Territorialism: judisk politisk rörelse och alternativ till sionism
Territorialism — en historisk judisk rörelse som förespråkade alternativa landområden till sionism. Upptäck idéer, mål och dess betydelse i judisk politisk historia.
Territorialism, även känd som statism (men inte att förväxla med en annan trosuppfattning som också kallas statism), var en judisk politisk rörelse med anknytning till sionismen. Det judiska folket ville ha lite land att leva i tillsammans. Det behövde inte nödvändigtvis vara det judiska bibliska hemlandet i det land där staten Israel finns idag, och det behövde inte nödvändigtvis vara ett eget land.
Bakgrund och idé
Territorialism uppstod under slutet av 1800‑talet och början av 1900‑talet som en praktisk och ibland pragmatisk alternativlinje till den dominerande sionistiska rörelsen. I stället för att insistera på ett nationellt hem i det historiska Palestina prioriterade territorialister att skaffa ett avgränsat territorium där judar kunde få kollektiv säkerhet, kulturell autonomi och möjlighet att bygga samhällen fritt från våldsamma förföljelser och diskriminering.
Historisk utveckling och organisationer
Rörelsen fick uppmärksamhet i samband med debatten om den så kallade Uganda‑planen (1903–1905), då brittiska förslag om ett judiskt territorium i östra Afrika väckte skarpa diskussioner inom den internationella sioniströrelsen. Efter splittringar bildades särskilda territorialistiska grupper som försökte förhandla med olika stater och myndigheter om möjliga områden för judisk bosättning.
Två personer och organisationer som ofta nämns i samband med territorialismen är Israel Zangwill, som lämnade delar av den officiella sioniströrelsen och var med om att skapa den judiska Territorialistiska organisationen, och Isaac Nachman Steinberg, som senare engagerade sig i frågor om judisk kolonisation genom den så kallade Freeland‑rörelsen. Dessa grupper formulerade och gav konkreta förslag på platser och planer för kollektiv bosättning.
Försök och konkreta förslag
Under 1900‑talets första hälft förekom en rad konkreta förslag om möjliga territorier – allt från platser i Afrika och Sydamerika till avlägsna och sparsamt befolkade områden i Australien. Ett välkänt exempel från mellankrigstiden är den så kallade Kimberley‑planen, där förslag lades om att bosätta judiska flyktingar i delar av nordvästra Australien. Många av dessa initiativ diskuterades med statliga myndigheter men fick sällan avgörande gehör eller genomfördes i större skala.
Skillnader från sionism
- Historisk anknytning: Sionismen betonade ofta den historiska och religiösa kopplingen till Palestina/Eretz Yisrael. Territorialismen å andra sidan var beredd att överväga andra områden utan krav på historiskt band.
- Prioritering: Territorialister prioriterade omedelbar säkerhet och konkreta lösningar för utsatta judiska grupper, medan vissa sionister förespråkade en långsiktig återvändo till det historiska landet.
- Statens form: Territorialismen kunde förespråka allt från autonomt område, koloniala arrangemang eller särskilda privilegier inom en värdstat, inte nödvändigtvis en suverän judisk stat.
Nedgång och arv
Territorialismen nådde aldrig samma bredd eller internationella erkännande som den politiska sionismen. Efter Förintelsen och framför allt efter bildandet av staten Israel 1948 förlorade rörelsen mycket av sin relevans; många som tidigare sökt alternativa lösningar såg staten Israel som den viktigaste garanten för judisk säkerhet och självbestämmande. Samtidigt lämnade territorialistiska idéer spår i diskussioner om migration, kolonisation och olika former av kollektiv autonomi, och några konkreta initiativ prövades i lokal skala.
Sammanfattning
Territorialism var ett viktigt uttryck för den politiska mångfald som fanns inom judiska led och tänkare i början av 1900‑talet. Rörelsen erbjöd en pragmatisk väg för dem som sökte snabba och praktiska lösningar på hotet mot judiska samhällen, men de stora historiska händelserna under 1900‑talet och etableringen av en judisk stat gjorde att territorialismen som folkrörelse så småningom avtog.
Territorialismens utveckling
Före 1905 funderade vissa sionistiska ledare på att skapa andra platser än Palestina för judar att kalla hem. I Theodor Herzls Der Judenstaat förespråkades en judisk stat i antingen Palestina, "vårt historiska hem som vi alltid kommer att minnas", eller Argentina, "ett av världens mest bördiga länder". ("Fertil" betyder mark där det är lätt att odla.) Många av de socialistiska sionistgrupperna var mer territorialistiska än sionistiska, till exempel Nachman Syrkins Zionist Socialist Workers Party (Z.S.).
Jewish Colonization Association startades 1891 av baron Maurice de Hirsch för att hjälpa till att flytta många judar från Ryssland och andra östeuropeiska länder. Den ville flytta dem till mark där de kunde odla mat och som den skulle köpa. Man tänkte sig mark i Nord- och Sydamerika (särskilt Argentina).
År 1903 föreslog brittiska ministrar det brittiska Uganda-programmet, mark för en judisk stat i "Uganda" (marken de tänkte på ligger faktiskt i det moderna Kenya). Herzl sade först nej till idén eftersom han tyckte bättre om Palestina. Efter pogromerna i Kishinev i april 1903, där många judar utsattes för våldsamma attacker i Ryssland, föreslog Herzl vid den sjätte sionistkongressen att man skulle se på erbjudandet som ett tillfälligt sätt att skydda de ryska judarna. Planen var mycket kontroversiell och många ryska judar blev så upprörda att de lämnade mötet. Få historiker tror att en sådan bosättningsidé skulle ha kunnat locka till sig invandrare, fått mycket pengar i donationer eller fått stöd av många andra länder. Eftersom vissa medlemmar av den sionistiska ledningen gillade idén, bevarades dock freden i rörelsen eftersom de röstade för att starta en kommitté som skulle undersöka möjligheten. De sade inte officiellt nej till idén förrän vid den sjunde sionistiska kongressen 1905.
På grund av detta splittrades den judiska territoriella organisationen (ITO), som leddes av Israel Zangwill, från den sionistiska rörelsen. Den försökte hitta mark där judar kunde bosätta sig i olika delar av Amerika (t.ex. Galveston), Afrika, Asien och Australien, men utan större framgång. ITO splittrades 1925.
Förutom ITO fanns det inom Sovjetunionen också en territoriell strävan i Ukraina, på Krim och sedan i en region runt Birobidzjan, där en judisk autonom region startades 1934.
När förintelsen närmade sig och nazisterna diskriminerade judar i Tyskland startade Isaac Nachman Steinberg Freeland League i USA 1935. Denna organisation försökte, men lyckades inte, starta ett nytt judiskt land genom att få en stor bit mark på platser i Ecuador, Australien eller Surinam där inte många människor bodde. Ett av de mer kända försöken var Kimberleyplanen, för att få mark i Australien. Efter att staten Israel skapades 1948 hade Steinberg kritiserat den sionistiska regeringens exklusivistiska politik och fortsatte sina försök att skapa en icke-nationalistisk judisk bosättning i någon annan del av världen. Efter Steinbergs död 1957 leddes Freeland League av Mordkhe Schaechter, som gradvis ändrade organisationens inriktning till mer kulturella, jiddischistiska mål.
Frågor och svar
F: Vad är territorialism?
S: Territorialism är en judisk politisk rörelse relaterad till sionismen som syftade till att tillhandahålla ett land för judiska människor att leva i tillsammans.
F: Vad var territorialismens främsta mål?
S: Territorialismens främsta mål var att skapa ett land där det judiska folket kunde leva tillsammans.
F: Kan landet där det judiska folket ska leva vara annorlunda än det bibliska hemlandet?
S: Ja, det land som judarna skulle leva i behövde inte nödvändigtvis vara det judiska bibliska hemlandet i det land där staten Israel finns idag.
F: Krävde territorialismen nödvändigtvis ett eget land?
S: Nej, territorialismen behövde inte nödvändigtvis vara ett eget land.
F: Har territorialismen något samband med sionismen?
S: Ja, territorialismen är relaterad till sionismen.
F: Var territorialism ett annat namn för statism?
S: Territorialism är också känt som statism, men det bör inte förväxlas med en annan trosuppfattning som också kallas statism.
F: Vem var intresserad av territorialism?
S: Judar var intresserade av territorialism.
Sök