La Chaux‑de‑Fonds, Schweiz – UNESCO‑världsarv och klockstad

Upptäck La Chaux‑de‑Fonds — UNESCO‑världsarv och historisk klockstad, födplats för Le Corbusier, med unik industriarkitektur och djup klocktradition.

La Chaux-de-Fonds är huvudstad i distriktet La Chaux-de-Fonds i kantonen Neuchâtel i Schweiz. Efter Genève och Lausanne är det den tredje största staden i den franskspråkiga delen av landet. I december 2016 bodde 38 965 personer där. Staden ligger i Jurabergen på omkring 1 000 meter över havet och kännetecknas av vidsträckta, raka gator i ett rutnätsmönster.

Historia och stadsplanering

La Chaux-de-Fonds formades starkt av en stor stadsbrand 1794. När staden byggdes upp igen valde man ett rutnätsmönster med breda, raka gator för att förhindra framtida bränder och underlätta arbetslivet för de många hantverkarna i urmakerinäringen. Den speciella stadsplaneringen gjorde det möjligt att integrera hem och verkstäder, vilket skapade en urban miljö där bostadshus ofta hade stora fönster och ateljéer i gatuplanet för finmekanik och klocktillverkning.

Klockindustrin och UNESCO‑världsarv

La Chaux-de-Fonds har en lång tradition av urmakeri och finmekanik. Den lokala industrins organisation — små verkstäder, hem-verkstäder och senare industribyggnader längs de raka gatorna — gav staden ett särskilt stadslandskap som är tätt förknippat med klocktillverkningens utveckling i Schweiz.

År 2009 fick La Chaux-de-Fonds och dess systerstad Le Locle tillsammans status som UNESCO:s världsarv för sitt exceptionella universella värde. Motiveringen lyfter fram hur stadsbyggnad och landskap speglar den industriella utvecklingen inom urmakerinäringen och hur planeringen är en ovanligt tydlig och välbevarad representant för denna del av industrihistorien.

Kända personer

Staden har fostrat flera internationellt kända personer. Den berömda arkitekten Le Corbusier, poeten och författaren Blaise Cendrars samt biltillverkaren Louis Chevrolet föddes i La Chaux-de-Fonds. Deras uppväxt i en miljö präglad av precision och hantverk påverkade deras senare arbete och livsval.

Sevärdheter och kultur

• Musée International d'Horlogerie (MIH) — ett av världens viktigaste ur- och klockmuseer, som visar både teknisk utveckling och konstnärligt hantverk.
• Stadens rutnätsplan och industribyggnader — själva stadsbilden är en attraktion för dem som är intresserade av arkitektur och industrihistoria.
• Kulturella institutioner som teatrar och lokala museum — La Chaux-de-Fonds har ett aktivt kulturliv med evenemang året runt.

Praktisk information för besökare

La Chaux-de-Fonds är lätt att nå med tåg från andra schweiziska städer och har goda vägförbindelser i regionen. Klimatet är alpint med kalla vintrar och milda somrar — året runt finns möjligheter till vandring i Jura och vintersporter i närliggande områden. För den som vill fördjupa sig i stadens historia rekommenderas guidade turer som förklarar sambandet mellan stadsplan, bostäder och klockindustri.

Sammanfattning: La Chaux-de-Fonds är mer än en vanlig stad — dess unika stadslandskap och starka koppling till urmakeri gör den till ett viktigt kultur- och industriminne, vilket också erkändes genom UNESCO‑utnämningen 2009.

Historia

Staden grundades år 1656. Regionen beboddes för första gången för cirka 10 000 år sedan (epipaleolitikum). En skalle och andra spår har hittats i grottor i närheten.

I mitten av 1300-talet koloniserades regionen från södra Val-de-Ruz. La Chaux-de-Fonds nämns första gången 1350 som la Chaz de Fonz. År 1378 nämns det som Chault de Font.

Regionen var underställd Valangins herrar. Under 1400- och 1500-talen kom en andra våg av kolonisation från den så kallade Clos de la Franchise (dalarna Le Locle och La Sagne). Jordbruket var den huvudsakliga verksamheten men byn förblev liten. År 1531 bodde det bara omkring 35 personer där. Den första kyrkan byggdes 1528. År 1530 konverterade La Chaux-de-Fonds, liksom resten av Valanginländerna, till den nya reformerta tron. Valangins herre, René de Challant, fastställde församlingens gränser 1550. Kyrkan och församlingen utgjorde en politisk struktur och ett litet samhälle av Valanginianbor, fria jordbrukare och bönder växte upp runt kyrkan. År 1615 bodde 355 personer i byn. År 1616 flyttade den låga och mellersta jurisdiktionen över La Chaux-de-Fonds till Le Locle och La Sagne, medan den höga domstolen stannade kvar i Valanginian. Jordbruket, som kompletterades av kvarnar vid Doubs' stränder, fortsatte att dominera. I slutet av 1500-talet blev dock staden en viktig korsväg mellan Neuchâtel, Franche-Comté och biskopsstiftet Basel.

Samhället växte under trettioåriga kriget, främst på grund av dess strategiska läge för handel. Den ekonomiska aktiviteten tog fart på 1700-talet i och med utvecklingen av stadens spets- och klocktillverkningsindustri. Pierre Jacquet-Droz, som är mest känd för sina automater, var en särskilt framstående urmakare under denna tid.

År 1794 ödelades staden av en eldsvåda. Charles-Henri Junod skapade den nya stadsplanen 1835, och staden är nu känd för sin "moderna", rutnätliknande plan, i jämförelse med de flesta europeiska städers slingrande gator. Den centrala avenyn har fått namnet Avenue Léopold Robert.

Staden La Chaux-de-Fonds på vintern

Sök med bokstav