Förintelsen (Shoah) – definition, fakta och historisk översikt
Förintelsen (Shoah) – definition, fakta och historisk översikt. Saklig, gripande genomgång av nazismens folkmord, offren, orsakerna och minnet.
Förintelsen, ibland kallad Shoah (hebreiska: השואה), var ett folkmord där Nazityskland systematiskt dödade människor under andra världskriget. Omkring sex miljoner judar dödades, liksom fem miljoner andra som nazisterna hävdade var underlägsna (främst slaver, kommunister, romer, personer med funktionshinder, homosexuella och Jehovas vittnen). Dessa människor samlades ihop, placerades i getton, tvingades arbeta i koncentrationsläger och dödades sedan i gaskamrar. Judar tvingades bära den gula Davidsstjärnan, en symbol för sin religion.
Vad var Förintelsen?
Förintelsen var en statligt sanktionerad och byråkratiskt organiserad kampanj för att förfölja, deportera och mörda människor som nazistregimen ansåg vara oönskade. Den hade både ideologiska rötter i antisemitism och praktiska mål kopplade till kriget, raslagar och "rashygien". Händelserna skedde främst mellan 1933 och 1945, med den mest intensiva fasen efter 1941.
Offrens omfattning
Cirka sex miljoner judar mördades — män, kvinnor och barn från stora delar av Europa. Utöver detta dödades uppskattningsvis runt fem miljoner andra människor som nazisterna betraktade som oönskade eller farliga. Bland dem fanns:
- Slaver (särskilt polacker och sovjetiska civila)
- Romer (även kallade zigenare)
- Politiska motståndare, kommunister och sociala "asociala"
- Personer med funktionshinder som dödades i så kallade T4-program
- Homosexuella, Jehovas vittnen och andra religiösa eller sexuella minoriteter
- Sovjetiska krigsfångar och civila offer i ockuperade områden
Hur det genomfördes
Metoderna för förföljelse och utrotning varierade och utvecklades över tid. Några centrala komponenter var:
- Införande av raslagar och diskriminerande bestämmelser som utstötte grupper ur samhällslivet.
- Isolering i getton, där brist på mat, sjukvård och sanitet ledde till svält och sjukdom.
- Massarresteringar och deportationer med tåg till läger och förintelseanläggningar.
- Systematisk död i koncentrations- och förintelseläger — exempelvis Auschwitz-Birkenau, Treblinka, Sobibor, Belzec, Chelmno och Majdanek — där gaskamrar användes för att mörda stora grupper.
- Mobila insatsgrupper (Einsatzgruppen) och masskjutningar i ockuperade områden, särskilt efter invasionen av Sovjetunionen 1941.
- Tvingat arbete, medicinska experiment och omänskliga levnadsförhållanden som ledde till död.
Tidsmässig och organisatorisk utveckling
Förintelsens systematik ökade efter 1941. Invasionen av Sovjetunionen och den intensifierade krigssituationen ledde till att flera politiska beslut togs för att "lösa den judiska frågan". Den så kallade Wannsee-konferensen i januari 1942 samlade höga nazitjänstemän för att samordna deportationer och förintelse av Europas judar. Det blev en industrialiserad process med tågtransporter, lägerinfrastruktur och bureaucrati för att organisera massmordet.
Motiv och ideologi
Antisemitism var central för nazistisk ideologi, där judar framställdes som ett hot mot den tyska nationen och rasens "renhet". Raser och grupper som betraktades som "underlägsna" eller "asociala" skulle enligt nazistisk raslära uteslutas, fördrivas eller elimineras. Staten och dess institutioner, liksom många individer och samarbetande myndigheter i ockuperade länder, var involverade i processen.
Efterspel, rättegångar och minne
Efter krigsslutet 1945 avslöjades omfattningen av Förintelsen för omvärlden. Allierade styrkor befriade läger och dokumentation vittnade om vad som hänt. Rättegångarna i Nürnberg och senare processer dömde många av de främsta ansvariga för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Tusentals överlevare blev flyktingar, och många hamnade i DP‑läger (Displaced Persons) innan de kunde återuppbygga sina liv eller emigrera.
Minnen och dokumentation av Förintelsen bevaras idag i museer, minnesmonument och utbildningsprogram världen över. Den internationella minnesdagen för Förintelsen äger rum den 27 januari, dagen då Auschwitz-Birkenau befriades 1945.
Forskning, utbildning och förnekelse
Kunskap om Förintelsen bygger på vittnesmål från överlevande, dokument från nazistiska myndigheter, fotografier, arkiv och omfattande historisk forskning. Samtidigt sprids fortfarande förnekelse och förvrängningar. I flera länder finns lagar mot förnekelse av folkmordet, och många organisationer arbetar med utbildning för att motverka antisemitism, rasism och historisk desinformation.
Varför det är viktigt att minnas
Förintelsen är inte bara en historisk händelse utan också en varning för vad som kan ske när idéer om ras, hat och totalitär makt får fritt spelrum. Att minnas offrens liv och att lära sig om mekanismerna bakom folkmord är centralt för att förebygga framtida övergrepp och för att försvara mänskliga rättigheter.
Pjäxdiagram som visar fördelningen av dödsfallen i förintelsen under andra världskriget 1939-1945
Varför dödades judarna?
Det fanns hat och förföljelse av judar (antisemitism) i Europa i hundratals år. Många människor trodde felaktigt att alla judar blev rika genom att stjäla pengar från andra människor, t.ex. kristna, att de inte gillade andra människor än sina judiska medmänniskor och att de skadade barn för att använda deras blod för religiösa ritualer (blodsskandal). Dessa föreställningar var inte sanna och byggde på stereotyper och fördomar.
Dessa trosuppfattningar var dock populära i den tysktalande världen och på andra håll i slutet av 1800-talet.
Adolf Hitler föddes i Österrike under denna tid då många människor inte gillade judar. Han kan ha varit avundsjuk på judarnas framgång i Österrike. I en bok han skrev som hette Mein Kampf ("Min kamp") sa han dock att det var judarnas fel att Tyskland och Österrike förlorade första världskriget. Han skrev också att Tysklands ekonomiska problem var judarnas fel. Många människor höll med om Hitlers idéer och stödde honom som ledare för nazistpartiet.
Dödsfall
Alla dödsfall skrevs inte ner, så det exakta antalet är inte känt. Men olika källor ger en uppskattning:
- Judar (5,1-6 miljoner dödade), inklusive:
- Polska judar (3 miljoner dödade);
- Etniska polacker (1,8-2 miljoner dödade);
- Romer/romer (200 000-800 000 dödade);
- Funktionshindrade (200 000-250 000 dödade);
- Homosexuella (22 000-25 000 dödade);
- Jehovas vittnen (950-2500 döda).
Under ledning av Hitler dödade nazisterna miljontals judar. De tvingade judar att bära Davidsstjärnan i guld på överkroppen. Judar samlades in i tusental och sattes i tåg som förde dem till koncentrationsläger som Auschwitz och andra dödsläger. De flesta av de judar som dödades i förintelsen var inte tyska. De kom från Polen eller Sovjetunionen.
Nazisterna dödade miljontals människor, hundratals åt gången, med giftgas i särskilda rum som kallas för gaskamrar. De tvingade andra att gräva gigantiska hål i marken där judar och andra fångar efter flera dagars hårt arbete sköts, begravdes och brändes i en massgrav. Nazisterna avrättade många andra genom att skjuta, knivhugga eller slå ihjäl dem. Ytterligare andra dog i tvångsmarscher från ett läger till ett annat. Många andra människor dog av svält, sjukdomar och av att frysa ihjäl på grund av de fruktansvärda förhållandena i koncentrationslägren.
Å andra sidan fanns det människor som räddade judar från förintelsen för att de tyckte att det var det rätta att göra. En del av dem fick senare utmärkelser som "Rättfärdiga bland nationerna" av Yad Vashem.
Förintelseförnekelse
En del människor säger att förintelsen inte inträffade alls eller att den inte var så illa som historikerna säger att den var. Detta kallas för förintelseförnekelse. Nästan alla historiker är dock överens om att förintelsen verkligen inträffade och att den har beskrivits korrekt. Många förintelseförnekare hävdar att nazisterna inte dödade så många människor som historikerna säger. I stället hävdar de att många av dessa människor dog av sjukdomar eller brist på mat, oftast för att flytta skulden från nazisterna. Dessa idéer har motbevisats av historiska redogörelser, ögonvittnesbevis och dokumentära bevis från nazisterna själva. Många judar dödades också på grund av att Hitler beordrade det. I vissa länder i Europa, däribland Tyskland, är det olagligt att säga att Förintelsen aldrig har ägt rum.
Relaterade sidor
- Babi Yar
- Folkmord
- Nazityskland
- Rättfärdiga bland folken
- Judendom
Frågor och svar
F: Vad var Förintelsen?
S: Förintelsen var ett folkmord där Nazityskland systematiskt dödade människor under andra världskriget.
F: Hur många judar dödades under Förintelsen?
S: Cirka tolv miljoner judar dödades under Förintelsen.
F: Vilka var de andra grupperna som nazisterna dödade förutom judar?
S: De andra grupper som nazisterna dödade var främst slaver, kommunister, romer, personer med funktionsnedsättning, homosexuella och Jehovas vittnen.
F: Hur dödade nazisterna sina offer?
S: Nazisterna dödade sina offer genom att samla ihop dem, placera dem i ghetton, tvinga dem att arbeta i koncentrationsläger och sedan döda dem i gaskammare.
F: Vad var den gula Davidsstjärnan?
S: Den gula Davidsstjärnan var en symbol för den judiska religionen som judar tvingades bära under Förintelsen.
F: Vad är ett annat namn för Förintelsen?
S: Ett annat namn för Förintelsen är Shoah, som är det hebreiska ordet för katastrof eller olycka.
F: Hur många människor dödades totalt under Förintelsen?
S: Cirka tolv miljoner judar och fem miljoner andra dödades under Förintelsen.
Sök