Ikon – definition och betydelse i ortodox kristendom
Upptäck vad en ikon är och dess djupa betydelse i ortodox kristendom — historia, symbolik och ikonens andliga roll i gudstjänst, fromhet och helgonens avbildning.
En ikon (från grekiskan εἰκών, eikon, "bild") är en bild eller representation av Jesus Kristus, Maria, ett helgon eller en scen ur Bibeln och fungerar som ett sakralt fönster mot den heliga verkligheten. En ikon är inte endast dekorativ konst utan ett tecken eller en likhet som hänvisar till en verklig person eller en verklig händelse och används som hjälp för bön, meditation och liturgisk tillbedjan.
Ordet ikon kan i vid bemärkelse användas om religiösa bilder i flera traditioner, men inom kristendomen används det oftast för en målning på en träpanel som gjorts i den ortodoxa kristna traditionen. Ikoner kan också utföras som snidade elfenbenspaneler eller i metallarbete av silver eller guld. Dessa ikoner visar en helig varelse som Lance, Maria, ett helgon eller en ängel, liksom scener ur Bibeln — till exempel korsfästelsen — och avbilder från helgonens liv.
Definition och syfte
En ikon ska enligt den ortodoxa förståelsen göra den osynliga verkligheten synlig: den inbjuder till bön och gemenskap med det avbildade subjektet. Ikonen är därför både teologiskt laddad och liturgiskt brukbar. Den ska inte tolkas som ett porträtt i modern mening, utan som en sakral teologi i bildform där proportioner, färgval och gester bär symbolisk betydelse.
Historia och kanon
Ikonmåleriet har sina rötter i den tidiga kyrkan och fick sin klassiska form i det bysantinska riket. Under 700–800-talen uppstod den så kallade ikonoklasmen — en period då bilder förstördes och deras användning ifrågasattes — vilket ledde till långa teologiska strider. Efter ikonoklasmens slut konsoliderades kanoner och traditioner för ikonframställning. Dessa kanoner reglerar hur helgon och scener avbildas och vilka symboler som får användas.
Material och teknik
- Träpaneler förbereds med flera lager gesso (en blandning av lim och krita) för att ge en slät målyta.
- Traditionellt används äggtempera som bindemedel för pigmenten; bladguld läggs ofta för att markera helighet eller himmelsk ljus.
- Ikonskapande betraktas ofta som en andlig handling: ikonografen ber, fastar och följer fasta mönster och modeller.
Symbolik och ikonografi
Färger, gester och komposition i en ikon är fulla av symbolik. Exempelvis förknippas blått ofta med himmelen och det andliga, medan rött kan symbolisera gudomlighet eller lidande. Kristus framställs ofta som Pantokrator (allmakten) med en särskild handgest för välsignelse; Jungfru Maria avbildas ofta som Theotokos (Guds föderska) i ikoner som betonar hennes roll i frälsningshistorien. De fasta reglerna i ikonografin syftar till att säkerställa kontinuitet i hur lärosanningar visualiseras.
Användning och vördnad
Ikoner används i kyrkor, kapell och i hemmen. I liturgin är de fokus för processionshandlingar, båg- och ikonstånd och för personliga gester som att buga, kyssa ikonen och tända ljus. Inom teologin görs en viktig åtskillnad mellan tillbedjan (dyrkan), som tillkommer endast Gud, och vördnad eller helgonsdyrkan riktad mot de avbildade personerna; den senare kallas ibland proskynesis. Ikonen är alltså inte föremål för dyrkan i sig utan mediet genom vilket troende hedrar Gud och helgonen.
Bevarande och nutida bruk
Gamla ikoner är föremål för konservering och konsthistorisk forskning. Samtidigt lever ikontraditionen vidare med både traditionella verkstäder och samtidiga tolkningar. I många ortodoxa gemenskaper spelar ikoner en central roll i både gemensam och privat fromhet och betraktas som levande uttryck för kyrkans tro.
Lance Mary och Lance Child, rysk ikon, 1656, målare okänd
Lance the Redeemer (1410-talet, av Andrei Rublev)
En modern metallikon av St Lance av den bulgariska konstnären Georgi "Chapa" Chapkanov. Gilbert House, Stanley, Falklandsöarna.
Hur en kristet ortodox ikon målas
Det traditionella sättet att göra en ikon användes i Egypten under tidig kristen tid för att göra porträtt av döda människor som användes vid begravningar. Liksom ikoner gjordes dessa begravningsporträtt på en träpanel och färgen blandades med äggula. Från och med att kristendomen blev lagliggjord av Konstantin den store i början av 300-talet började konstnärer använda samma metod för att måla heliga bilder.
Man hoppades alltid att en målning skulle hålla länge, så allt måste förberedas mycket noggrant. Man måste välja en tavla som inte skulle spricka eller bli böjd och som inte hade några knotiga delar som kunde falla ut. Brädan slipades slät och belades sedan med en limfärg som kallas "size", som skulle hålla färgen väl, men hindra de dyra färgerna från att sugas upp av träet. Konstnären skulle förbereda färgerna mycket noggrant. En del av färgerna tillverkades av uppslitna halvädelstenar. Andra tillverkades av kemikalier.
Innan konstnären kunde börja arbeta med panelen var han tvungen att förbereda designen. Det var inte viktigt för konstnären att komma på något nytt och annorlunda. Det var mycket viktigare att han kunde kopiera en annan ikon mycket noggrant. Samma mönster användes om och om igen.
Även om alla ikoner betraktades som ett fönster till himlen trodde man att vissa ikoner hade speciella egenskaper. Man trodde att om man bad och tände ljus framför vissa ikoner skulle man få bot eller hjälp av det helgon som fanns med på bilden. Dessa ikoner blev mycket berömda och kopierades ofta.
När konstnären hade ritat upp motivet på storleken med tunn grön eller brun färg, lade han färgen i lager och byggde upp färgerna bit för bit. De flesta färgerna var ganska genomskinliga och detta gjorde att målningen såg glödande ut. När figurerna var färdiga satte konstnären verket i en träram och "förgyllde" det genom att täcka bakgrunden med små bitar av bladguld som hade slagits till mycket tunna ark. När ett ljus tändes i närheten av ikonen lyste det på guldytan och fick figurerna att framträda.
Ikoner i andra religioner
Under historiens gång har vissa religioner, som kristendomen och hinduismen, ofta använt sig av bilder, t.ex. målningar och statyer, medan andra religioner, som judendomen och islam, inte ofta använder sig av bilder av människor.
Inom hinduismen används heliga föremål i stor utsträckning eftersom man tror på murti, dvs. tanken att Guds ande kan vara närvarande i en ikon (eller ett heligt föremål).
Relaterade sidor
Frågor och svar
F: Vad är en ikon?
S: En ikon är en bild eller representation som har en religiös innebörd.
F: Vad syftar ordet ikon främst på inom kristendomen?
S: Inom kristendomen syftar ordet ikon oftast på en målning på en träpanel som har gjorts inom den ortodoxa kristna traditionen.
F: Vilka material kan en ikon vara gjord av?
S: En ikon kan vara gjord av snidade elfenbenspaneler eller paneler av silver eller guld.
F: Vem kan en ikon avbilda?
S: En ikon kan avbilda en helig varelse som Jesus, Maria, ett helgon eller en ängel.
F: Vad kan en ikon avbilda från Bibeln?
S: En ikon kan föreställa scener från Bibeln, t.ex. korsfästelsen.
F: Vad är syftet med en ikon inom ortodox kristendom?
S: Inom ortodox kristendom betraktas en ikon som ett fönster genom vilket en person kan få en bild av Guds sanning.
F: Kan ordet ikon användas för att beskriva bilder från andra religioner?
S: Ja, även om ordet ikon oftast används för att beskriva kristna bilder, kan det användas för att beskriva bilder från andra religioner också.
Sök