James Bradley FRS (1693-13 juli 1762) var en engelsk astronom. Han föddes i Sherborne, Gloucestershire, England. Bradley utbildades vid Northleach Grammar School och vid Balliol College i Oxford. Han erhöll en kandidatexamen 1714 och en magisterexamen 1717.
Han blev medlem av prästerskapet och fick en inkomst i Bridstow i Herefordshire. På grund av sin vänskap med Edmond Halley blev han 1718 invald i Royal Society. Han gav upp sitt boende i Bridstow för att bli professor i Oxford 1721. Bradley efterträdde Edmond Halley som kunglig astronom vid det kungliga observatoriet i Greenwich 1742. Han innehade denna post fram till sin död 1762.
År 1729 publicerade han sin upptäckt av ljusets aberration (även kallad astronomisk aberration). Detta var det första observationsbeviset för den kopernikanska hypotesen att solen är solsystemets centrum och inte jorden. Han noterade en rörelse i stjärnorna som inte passade in i det accepterade mönstret för den tiden. Det han upptäckte var stjärnornas aberration. År 1748 publicerade han sin upptäckt. Samma år tilldelades han Copley-medaljen från Royal Society för sin upptäckt.
