Internationella opiumkonventionen
Den internationella opiumkonventionen var det första fördraget (eller avtalet) om narkotikakontroll. Den undertecknades i Haag i Nederländerna den 23 januari 1912. USA organiserade en konferens mellan 13 länder kallad Internationella opiumkommissionen 1909 i Shanghai i Kina eftersom folk klagade alltmer över opiumhandeln. Fördraget undertecknades av Tyskland, USA, Kina, Frankrike, Storbritannien, Italien, Japan, Nederländerna, Persien, Portugal, Ryssland, Siam och Frankrike. I konventionen stod det att "De fördragsslutande makterna ska göra sitt bästa för att kontrollera, eller låta kontrollera, alla personer som tillverkar, importerar, säljer, distribuerar och exporterar morfin, kokain och deras respektive salter, samt de byggnader i vilka dessa personer bedriver sådan industri eller handel".
Konventionen genomfördes 1915 av Förenta staterna, Nederländerna, Kina, Honduras och Norge. Den trädde i kraft i hela världen 1919 när den blev en del av Versaillesfördraget.
En modifierad internationell opiumkonvention undertecknades den 19 februari 1925 och började tillämpas den 25 september 1928. Den införde ett kontrollsystem som skulle skötas av en permanent central opiumnämnd, som var en del av Nationernas förbund. Egypten, med stöd av Kina och Förenta staterna, rekommenderade att ett förbud mot hasch skulle läggas till i konventionen, och en underkommitté föreslog följande text:
Användning av indisk hampa och preparat som härrör från denna får endast tillåtas för medicinska och vetenskapliga ändamål. Råharts (charas), som utvinns ur honorna av cannabis sativa L, samt de olika preparat (hasch, chira, esrar, diamba etc.) som den utgör grunden för, får dock inte produceras, säljas, handlas med etc. under några som helst omständigheter, eftersom den för närvarande inte används i medicinska syften och endast kan användas i skadliga syften, på samma sätt som andra narkotiska preparat.
Indien och andra länder gick inte med på denna formulering, eftersom de hänvisade till sociala och religiösa sedvänjor och till att vilda cannabisplantor finns tillgängliga på många ställen, vilket skulle göra det svårt att genomföra, så detta kom aldrig med i det slutliga fördraget. Man kom fram till en kompromiss som förbjöd export av indisk hampa till länder som har förbjudit dess användning. De importerande länderna fick utfärda certifikat som godkände importen och som angav att sändningen behövdes "uteslutande för medicinska eller vetenskapliga ändamål". Det krävdes också att parterna skulle "utöva en effektiv kontroll av sådan art att den olagliga internationella handeln med indisk hampa och särskilt med kåda förhindras". Dessa restriktioner gjorde det fortfarande lätt för länder att tillåta produktion, intern handel och användning av cannabis för rekreationsändamål.
Konventionen ersattes av 1961 års enda konvention om narkotika.
Frågor och svar
Fråga: Vad var den internationella opiumkonventionen?
S: Internationella opiumkonventionen var det första fördraget eller avtalet om narkotikakontroll. Den undertecknades i Haag i Nederländerna den 23 januari 1912.
F: Vem organiserade den internationella opiumkommissionen?
Svar: Förenta staterna organiserade en konferens mellan 13 länder som kallades Internationella opiumkommissionen 1909 i Shanghai i Kina.
Fråga: Vad stod det i konventionen om morfin och kokain?
Svar: I konventionen stod det att "De fördragsslutande makterna ska göra sitt bästa för att kontrollera, eller låta kontrollera, alla personer som tillverkar, importerar, säljer, distribuerar och exporterar morfin, kokain och deras respektive salter, samt de byggnader där dessa personer bedriver sådan industri eller handel".
F: När trädde det i kraft i världen?
S: Konventionen trädde i kraft i hela världen 1919 när den blev en del av Versaillesfördraget.
F: Vad rekommenderade Egypten att lägga till i konventionen?
Svar: Egypten rekommenderade att ett förbud mot hasch skulle läggas till i konventionen. Indien och andra länder gick inte med på detta på grund av sociala och religiösa sedvänjor och på grund av att vilda cannabisplantor finns tillgängliga på många platser, vilket försvårar tillämpningen, så detta kom aldrig med i det slutliga fördraget.
F: Vilken kompromiss gjordes om indisk hampa? Svar: En kompromiss gjordes som förbjöd export av indisk hampa till länder som har förbjudit användningen av den, samtidigt som det krävdes att de importerande länderna skulle utfärda intyg om godkännande av import där det anges att transporterna behövdes "uteslutande för medicinska eller vetenskapliga ändamål", och att parterna skulle vara skyldiga att utöva effektiv kontroll över olaglig internationell handel med indisk hampa och harts. Dessa restriktioner tillåter fortfarande produktion, intern handel och fritidsanvändning av cannabis i länderna.
