Ariodante är en opera seria i tre akter med musik av Georg Friedrich Händel. Librettot var baserat på delar av Ludovico Ariostos Orlando Furioso. Händel lade in en del balettmusik i operan för den berömda dansaren Marie Sallé.

Operan uruppfördes på Covent Garden Theatre i London den 8 januari 1735. Den inledde Händels första säsong vid Covent Garden. Det blev en stor framgång. Den framfördes 11 gånger under premiärsäsongen.

Den glömdes så småningom bort. Partituret publicerades i början av 1960-talet. På 1970-talet återupplivades verket. Det anses vara en av Händels bästa operor.

Handling

Berättelsen utspelar sig i ett medeltida Skottland och kretsar kring kärlek, svek och försoning. Kortfattat: Ariodante är förälskad i prinsessan Ginevra. Polinesso, en förmäten hovman, är också förälskad i Ginevra och iscensätter en komplott för att göra det att se ut som om hon varit otrogen. Genom falska bevis och förräderi blir Ginevra anklagad och ställd inför största möjliga vanära. Ariodante förtvivlar så djupt att han till synes tar sitt liv. I sista akten uppdagas sanningen, skurkarna straffas och de oskyldiga återförenas.

Personer

  • Ariodante — hjälten, djupt förälskad i Ginevra.
  • Ginevra — kungens dotter och Ariodantes älskade, utsatt för falska anklagelser.
  • Polinesso — antagonisten som intrigera för att vinna Ginevra.
  • Dalinda — Ginevras följeslagare, roll som är avgörande för intrigens utveckling.
  • Kungen av Skottland — Ginevras far, vars heder och dom spelar en viktig roll i dramat.

Musik och sceniska inslag

Ariodante är beundrad för sin dramatiska enhet och för Händels förmåga att förena känslomässigt djup med vacker melodi. Operan innehåller såväl uttrycksfulla arior som intensiva recitativer och några stämningsfulla ensemblescener. Händels orkestrering skiftar mellan intima solopartier och mer färgrika inslag där dans och balett spelade en framträdande roll — särskilt i samband med att balettdansaren Marie Sallé medverkade i premiären.

Moderna uppsättningar väljer ofta mellan traditionell teaterestetik och historiskt informerad spelstil med barockinstrument. Dansinslagen kan i dagens produktioner tolkas på olika sätt: från autentisk barockdans till nyskapande koreografier som betonar operans dramatiska aspekter.

Uppförandehistoria och efterliv

Efter de inledande framgångarna försvann Ariodante gradvis ur repertoaren i takt med att publikens smak förändrades under slutet av 1700- och 1800-talen. I och med 1900-talets intresse för barockmusik och historiskt framförande återupptäcktes många av Händels operor. Som nämnts publicerades partituret i början av 1960-talet och från 1970-talet ökade antalet uppsättningar och inspelningar.

Idag betraktas Ariodante ofta som en av Händels mest nyanserade och mänskliga operor, uppskattad av såväl barockspecialister som en bredare operapublik. Verket finns dokumenterat i flera kompletta inspelningar och videoproduktioner, och det förekommer regelbundet på operascener runt om i världen — i både stora historiska tolkningar och i moderna, iscensatta gestaltningar.

Varför lyssna på Ariodante?

Operan erbjuder en stark kombination av melodisk skönhet, dramatisk spänning och rörande karaktärsskildring. För den som vill upptäcka Händels operakonst är Ariodante ett särskilt givande verk tack vare sin balans mellan teatralitet och innerlighet, samt sina möjligheter för sångsolister och ensemblespel.