Oljefärg — material, tekniker och historia

Ingen vet när oljefärg användes för första gången. Grottor i Afghanistan är dekorerade med antika målningar i färg blandad med olja. Man tror att denna typ av färg användes även i andra länder i Asien.

Man tror att oljefärg först användes i Europa under medeltiden för att dekorera sköldar, eftersom oljefärg höll bättre än den traditionella temperafärgen när den var utsatt för väder och vind eller om den behandlades grovt.

Renässansens konsthistoriker Giorgio Vasari sa att oljemålningskonsten kom från norra Europa och att den berömda flamländska målaren Jan van Eyck uppfann den. Konstnärer från områdena i dagens Belgien och Nederländerna var de första konstnärerna som gjorde oljemålning till sin vanliga målningsmetod. Denna trend spred sig till andra delar av norra Europa. En berömd målning som kallas Portinari-altaruppsatsen av Hugo van der Goes kom till Florens på 1470-talet vid en tidpunkt då Leonardo da Vinci var ung. Oljemålningar vid denna tidpunkt gjordes vanligtvis på träpaneler, på samma sätt som temperabilder.

Ett annat inflytande på oljemålningen i Italien var en konstnär från Sicilien, Antonello da Messina, som hade lärt sig att måla i olja. Han reste längs hela Italien, från Sicilien till Venedig, och gjorde många små målningar, bland annat porträtt och bilder av Madonna med barn och Jesus. Han påverkade många konstnärer, särskilt i Venedig. Giovanni Bellini, som tillhörde en familj av välkända målare, var en av de första målarna i Italien som målade mycket stora bilder i oljefärg. Konstnärer från andra delar av Italien besökte Venedig och snart spreds den nya målningsmetoden.

År 1540 fanns det mycket få målare som fortfarande arbetade med tempera, den tidigare metoden för att måla på tavlor. I Italien fortsatte många konstnärer att dekorera väggar och tak med fresker. Man upptäckte dock att oljefärg, till skillnad från tempera, var flexibel (den kunde böjas). Detta innebar att den kunde användas på flexibla ytor som tyg utan att lossna och falla av. När det blev vanligt att måla på duk (tung linneväv) kunde konstnärerna göra enorma bilder. Om målningen var för stor för att få plats genom en dörröppning kunde konstnären bara rulla ihop den.

Sedan 1500-talet har oljemålning förblivit en favoritteknik för konstnärer som vill måla en tavla som håller länge. I galleriet nedan visas verk av några av de mest kända konstnärerna som har arbetat med oljefärg. Berömda konstnärer från 1900-talet visas inte här, eftersom många av deras verk är upphovsrättsskyddade. Berömda modernistiska konstnärer som har målat i olja är bland annat Picasso, Matisse, Mondrian, Chagall, Kandinsky, Malevich, Salvador Dali, Francis Bacon, Lucien Freud och Jackson Pollock.

Fram till omkring 1960 var oljor och vattenfärger de främsta materialen som målarna valde. Under de år som gått sedan dess har akrylfärger och vattenblandbara oljefärger använts i allt större utsträckning.

Linolja, som är den vanligaste typen av olja som används för oljemålning, kommer från linfrö. Lin har varit en viktig gröda i tusentals år, eftersom linneduk tillverkas av det. Detta innebär att både oljan för målning och tyget att måla på kommer från samma växt. För att få olika effekter använde konstnärer blandningar av olika oljor. Dessa inkluderar tallkåda, rökelse, vallmofröolja, valnötsolja och i modernare tider safflorolja.

Konstnärer använder terpentin eller mineralsprit för att späda ut färgen om de vill göra en snabbtorkande skiss som de sedan kan måla över mer detaljerat. Oljefärgen på konstnärens penslar rengörs med terpentin efter användning. Moderna kemister har gjort oljefärger som kan användas med vatten. Detta gör rengöringsarbetet i slutet av målningen mycket enklare och mindre illaluktande. Oljefärg är vanligtvis torr vid beröring på en dag till två veckor, beroende på hur mycket olja och terpentin som finns i den. En oljemålning lackeras i allmänhet när den är klar, vilket ger en lätt glans åt ytan och skyddar den. En målning bör torka i flera månader innan den lackeras. En oljemålning är inte helt torr förrän den är 60-80 år gammal. Förr ansågs lackering vara en viktig del av slutförandet av en målning. Många moderna konstnärer fernissar inte sina tavlor alls.

Linduk är den traditionella ytan för en oljemålning. Bomullsduk kan också användas och är billigare. Duken måste spännas hårt över en ram som kallas "bår" och fästas på plats med små häftstift eller häftklamrar. Därefter måste den behandlas med ett slags lim som kallas "size". Detta är ofta tillverkat av kokta kaninhudar. Vissa konstnärer gillar att måla på kartong i stället för på duk.

Innan en konstnär kan måla på en tavla eller duk måste han eller hon förbereda den med en "grund" eller "underlag" av vanlig vit färg. Därefter kan konstnären skissa en bild på ytan med hjälp av träkol eller färg som görs tunn och snabbtorkande med terpentin eller mineralsprit. Konstnären arbetar ofta med en brunaktig eller blåaktig färg för att antyda var "tonen" (ljus och mörk) kommer att vara i den färdiga målningen. Därefter läggs färgerna och detaljerna på i lager.

Det som är bra med oljefärg är att den kan användas på alla möjliga sätt som de flesta andra typer av färg inte kan användas.

• Oljefärg kan appliceras tunt eller tjockt.
• Oljefärg kan vara nästan lika slät som glas, men också klumpig, ojämn eller streckig.
• Oljefärg kan vara genomskinlig så att man kan se lagren under den, eller så kan den vara tät så att den täcker allt under den.
• Oljefärg kan läggas på med penslar, men den kan också skrapas på med en kniv, stänkas och smetas ut med fingrarna, gnuggas på med en trasa och pressas på målningen direkt ur tuben.

Eftersom oljefärg kan användas på så många olika sätt är den bättre än någon annan typ av färg för att måla olika texturer.

De första europeiska konstnärerna som använde olja gillade att göra ytan mycket slät. I mitten av 1500-talet målade vissa konstnärer som Tintoretto på ett mycket mer strimmigt sätt. Rembrandt, på 1600-talet, använde oljefärgen på alla möjliga sätt för att få olika effekter. Han använde varje teknik som beskrivs i listan ovan. Efter Rembrandt fanns det alltid några konstnärer som gillade att arbeta på ett jämnt sätt och andra som använde många olika sätt att lägga på färgen. Detta har fortsatt ända fram till modern tid.

• Akrylfärg
• Fresco
• Gesso
• Mosaik
• Tempera
• Akvarell