Lag i landet (lex terrae): betydelse, ursprung och exempel

Läs om "lag i landet (lex terrae)": dess betydelse, ursprung från Magna Carta och konkreta exempel på hur konstitutionen formar rättssäkerhet.

Uttrycket "lag i landet" (latin lex terrae) är en juridisk term. Det betyder alla lagar som gäller i ett land eller en region. Termen användes för första gången i Magna Carta. Det användes för att beteckna rikets lagar. Detta skiljde sig från romersk lag eller civilrätt. I USA förklarar konstitutionen att den är "landets högsta lag". Det är samma sak som rättssäkerhet enligt konstitutionen.

Vad betyder begreppet i praktiken?

Lag i landet avser den sammanlagda rättsordningen som gäller inom ett territorium. Det innefattar i första hand formellt antagna lagar, förordningar, sedvanerätt och i många rättssystem även rättspraxis (domstolarnas avgöranden). Begreppet markerar att rättsreglerna gäller för alla som befinner sig inom landet och att dessa regler är auktoritativa i förhållande till andra källor som inte är erkända i landet.

Ursprung och historik

Begreppet förekommer redan i medeltida dokument. I Magna Carta användes uttryck som betecknade rätten och skyddet från enväldigt godtycke genom att hänvisa till rikets egna lagar (rikets lagar). I dåtidens kontext syntes en tydlig åtskillnad mellan den lokala rätten, ofta utvecklad genom sedvänja och kungliga stadgar, och den romerska lag eller kontinentala civilrätten, som hade annan historisk och juridisk grund.

Skillnader mellan rättsordningar

I rättsvetenskapen bör man skilja på:

• Parlamentarisk suveränitet – i vissa länder (t.ex. traditionellt i Storbritannien) kan parlamentet skapa eller upphäva alla lagar och det finns ingen överordnad skriftlig konstitution som står över lagstiftningen.
• Konstitutionell överhöghet – i andra system, som i USA, är konstitutionen landets högsta lag och lagar som strider mot den kan ogiltigförklaras av domstolar. Detta är kopplat till begreppet rättssäkerhet och skyddet för grundläggande rättigheter.

Exempel och moderna tillämpningar

Historiska exempel:

• Magna Carta — tidig användning av idén att det finns en lagordning som står över den enväldige.
• Den amerikanska konstitutionen — uttrycker att konstitutionen är "the supreme Law of the Land", vilket visar hur lex terrae kan tolkas som konstitutionell överhöghet.

Nutida frågor där begreppet blir aktuellt:

• Konflikter mellan nationell lag och internationella åtaganden eller EU-rätt. I praktiken måste en stat oftast harmonisera sin interna rätt med internationella avtal, men lex terrae pekar på vad som gäller inom landet om det finns motsättningar.
• Domstolars roll vid prövning av lagars grundlagsenlighet: i system med konstitutionell prövning fungerar domstolar som garant för att det som gäller i landet överensstämmer med konstitutionens bestämmelser.

Varför är begreppet viktigt?

Lag i landet är centralt för rättssäkerhet, förutsägbarhet och statens förmåga att upprätthålla ordning. Det visar också på relationen mellan olika rättskällor och på behovet av tydliga prioriteringsregler när lagar, förordningar, internationella avtal och rättspraxis kolliderar.

Sammanfattningsvis är "lag i landet" ett bredare uttryck för den rättsordning som gäller inom en viss stat eller region. Begreppet har både historisk betydelse och konkret betydelse i dagens rättsfrågor, särskilt när det gäller konstitutionell ordning, myndigheters befogenheter och internationella åtaganden.

Sök med bokstav