Ornithischia är en ordning av växtätande dinosaurier med näbb. De uppträdde första gången under senskiftet av trias och fanns kvar fram till slutet av krita, då de utplånades vid K–Pg-utdöendet för cirka 66 miljoner år sedan.

Kännetecken

Namnet "Ornithischia" betyder "fågelhuggna" och syftar på en höftstruktur där blygdbenet (pubis) pekar bakåt, liknande den hos fåglar. Det är viktigt att notera att fåglarna i själva verket härstammar från theropoda inom Saurischia, så likheten i bäckenet är ett exempel på konvergent evolution snarare än direkt släktskap.

En annan tydlig anatomi hos ordningen är förekomsten av en predentär (ett litet ben som tillsammans med de främre överkäksbenen bildar en näbb). Av den anledningen används ibland det alternativa namnet Predentata, eftersom alla medlemmar är växtätande och försedda med en näbb.

Näbben sitter framför käkbenet, tandbenet, och den övre delen av näbben består av premaxilla i slutet av överkäken. Näbben var en viktig anpassning för att betta av växter. Många ornithischier utvecklade också specialiserade kind- och tuggapparater: tandbatterier hos hadrosaurider och ceratopsier, kraftiga tänder för malslitning och ibland gastrolither (magstenar) för att mala cellulosarikt föda.

Deras ursprungliga (basala) rörelsestil var tvåbent, men redan tidigt i gruppens utveckling uppträdde flera linjer som kunde växla mellan två- och fyrbent gång. Vissa grupper blev helt fyrbenta (t.ex. många stegosaurs och ankylosaurier), medan andra bibehöll eller utvecklade specialiserade tvåbenta former (t.ex. tidiga ornithopoder).

Divisioner och större grupper

Ornithischia brukar delas i två större grupper (i den klassiska indelningen):

  • Thyreophora – pansrade dinosaurier, t.ex. stegosaurs (som Stegosaurus) och ankylosaurs (t.ex. Ankylosaurus). Dessa grupper utvecklade plattor, benplattor och/eller svåra klubbor som försvar mot rovdjur.
  • Cerapoda – en vidare grupp som inkluderar både Ornithopoda (som Iguanodon och de "anknäbbiga" hadrosauriderna) och Marginocephalia (som ceratopsierna med horn och frillor, t.ex. Triceratops, samt pannknölarna/pachycephalosaurierna).

Ekologi och beteende

Ornithischier var specialiserade växtätare som åt ett brett spektrum av växtmaterial — blad, barr, frön och vattenväxter. Många hade tuggförmåga anpassad för omfattande bearbetning av födan och flera arter visar tecken på socialt beteende, flockliv och möjlig föräldravård. Fossila boplatser, ägg och unge-fynd hos hadrosaurider tyder på koloniala häckningsplatser och viss grad av omtanke om ungarna.

Utbredning och tidslinje

Fossil från Ornithischia finns på alla kontinenter. Gruppen uppträdde under senskiftet av triastiden och blev särskilt framgångsrik under jura och krita, då flera linjer diversifierade och dominerade olika vegetationszoner fram till massutdöendet vid K–Pg-gränsen.

Systematik och nya hypoteser

Traditionellt har dinosaurierna delats i två stora grupper: Ornithischia och Saurischia. En ny hypotes från senare år (t.ex. förslaget av Baron, Norman och Barrett 2017) föreslår en omstrukturering där fåglarna (theropoder) kan stå närmare Ornithischia i en föreslagen grupp kallad Ornithoscelida. Om denna hypotes bekräftas kommer det påverka hur vi tolkar dinosauriernas evolutionära släktskap och vissa karaktärer som tidigare betraktats som unika kan behöva omvärderas.

Sammanfattning

Ornithischia var en framgångsrik och mångsidig grupp av växtätande dinosaurier med karakteristisk bakåtriktad pubis och en predentär näbb. De utvecklade en mängd olika anpassningar för herbivori — från pansar och horn till avancerade tuggapparater — och spelade viktiga ekologiska roller i mesozoiska ekosystem världen över.