp i Lissabon som ledde till att den portugisiska adeln avsatte den spanske kungen och utropade João IV av Braganza (João II av Braganza) som kung av Portugal. Detta markerade början på den portugisiska restaurationskriget (1640–1668). Efter år av strider och förhandlingar erkände Spanien slutligen Portugals självständighet i freden i Lissabon 1668.

Konsekvenser och betydelse

• Unionen visade tydligt skillnaden mellan en personlig/dynastisk förening och en politisk eller administrativ union: Portugal behöll i stora delar sin juridiska och administrativa särart.
• Ekonomiskt försvagades Portugal under 1600‑talet genom förlorade handelsstationer, militär belastning och konkurrens från andra västeuropeiska sjömakter. Detta bidrog till att Portugals beroende av kolonierna, i synnerhet Brasilien, ökade.
• Den iberiska unionen påverkade maktförhållandena i kolonierna och förändrade handelsströmmar i världshandeln, med långsiktiga effekter på den portugisiska imperiala strukturen.
• Historiskt symboliserar unionen både ambitionen att ena den iberiska halvön (en idé med rötter i medeltida anspråk på titlar som Imperator totius Hispaniae) och begränsningarna i att upprätthålla en personlig union mellan två suveräna riken med egna rättssystem och intressen.

Sammantaget var den iberiska unionen en betydelsefull period som formade både Portugals och Spaniens vidare utveckling — framför allt genom att förändra deras roll i världshandeln, geopolitiken och genom att bana väg för Braganzahusets återupprättade portugisiska suveränitet.

Frågor och svar

F: Vad var den iberiska unionen?

F: Hur kom det till stånd?

F: Vilka var dess viktigaste kännetecken?

F: Hade detta försökts tidigare?

Fråga: Vilken inverkan hade detta på handeln?

Sök med bokstav