Ryska federationens väpnade styrkor är Rysslands officiella militära styrkor och bildades efter Sovjetunionens upplösning i början av 1990‑talet. De väpnade styrkorna betraktas som en av de största i världen och har enligt offentliga uppgifter och bedömningar ungefär cirka 1 200 000 aktiva soldater. Utöver den aktiva styrkan finns stora reserver och andra paramilitära enheter. Ryssland är också en av de länder som tillverkar eget militärt materiel, från stridsfordon och flygplan till ubåtar och missilsystem.

Organisation och ledning

Överbefälhavare för de väpnade styrkorna är Rysslands president. Den operativa ledningen sköts av det ryska försvarsministeriet och Generalstaben. Försvarsstrukturen har genomgått flera reformer sedan 2008 för att förbättra mobilitet, kommando och kontroll samt modernisera materiel och utbildning.

Huvudgrenar

De officiella och traditionellt beskrivna grenarna omfattar flera huvuddelar. I olika källor kan indelningen variera – bland annat på grund av organisationsförändringar under 2000‑talet – men vanligtvis räknas följande in:

  • Det ryska flygvapnet – ansvarigt för taktiskt och strategiskt luftunderstöd samt flygstridskrafter.
  • De ryska markstyrkorna – arméns marktrupper med pansar-, infanteri-, artilleri‑ och stödenheter.
  • Den ryska flottan – ansvarig för operations på havet, inklusive ytstridsfartyg och ubåtar.
  • De strategiska missiltrupperna – kärnvapenbärande landbaserade interkontinentala ballistiska missiler (ICBM) och strategisk avskräckning.
  • De ryska rymdtrupperna – historiskt ansvariga för rymdövervakning och rymdrelaterade försvarssystem. (Observera att ryska rymdkomponenter har integrerats i olika formationer under senare år, bland annat i samband med bildandet av Aerospace Forces.)
  • De ryska luftburna trupperna (VDV) – snabbinsatsförband och luftlandningsstyrkor med hög mobilitet och specialträning.

Utöver dessa finns specialförband och andra enheter, bland annat Special Operations Forces (spetsnaz), samt inrättningar med egen status såsom National Guard (Rosgvardiya) som formellt inte alltid räknas till de reguljära väpnade styrkorna.

Personal och värnplikt

Ryssland tillämpar värnplikt för män i en viss åldersgrupp. Tjänstgöringstiden, undantag och praktiska tillämpningar har varierat över tid; i modern tid är perioder om cirka 12 månader vanliga för värnpliktiga. Förutom värnpliktiga finns kontraktsanställda yrkessoldater som utgör en stor del av den professionella kärnan i styrkorna.

Utrustning och kapacitet

Ryska väpnade styrkor har ett brett spektrum av materiel, bland annat:

  • Pansarfordon och stridsvagnar (exempelvis T‑serien som T‑72/T‑90 och senare projekt som T‑14 Armata).
  • Stridsflygplan och helikoptrar (Su‑ och Mi‑familjer), transportflyg och AWACS‑system.
  • Ytstridsfartyg, flyg carriers i begränsad omfattning, samt ubåtar inklusive både konventionella och strategiska ubåtar.
  • Strategiska och taktiska missilsystem, inklusive ICBM och mark‑/sjöburna kryssningsmissiler.

Den tekniska nivån varierar mellan moderna plattformar och äldre system som fortfarande är i tjänst. Särskild vikt läggs vid strategisk avskräckning (kärnvapen), precisionsvapen och luftförsvarssystem.

Modernisering, operationell användning och internationell närvaro

Under 2000‑talet och framåt har Ryssland genomfört omfattande satsningar på att modernisera delar av sin militär. Samtidigt har ryska styrkor använts i olika internationella operationer och insatser, exempelvis i Mellanöstern och i områden nära ryska gränser. Ryssland har också ökat sin militära närvaro i Arktis och andra strategiska områden.

Utmaningar och begränsningar

Trots omfattande resurser står Rysslands väpnade styrkor inför flera utmaningar: personalrekrytering och demografiska begränsningar, behov av fortsatt modernisering och underhåll av materiel, logistiska svårigheter, samt effekter av internationella sanktioner på tillgång till viss teknik. Samtidigt präglas strategin av prioritering av snabba, högteknologiska och kärnvapenrelaterade förmågor.

Sammanfattningsvis är de ryska väpnade styrkorna en komplex och omfattande organisation med både stora resurser och betydande uppgifter i Rysslands nations‑ och säkerhetspolitik. Exakt struktur och siffror varierar över tid beroende på reformer, mobiliseringar och politiska beslut.