Inom matematiken är en injektiv funktion en funktion f : AB med följande egenskap. För varje element b i kodomänen B finns det högst ett element a i domänen A så att f(a)=b.

Termen injektion och de relaterade termerna surjektion och bijektion introducerades av Nicholas Bourbaki. På 1930-talet publicerade han och en grupp andra matematiker en serie böcker om modern avancerad matematik.

En injektiv funktion kallas ofta en 1-1-funktion. En 1-1 korrespondens är dock en bijektiv funktion (både injektiv och surjektiv). Detta är förvirrande, så var försiktig.

Formell definition och ekvivalenta utsagor

En funktion f : AB är injektiv om och endast om någon av följande (ekvivalenta) formuleringarna gäller:

  • Bild-unikhet: För varje b i B finns det högst ett a i A med f(a) = b.
  • Hereditärt uttryck: Om f(a1) = f(a2) så följer a1 = a2 för alla a1, a2 i A.
  • Existens av vänsterinvers: Det finns en funktion g : f(A) → A sådan att g(f(a)) = a för alla a i A. (Alltså en vänsterinvers på bildmängden.)

Egenskaper

  • Sammansättning: Om f : AB och g : BC är injektiva så är också gf injektiv.
  • Bevarande av mängdstorlek (ändliga mängder): Om A och B är ändliga mängder och det finns en injektiv funktion från A till B, så gäller |A| ≤ |B|.
  • Restriktion: Restriktionen av en injektiv funktion till en delmängd av domänen är fortfarande injektiv.
  • Delvis invers: En injektiv funktion har en vänsterinvers definierad på bildmängden; om den dessutom är surjektiv på hela kodomänen (dvs. bijektiv) finns en egentlig invers definierad på hela kodomänen.

Hur man visar att en funktion är injektiv

Några vanliga metoder:

  • Direkt användning av definitionen: Antag f(x) = f(y) och visa att detta leder till x = y.
  • Algebraisk manipulation: För reella funktioner kan man ofta lösa f(x) = f(y) och visa att enda lösningen är x = y.
  • Derivatan (för differentiabla funktioner): Om f är kontinuerligt deriverbar på ett intervall och f'(x) > 0 för alla x i intervallet, så är f strikt växande och därmed injektiv. Motsvarande gäller om f'(x) < 0 för alla x.
  • Horisontella linjens test (grafisk): För funktioner f: R → R är f injektiv om och endast om varje horisontell linje träffar grafen högst en gång.

Exempel

  • Injektiv: f(x) = 2x på R är injektiv, eftersom 2x1 = 2x2 innebär x1 = x2.
  • Inte injektiv på hela R: f(x) = x^2 på R är inte injektiv eftersom f(1) = f(−1) = 1. Däremot är f injektiv om man begränsar domänen till [0, ∞).
  • Avbildningar mellan ändliga mängder: Om A = {1,2,3} och B = {a,b,c,d} kan en injektion f: A → B existera (t.ex. f(1)=a, f(2)=b, f(3)=d) eftersom |A| ≤ |B|.
  • Vänsterinvers: Om f : {1,2} → {a,b,c} med f(1)=a, f(2)=b är injektiv. En vänsterinvers g definieras på bildmängden {a,b} genom g(a)=1, g(b)=2 och då är g(f(i)) = i för i=1,2.

Vanliga missförstånd

  • Begreppet "1-1" används ofta för injektion, men uttrycket "1-1 korrespondens" kan ibland avses bijektion. Var därför noggrann med sammanhanget.
  • En injektiv funktion behöver inte vara surjektiv. Att varje element i kodomänen har en bild är uttrycket för surjektivitet, vilket är en separat egenskap.

Korta bevisidéer

Varför gäller till exempel att sammansättning av injektiva funktioner är injektiv? Antag gf(x) = gf(y). Då är g(f(x)) = g(f(y)). Eftersom g är injektiv följer f(x) = f(y). Eftersom också f är injektiv, får vi x = y. Därmed är gf injektiv.

Sammanfattning

Injektivitet handlar om att olika element i domänen alltid får olika bilder i kodomänen. Det är en grundläggande egenskap som påverkar om en funktion kan ha en vänsterinvers, hur funktioner kan kombineras och hur mängdstorlekar relaterar vid avbildningar mellan ändliga mängder. För att avgöra injektivitet används både algebraiska metoder och grafiska tester beroende på funktionstyp.