Pesten i Italien 1629–1631: Böldpestens utbrott i Milano och Lombardiet

Pesten i Italien 1629–1631: dramatisk redogörelse för böldpestens utbrott i Milano och Lombardiet, dödstal, orsaker och spridning under trettioåriga kriget.

Den italienska pesten 1629-1631 var en serie utbrott av böldpest mellan 1629 och 1631 i norra Italien. Denna epidemi, som ofta kallas den stora pesten i Milano, dödade omkring 280 000 människor. Städerna i Lombardiet upplevde särskilt höga dödstal. Denna episod anses vara ett av de sista utbrotten av den sekellånga pandemin av böldpest som inleddes med den svarta döden.

Tyska och franska trupper förde pesten till Mantua 1629, som ett resultat av truppförflyttningar i samband med trettioåriga kriget (1618-1648). Venetianska trupper, som smittades av sjukdomen, drog sig tillbaka till norra och centrala Italien och spred smittan.

I oktober 1629 nådde pesten Milano, Lombardiets handelscentrum. Den påvliga staden Bologna förlorade uppskattningsvis 15 000 invånare i pesten, och de mindre grannstäderna Modena och Parma drabbades också hårt. Detta utbrott av pest spred sig också norrut till Tyrolen, en alpregion i västra Österrike och norra Italien.

Senare utbrott av böldpest i Italien inträffade bland annat i Florens 1630-1633 och i områdena kring Neapel, Rom och Genua 1656-1657.

Bakgrund och smittspridning

Böldpest orsakas av bakterien Yersinia pestis och sprids i huvudsak via loppor som parasiterar på gnagare, framför allt råttor. I 1600-talets Europa var kunskapen om smittvägar begränsad, men rörlighet – särskilt truppförflyttningar under trettioåriga kriget, handelsresor och flyktingsströmmar – var avgörande för hur snabbt och långt pesten kunde spridas. Införandet av smittan i Mantua och dess vidare spridning till större handelscentra som Milano förklaras ofta med just dessa rörelser.

Åtgärder och samhällsreaktioner

Städer och lokala myndigheter försökte begränsa smittan med metoder som idag uppfattas som tidiga former av folkhälsomyndighetsåtgärder. Vanliga åtgärder var:

• Quarantän och karantänsstationer (lazaretton) för sjöburna och landtransporterade resenärer.
• Cordon sanitaire – avspärrningar runt drabbade städer eller områden för att förhindra rörlighet.
• Isolering av sjuka och inrättande av särskilda sjukhus eller skjul för pestpatienter.
• Begränsningar av marknader, sammankomster och religiösa processioner för att minska kontakterna mellan människor.
• Användning av särskilda "pestläkare" med karakteristiska skyddskläder och mask, samt försök med olika samtida behandlingar och folkmedicinska metoder.

Trots åtgärderna var kunskapsbristen om smittmekanismer och de svåra logistiska förhållandena under krigstid ofta ett hinder. Massdöd ledde också till snabba begravningar, massgravar och stora sociala påfrestningar.

Konsekvenser

Utbrottet 1629–1631 fick omfattande demografiska, ekonomiska och kulturella följder. Några effekter var:

• Hög dödlighet, särskilt i tätbefolkade handelsstäder i Lombardiet, vilket skapade arbetskraftsbrist inom jordbruk och hantverk.
• Ekonomisk störning genom handelsavbrott, stängda marknader och minskad produktion.
• Social oro, ökad fattigdom och i vissa fall utpekande av syndabockar eller förföljelser.
• Kulturella uttryck i form av religiösa processioner, konst och litteratur som reflekterade död, skuld och ånger, samt förändrade begravnings- och omsorgsformer.

Vetenskaplig senareförklaring och efterspel

Den exakta bakterien bakom böldpest identifierades långt senare (i slutet av 1800-talet). Modern forskning använder både historiska dokument och paleomikrobiologiska metoder för att kartlägga pestens spridningsvägar och effekter. Utbrotten i Italien under 1600-talet räknas som en av de sista stora vågorna i den långa europeiska pestpandemin som började med svarta döden.

De erfarenheter som samlades – från karantänsregler i hamnstäder som Venedig till lokala sjukvårdsrutiner – bidrog långsamt till utvecklingen av mer organiserade folkhälsoinsatser i Europa. Samtidigt kom senare stora utbrott att inträffa i olika delar av kontinenten, bland annat de som nämns i Florens och i södra Italien under 1600-talet.

Källor och forskning

Studier om pesten 1629–1631 bygger på samtidiga kronikor, kyrkoböcker (dödsregister), stadens myndighetsprotokoll och senare historisk forskning. Forskningens ständigt uppdaterade resultat ger en mer nyanserad bild av hur sjukdomen påverkade befolkning, ekonomi och politik i norra Italien under tidigt 1600-tal.

Frågor och svar

Fråga: Vad var den italienska pesten 1629-1631?

F: Hur spreds den?

Fråga: Hur många människor dog i Milano?

F: Vilka andra städer drabbades av detta utbrott?

F: Fanns det några senare utbrott i Italien?

Fråga: Vilken pandemi var orsaken till detta utbrott?

Sök med bokstav