Judendom | världens äldsta abrahamiska religion

Grundläggande övertygelser

De tre viktigaste trosuppfattningarna som står i centrum för judendomen är monoteism, identitet och förbund (ett avtal mellan Gud och Guds folk).

Den viktigaste läran inom judendomen är att det finns en Gud som vill att människor ska göra det som är rättvist och barmhärtigt. Judendomen lär att en person tjänar Gud genom att lära sig de heliga böckerna och göra vad de lär. Dessa läror omfattar både rituella handlingar och etik. Judendomen lär att alla människor är skapade till Guds avbild och förtjänar att behandlas med värdighet och respekt.

En Gud

Judendomens viktigaste läror handlar om Gud, att det bara finns en Gud. Enligt judendomen är det bara Gud som har skapat universum och det är bara Gud som styr det. Judar hänvisar till Gud med många olika namn. Det heligaste namnet på Gud inom judendomen är "Jahve", även om de flesta judar undviker att säga detta namn högt på grund av hur heligt det är. Judendomen lär också att Gud är andlig och inte fysisk.

Judarna tror att Gud är en - en enhet: Gud är en hel, fullständig varelse. Gud kan inte delas upp i delar och människor kan inte säga hur Gud ser ut med ord, utan de kan bara säga hur Gud är och vad Gud gör.

Judarna tror att all godhet och moral kommer från Gud. Gud är intresserad av vad människor gör och att Gud ser vad de gör.

Judendomen lär att alla människor är skapade till Guds avbild. Därför måste människor behandlas med värdighet och respekt. En person tjänar Gud genom att vara som Gud. Det innebär att de måste göra det som är rättvist och rättvis, visa barmhärtighet och uppträda med vänlighet och kärlek till människor.

Judendomen säger att Gud finns för evigt, att Gud finns överallt och att Gud vet allt. Gud står över naturen ("övernaturlig") men Gud finns i världen och hör dem som ber till Gud och kommer att svara dem. Gud är den viktigaste makten i universum.

Judendomen lär att Gud tillåter människor att välja vad de ska göra - detta kallas "fri vilja". Fri vilja är friheten att göra vad en person vill, men att han eller hon måste vara ansvarig för sina egna handlingar. Människor är ansvariga för sina handlingar. Gud belönar människor som gör gott och kommer att straffa dem som gör fel. Gud ger en person en belöning eller ett straff i denna värld, men Gud ger den slutliga belöningen eller straffet till personens själ efter deras död.

Judar

Judarna tror att Gud ingick ett avtal som kallas "förbund" med Abraham, det judiska folkets stamfader. Bibeln säger att Gud lovade att välsigna Abraham och hans ättlingar om de dyrkade Gud och var trogna mot Gud. Gud slöt detta förbund med Abrahams son Isak och med Isaks son Jakob. Gud gav Jakob ett annat namn, Israel. Det är så Jakobs ättlingar fick namnet "Israels barn" eller "israeliter". Gud gav senare Toran till israeliterna genom deras ledare Moses. Toran berättade för israeliterna hur de skulle leva och bygga upp sitt samhälle. Gud gav israeliterna de tio budorden och andra lagar i Toran (totalt 613).

Judarna kallas ibland för det "utvalda folket". Detta beror på att Bibeln säger att Gud sade till dem: "Ni ska vara ett prästerskap och en helig nation för mig" (2 Mosebok 19:6) och "För ni är ett heligt folk för Herren er Gud, och Herren har utvalt er till att vara Guds särskilda nation bland alla folk på jorden" (5 Mosebok 14:2). Judarna förstår att detta innebär att de har särskilda plikter och ansvarsområden som Gud har beordrat. Judarna måste till exempel bygga upp ett rättvist samhälle och tjäna endast Gud. Judarna tror att detta förbund fungerar på två sätt: om de följer Guds lagar kommer Gud att ge dem Guds kärlek och skydd, men de är också ansvariga för sina synder - dåliga handlingar - och för att de inte lyder det som Gud har sagt till dem. Judarna tror att de måste lära andra människor att Gud finns och att Gud vill att alla människor ska göra goda handlingar. Judarna tror att deras uppgift i världen är att vara "ett ljus för folken" (Jesaja 49:6) genom att visa världens människor hur de kan göra världen till en bättre plats.

Judarna tror att Gud har gett dem en särskild uppgift, nämligen att reparera världen. Deras uppgift är att göra världen till en bättre plats med mer gott i den. De måste använda sakerna i världen för att öka det goda och komma närmare Gud. De kallar detta för "tikkun olam" - att reparera världen. Judarna ser sig själva och alla människor som partners med Gud. Människor måste reparera världen på alla sätt de kan - hitta sätt att minska lidandet för människor och djur, skapa mer fred, skapa respekt mellan människor och skydda jordens miljö från förstörelse.

Judar försöker inte övertyga andra människor att tro på judendomen. Judar anser att de har en särskild uppgift att visa världen att Gud finns, men människor behöver inte vara judar för att följa Gud. Alla människor kan tjäna Gud genom att följa de sju budorden (regler) som gavs till Noa. Men judendomen accepterar människor som väljer att byta religion till judendomen.

Toran och Mitzvot

Judarna tror att Gud i Toran talar om för dem hur de ska leva. Toran säger att Gud vill att Israels folk ska vandra på Guds vägar, älska Gud, tjäna Gud och hålla Guds bud (5 Mos 10:12-13). Handlingar är viktigare än övertygelser och övertygelser måste omsättas i handling.

Dessa handlingar kallas "mitzvot" på hebreiska (singular: en mitzvah מִצְוָה). Ibland kallas de för "lagar", "regler" eller "bud". Många människor tänker på en mitzvah som "en god handling" eller "en bra sak att göra". Det finns 613 mitzvot i Torán. Judar tror att Toran ger mitzvot för alla människor; alla människor måste hålla sju lagar som lärdes ut till Noa och hans barn efter floden. Judarna måste hålla 613 mitzvot, som finns uppräknade i Toran. Rabbinerna räknade 365 mitzvot som judar inte får göra (negativa mitzvot) och 248 mitzvot som judar måste göra (positiva mitzvot). Vissa mitzvot är till för vardagen och andra är bara till för speciella tillfällen, till exempel judiska helgdagar. Många av de 613 mitzvot handlar om det heliga templet i Jerusalem och kan inte göras nu, eftersom templet förstördes.

En del av mitzvot handlar om hur människor ska bete sig mot andra människor. De måste till exempel ge välgörenhet till en fattig person eller hjälpa en person som är i fara. De får inte stjäla eller ljuga. Detta är etiska och moraliska mitzvot.

Vissa mitzvot handlar om hur människor ska agera gentemot Gud. De måste till exempel respektera Guds namn eller inte arbeta på sabbaten. Dessa är religiösa eller rituella mitzvot. Judarna tror att Gud säger åt dem att göra både etiska och religiösa handlingar.

Judar ser mitzvot som handlingar som helgar - ger helighet - till världen och för människor och världen närmare Gud. Judar gör mitzvot för att helga den fysiska världen och sakerna i den, till exempel mat och dryck, kläder och naturliga aktiviteter som sex, arbete eller att se vackra sevärdheter. Innan man gör många handlingar, till exempel äter, säger judarna en välsignelse - en kort bön - om att Gud skapar och ger en person de saker som han eller hon behöver för livet. Inom judendomen är livet högst heligt och viktigt. En jude måste sluta göra andra mitzvot i Toran för att hjälpa till att rädda en annan människas liv.

Judarna anser att de måste utföra mitzvot med glädje och lycka eftersom Bibeln säger: "Tjänar Gud med glädje, kom inför Gud med sång" (Psalm 100:2). Att göra en mitzva hjälper en person att komma nära Gud och det gör personen glad. En grupp judar som kallas chassidim säger att detta är det bästa sättet att leva. De säger att oro tar människor bort från glädjen och de kommer inte att se skönheten och det goda i världen.

Många mitzvot i Torán handlar om Israels land. Talmud och senare böcker kallar dessa mitzvot för "bud som är kopplade till landet" eftersom judar endast kan utföra dem i landet Israel. Judarna ger till exempel gåvor till de fattiga eller till prästerna från sina åkrar varje år, och innan templet förstördes tog judarna med sig frukt eller djur till templet i Jerusalem, och måste sluta arbeta på landet vart sjunde år (shmittah - sabbatsår).

Landet Israel

Israels land är heligt inom judendomen. En judisk tro är att Gud skapade jorden från Moriaberget i Jerusalem i Israel och att Gud alltid är närmast detta land. Judar tror att det är i detta land som Gud sa till det judiska folket att bygga upp ett samhälle för att tjäna Gud, och många mitzvot (bud) i Toran handlar om Israels land.

Det judiska folket anser att deras historia som nation börjar med Abraham. Historien om Abraham i Toran börjar när Gud säger till Abraham att han ska lämna sitt land. Gud lovar Abraham och hans ättlingar ett nytt hem i Kanaans land. Detta är nu känt som Israels land. Det är uppkallat efter Abrahams sonson Jakob, som också kallades Israel och som var far till de tolv stammarna. Det är därifrån som namnet "Israels land" kommer. Landet kallas också "det utlovade landet" eftersom Gud i Toran lovar att ge landet till Abrahams barn (1 Mos 12:7, 1 Mos 13:15, 1 Mos 15:18, 1 Mos 17:8).

Talmudrabbinerna förstod från Torán (4 Mos 33:53) att det är en "mitzvah" för judar att bo i Israels land. De ansåg att det inte var naturligt för en jude att leva utanför Israel. Judar kallade ofta landet utanför Israel för "galut". Detta brukar översättas med "diaspora" (en plats där människor är utspridda), men ordet betyder närmare bestämt "exil".

Messias och att rädda världen

Berättelsen om utträdet ur Egypten, som kallas utflyttningen, är mycket viktig för hur det judiska folket förstår världen. Toran berättar hur Gud tog en grupp slavar, israeliterna, från slaveriet och berättar hur de ska vara Guds partner för att bygga upp världen. Judarna ser denna berättelse som en modell för hela världen. I framtiden kommer hela världen att förändras, och alla världens människor kommer att tjäna den enda Guden. Detta kommer att bli Guds rike på jorden. De anser att hela den judiska historien, och världshistorien, är en del av denna process.

Profeterna lärde att Gud skulle sända en person till världen som skulle hjälpa alla människor i världen att inse att Gud är världens skapare och härskare och har den högsta makten. Denna person kallas Messias. Ordet Messias kommer från det hebreiska ordet mashiah, som betyder "den smorde". Jesajas bok säger att Messias kommer att vara en rättvis kung som kommer att förena det judiska folket och leda dem på Guds väg. Messias kommer också att förena alla människor i världen för att tjäna Gud. Människor kommer att handla med rättvisa och vänlighet och hela världen kommer att fyllas av fred.

Judarna väntar fortfarande på att Messias ska komma. De tror att detta kommer att vara en person. Andra judar tror på en framtida tid då rättvisa och fred kommer att uppstå genom samarbete mellan alla människor och Guds hjälp.

 
Davidsstjärnan och den sjuarmade ljusstaken (menorah) är symboler för judar och judendom. Kuben på den här bilden står i stället för en gammal synagoga. Den gjordes för att minnas förintelsen.  

Skrifter

Judar tror att för att veta vad Gud vill att de ska göra måste de studera Toraböckerna och dess lagar och göra vad de lär. Dessa omfattar både lagar om hur man beter sig mot andra människor och hur man tjänar Gud.

De två viktigaste grupperna av böcker inom judendomen är Bibeln och Talmud. Judendomens tro och handlingar kommer från dessa böcker. Judiska lärare och lärda skrev fler böcker, som kallas kommentarer. De förklarar och säger mer om det som står skrivet i Bibeln och Talmud.

Toran

Torán är den viktigaste av alla judiska skrifter. De fem första böckerna i den hebreiska bibeln (för kristna känd som "Gamla testamentet") utgör Toran. Toran innehåller judendomens grundläggande lagar och beskriver judarnas historia fram till Moses död. Den judiska traditionen säger att Gud berättade för Moses vad han skulle skriva i Toran, som också kallas Moses fem böcker. Religiösa judar tror att Moses förde ner de tio budorden och Toran från Sinai berg. De tio budorden är speciella eftersom de hördes av hela det judiska folket på Sinai berg. I den traditionella judendomen är dock alla 613 mitzvot i Toran lika viktiga.

Judarna delar upp den hebreiska bibeln i tre delar och kallar den Tanakh. De tre delarna är Toran, som är de fem första böckerna, Nevi'im, som är profeternas böcker, och Ketuvim, som betyder Skrifterna, som är andra böcker om historia och moraliska läror.

Talmud

Rabbiniska judar tror också att det finns ytterligare en del av Toran utöver de fem Moseböckerna. Den kallas Mishnah, som också kallas den muntliga Toran eller den muntliga lagen. Den förklarar hur man ska följa de lagar som är skrivna i de fem böckerna. Det finns en kommentar (förklaring) till Mishnah, som kallas Gemara. Tillsammans utgör Mishna och Gemara Talmud. Men karaitiska judar anser att det inte finns någon ytterligare Torah utöver de fem Moseböckerna.

Traditionella judar tror att Gud gav den skrivna och muntliga Toran till Moses och att Moses berättade den för det judiska folket, och att den är densamma idag som den var då. Traditionella judar tror också att alla bud måste följas även i dag.

Liberala judar anser att Toran är inspirerad av Gud men skriven av människor. Liberala judar anser att alla etiska lagar i Toran fortfarande måste följas, men att många rituella lagar inte behöver följas i dag.

Inom judendomen anses det vara bra att prata om buden och försöka förstå hur man ska följa dem. Talmud innehåller många berättelser om rabbiner som diskuterade budorden. Med tiden har vissa åsikter blivit regel för alla. Vissa regler diskuteras fortfarande. Judarna lovordar logiska argument och att söka sanningen.

Det finns ingen enskild ledare inom judendomen som kan bestämma hur man ska följa buden eller vad man ska tro. Även om judarna tror olika saker och är oense om reglerna är de ändå en religion och ett folk.

 

Dagligt levnadssätt

Kashrut: Judisk matlag

Judar som följer de religiösa regler som kallas "kashrut" äter endast vissa typer av livsmedel som har beretts enligt särskilda regler. Mat som en jude kan äta kallas koshermat.

Traditionella judar är mycket noga med kashrut. De kan vanligtvis inte äta många livsmedel på icke-kosherrestauranger eller i hemmet hos någon som inte håller kosher. Ibland gör detta det svårt att besöka människor eller göra affärer. Människor hjälper till att undvika detta problem genom att välja att äta middag med traditionella judar på en kosherrestaurang eller servera dem koshermat i sitt hem.

Liberala judar är inte lika noga med kosher, även om vissa av dem följer vissa regler.

Kosher-livsmedel

• Judar kan äta alla färska frukter och grönsaker som inte har några insekter på eller i sig.
• Judar kan äta alla fiskar som har fjäll och fenor. Detta inkluderar fiskar som lax och tonfisk. De kan inte äta skaldjur som räkor, hummer eller musslor.
• Judar kan äta kött från alla djur som tuggar sin kudde (mat som redan delvis har smält) och som har kluvna klövar. Till exempel kor, får, hjortar och getter. Köttet måste dock slaktas och tillagas på ett särskilt sätt för att vara kosher.
• Judar kan äta många vanliga fåglar som kycklingar, kalkoner och ankor. Fåglarna måste dock slaktas och tillagas på ett särskilt sätt. Judar får inte äta rovfåglar, som gamar.
• Livsmedel som säljs i butiker eller restauranger måste kontrolleras av en jude som är expert på kashhrut. Namnet på denna person är "mashgiach", eller kosherövervakare. Han ser till att kosherreglerna har följts. Livsmedel som köps i butiken har ofta en symbol som kallas hechsher på sig för att tala om för kunden att livsmedlen har kontrollerats. Många vardagliga livsmedel har en hechsher.
• Honung är en insektsprodukt som tillverkas av bin, men den är kosher.
• Det är en välkänd myt att koshermat måste välsignas av en rabbin, men en rabbin kan inte välsigna mat och göra den kosher.

Icke-kosheriska livsmedel

• Vissa kallar icke-kosher mat för "Treifah", vilket betyder "trasig". Detta beror på att Torán säger att man inte får äta ett djur som har dödats eller rivits av ett annat djur.
• Judar får inte äta djur som inte har delade klövar eller djur som inte tuggar sin kudde. Till skillnad från kor och får har grisar delade klövar, men de tuggar inte på sin kudde och är därför inte kosher.
• Judar får inte äta gnagare, reptiler eller groddjur.
• Judar får inte äta något havsdjur som inte har fjäll och fenor. Till exempel är hajar, ålar, krabbor, räkor och hummer inte kosher.
• Judar får inte äta fåglar som äter kött, t.ex. gamar, som nämns i en lista i Torán.
• Judar får inte äta några insekter, förutom några få sorters syrsor eller gräshoppor.

Andra kosherregler

Det finns också andra regler för koshermat.

• Djuren måste avlivas på ett visst sätt, bland annat genom att snabbt slå dem i nacken med ett mycket vasst knivblad, vilket gör att djuret dör snabbt.
• Allt blod måste avlägsnas från djuret innan köttet äts. Detta görs genom att köttet blötläggs och saltas.
• En jude får inte äta en måltid som innehåller både kött och mjölk. Detta kommer från regeln (i Torán) att en jude inte får tillaga en ung get i modersmjölken. På grund av detta använder judar separata tallrikar och redskap för mat som innehåller kött och mat som innehåller mjölk.
• Efter att ha ätit kött dricker många judar inte mjölkprodukter förrän efter en tidsperiod på mellan 1 och 6 timmar.
• Koshermat måste tillagas i ett kök för koshermat. Om köket har använts för att laga icke-kosher mat, t.ex. kanin och gris, måste köket rengöras på ett särskilt sätt innan det kan användas för att laga kosher mat.

 
En gammal torah  

Semester

Shabbat

Ett av buden är att hålla den judiska sabbaten, shabbat. Sabbaten börjar varje fredag vid solnedgången och slutar lördagen vid mörkrets inbrott. Sabbaten är en vilodag för att tacka Gud för att han har skapat universum.

Traditionen att vila på sabbaten kommer från Torán. Enligt Toran skapade Gud världen på sex dagar och på den sjunde dagen, sabbaten, vilade han. Många judar går till sitt tempel eller sin synagoga för att be på sabbaten.

Religiösa judar följer särskilda regler på sabbaten. Enligt dessa regler får judar inte utföra kreativt arbete på sabbaten. En anledning till detta är att ge människor en paus från allt det som gör dem upptagna under veckan. Detta hjälper dem att fokusera mer på att uppskatta Gud, sin familj och resten av skapelsen. Det påminner också människor om att Gud är världens skapare och härskare, och oavsett hur stor en människas kreativa kraft är kan den inte jämföras med Guds skapelse av universum och allt i det. Många av dessa kategorier av kreativt arbete omfattar handlingar som människor kanske inte tänker på som arbete. På sabbaten får en jude till exempel inte:

• Använda elektriska apparater som telefoner, datorer eller TV:n.
• Köpa eller sälja saker
• Tända eller släcka en eld eller en lampa
• Kör bil eller cyklar
• Cook
• Skriv till
• Bygga eller reparera saker

Traditionella judar är mycket försiktiga när det gäller sabbaten. Det är en speciell dag. De städar sina hus och förbereder särskild mat för sabbaten. De klär sig i sina finaste kläder. De sjunger sånger och säger extra böner i synagogan. De äter middag och lunch med sina familjer. Många familjer bjuder också in gäster på middag och lunch. De äter speciell mat och sjunger tillsammans traditionella sabbatssånger. På sabbatseftermiddagen studerar man judendomen tillsammans eller besöker bara vänner.

Liberala judar följer inte dessa regler. Vissa går till synagogan, besöker vänner eller har speciella måltider. Men de kan också prata i telefon, köra bil och shoppa.

 
Judiska kvinnor tänder ljus för att välkomna sabbaten och helgdagarna.  

Viktiga punkter i ett judiskt liv

• Födelse
• Brit Milah (för pojkar) en omskärelseceremoni när pojken är 8 dagar gammal. I ceremonin ingår att ge barnet ett namn. Vissa icke-ortodoxa judar tillämpar Brit Shalom, en namngivningsceremoni för judiska pojkar utan omskärelse.
• Pidyon haben (för pojkar) är när en far gör en särskild ceremoni för att lösa ut sin frus första son från templet, eftersom alla förstfödda pojkar ursprungligen skickades för att tjäna i templet. Leviter (en stam i Israel) och cohanim (präster) gör inte denna ritual.
• Bat Mitzvah (för flickor) en ceremoni för att bli myndig när en flicka fyller 12 år (13 år för vissa judar). Bat Mitzvah betyder "Mitvás dotter" eller "budets dotter" på hebreiska. När en flicka fyller 12 (eller 13) år betraktas hon som en kvinna och förväntas följa judisk lag. Det krävs ingen ceremoni. Bat Mitzvah avser inte bara ceremonin utan även flickan själv.
• Bar Mitzvah (för pojkar) en ceremoni för att bli myndig när en pojke fyller 13 år. Den omfattar läsning av Toran och särskilda böner. Bar Mitzvah betyder "son av mitzva" eller "son av budorden" på hebreiska. När en pojke fyller 13 år betraktas han som en man och förväntas följa den judiska lagen. Det krävs ingen ceremoni. Bar Mitzvah avser inte bara ceremonin utan även pojken själv.
• Äktenskap
• Att skaffa barn
• Död

 

Judendomens olika typer

Under mycket lång tid trodde de flesta judar i Europa på samma grundläggande saker om judendomen. Judar i andra länder hade andra trosuppfattningar och seder än europeiska judar. För ungefär 200 år sedan beslutade en liten grupp judar i Tyskland att sluta tro på många delar av judendomen och försöka bli mer "moderna" och mer lika tyskarna. Dessa judar kallades reformjudar.

I dag finns det tre huvudtyper av judendom: Det finns tre olika typer av judendom: den reformerade, den konservativa och den ortodoxa. Det finns också typer med ett mindre antal människor, som den rekonstruktivistiska judendomen och den karaitiska judendomen. Varje grupp har sin egen praxis beroende på hur den förstår de judiska lagarna. Till exempel uppmuntrar den reformerade (även kallad liberal eller progressiv) judendomen människor att välja de sätt att vara judisk som betyder mest för dem utifrån traditionerna. Reformjudendomen lär judar att fokusera på de etiska lagarna i judendomen. Den konservativa judendomen utvecklades efter den reformerade judendomen. Ledarna för den konservativa judendomen ansåg att den reformerade judendomen var för radikal. De ville bevara (skydda) den judiska traditionen i stället för att reformera (förändra) den. Ortodoxa judar anser inte att den reformerade eller konservativa judendomen är korrekt eftersom de anser att de lagar som Gud har gett är tidlösa och inte kan ändras.

I den senaste undersökningen av judar i USA 2000-2001 konstaterades att 35 procent av de amerikanska judarna säger sig vara reformerta, 27 procent säger sig vara konservativa, 10 procent säger sig vara ortodoxa, 2 procent säger sig vara rekonstruktivister och 25 procent säger inte vilken typ de är.

I Israel går nästan alla judar i ortodoxa synagogor. Det finns mycket få reformerade eller konservativa synagogor, men antalet synagogor har ökat stadigt sedan 2009. I Israel kallar sig judar inte för reformerade, konservativa eller ortodoxa. I stället kallar de sig oftast för "Haredi" (helt religiösa), "Dati" (i princip religiösa), "Masorati" (traditionella/konservativa) eller "Chiloni" (sekulära). Undersökningar visar att ungefär 20 % av israelerna säger att de är sekulära, 25 % säger att de är Dati eller Haredi och 55 % säger att de är traditionella.

 
Ortodoxa judar 1915  

Guds namn

Namn är mycket viktiga inom judendomen. Många judar anser att ett namn inte bara berättar vem någon är, utan också något om personen. Guds namn är mycket speciella inom judendomen, så judar skriver eller talar dem inte fullt ut utan använder andra ord i stället. Det är därför som vissa judar skriver G-d, med ett "-" i stället för ett "o".

HaShem betyder "namnet". Det är det ord som judar oftast använder när de inte ber för att tala om Gud.

Adonai betyder "min Herre". Detta namn berättar för judarna om Guds ställning. Gud är världens konung, och hans namn Adonai visar oss det.

Elohim betyder "den som är stark nog att göra allt". Namnet används när man talar om Guds kraft att skapa eller om Guds rättvisa. Det berättar för oss att Gud är skaparen och att Gud styr världen med rättvisa lagar.

De två namnen ovan är så speciella att traditionella judar använder dem endast när de ber och läser Toran. När de inte ber eller läser Toran säger de "Hashem" (namnet) eller "Elokim".

Gud - Vissa judar skriver "Gud" genom att ersätta "o" med ett bindestreck, så här: "G-d". De gör detta eftersom Guds namn är mycket heligt, så de får inte kasta ett papper med "Gud" skrivet på det. Men om "Gud" av en slump skrivs kan pappret kastas på ett speciellt sätt och begravas på en speciell plats. Andra säger att "Gud" bara är ett engelskt ord, inte hebreiska, och att det därför inte är heligt.

YHWH ("Yehovah"/"Yahweh") är det heligaste gudsnamnet på hebreiska och uttalas inte av de flesta judar. Ingen vet varifrån namnet kommer eller vad det exakt betyder. Det liknar det hebreiska ordet "hayah", som är verbet "vara". (Enligt den hebreiska skriften svarade Gud, när Moses frågade Gud vem Gud var, till Moses att jag är den jag är/jag är den jag är. ) Judarna anser att namnet JHWH visar att Gud är oändlig. I stället för att försöka säga det säger de flesta judar "haShem", vilket betyder "namnet". Vissa uttalar detta namn som Yahweh eller Jehova. Religionsforskare hänvisar ibland till "YHWH" som Tetragrammaton, från ett gammalt grekiskt ord som betyder "fyra bokstäver".