Roe v. Wade: USA:s avgörande dom om abort och konsekvenser

Roe v. Wade: historisk USA-domen om abort, dess juridiska konsekvenser och politiska splittring — hur beslutet formade rättigheter och fördjupat debatten mellan pro-choice och pro-life.

Författare: Leandro Alegsa

25-12-2025 23:35

Roe v. Wade var ett avgörande beslut som fattades av USA:s högsta domstol 1973 (ärendet inlettes 1970). Domstolen fann att en delstatslag som förbjöd aborter (utom för att rädda moderns liv) var grundlagsstridig i den form den prövades. Domen fastslog en nationell rätt till abort under vissa förhållanden och inrättade ett rättsligt ramverk för hur delstater kunde reglera abort. I huvudskälet uttalade domstolen att en kvinnas rätt till privatliv — härledd från Due Process-klausulen i fjortonde tillägget — omfattade beslutet att avsluta en graviditet. Beslutet avkunnades med 7–2; majoritetens yttrande skrevs av domare Harry Blackmun. Chefsdomare Warren E. Burger och fem andra domare deltog i majoriteten och röstade för "Jane Roe", medan William Rehnquist och Byron White var i minoritet och röstade emot.

Domens innehåll och rättsliga ramverk

Roe introducerade ett trimesterbaserat system som delade graviditeten i tre skeden med olika regleringsmöjligheter för delstaterna:

Under den första trimestern ansåg domstolen att staten i praktiken inte kunde förbjuda aborter eftersom ingreppet främst gällde kvinnans privata beslut.

I den andra trimestern kunde staten införa regleringar som var relaterade till moderns hälsa.

I den tredje trimestern gjorde domstolen det tydligt att staten kunde skydda det potentiella livet och i vissa fall förbjuda aborter, förutsatt att undantag gjordes för att rädda moderns liv eller hälsa.

Domen betonade också medicinska överväganden och konstaterade att en lagligt utförd abort under det tidiga skedet i regel inte var farligare för kvinnan än att fullfölja graviditeten.

Politiska och sociala reaktioner

Beslutet splittrade nationen och förblev en djupt kontroversiell fråga. Samhället delades i tydliga läger — de som var för kvinnors rätt att själva bestämma (pro‑choice) och de som var emot aborter av moraliska skäl (pro‑life). Pro-choice-anhängare framhöll rätten till kroppslig autonomi och att staten inte borde lägga sig i en sådan privat angelägenhet. Pro-life-anhängare hävdade att fostret har ett eget värde och rätt till skydd, och att abort därför bör begränsas eller förbjudas.

Efterföljande rättsfall och utveckling

Roe påverkades av senare domar och politiska beslut. Webster v. Reproductive Health (1989) gav delstater mer utrymme att begränsa offentlig finansiering och sjukhusens roll i abortvård. Ett avgörande 1992, Planned Parenthood v. Casey, övergav den strikta trimesterstrukturen och införde istället begreppet "undue burden" — staten får reglera abort men inte införa sådana hinder före fostrets livsduglighet att de utgör en oskälig börda för den som söker abort. Dessa förändringar innebar att vissa restriktioner, till exempel väntetider, informationskrav och föräldrasamtycke för minderåriga, blev tillåtna i större utsträckning.

Upphävande och senare konsekvenser

Under 2020‑talet skedde ytterligare förändringar i rättsläget. Det mest omvälvande var att Högsta domstolen i ett senare avgörande upphävde Roe som prejudikat, vilket ledde till att frågan om lagligheten i praktiken återlämnades till delstaterna. Som följd infördes i flera delstater strängare begränsningar eller förbud mot abort, medan andra delstater förstärkte skyddet för abortaccess.

Praktiska och samhälleliga konsekvenser

Konsekvenserna av Roe och de efterföljande rättsbesluten är omfattande:

Lagstiftningen varierar kraftigt mellan delstater, vilket skapar stora skillnader i tillgång till abortvård beroende på var man bor.

Vissa kvinnor tvingas resa långa sträckor eller byta delstat för att få tillgång till vård.

Hälso‑ och vårdkonsekvenser har debatterats; kritiker pekar på risker med minskad tillgång, medan förespråkare för restriktioner betonar skydd för fostret.

Frågan har blivit central i valrörelser, domstolsutnämningar och politisk mobilisering på båda sidor.

Rättslig osäkerhet har påverkat vårdgivare, sjukhus och juridiska processer kring reproduktiv vård.

Sammanfattning

Roe v. Wade var ett avgörande rättsfall som etablerade en federal rätt till abort i USA och formulerade ett ramverk för delstaternas reglering. Under följande decennier begränsades och omtolkades delar av domen genom nya avgöranden och politiska åtgärder. Effekterna har varit långtgående — juridiskt, politiskt och socialt — och debatten om aborträttigheter fortsätter att vara en av de mest polariserande i USA.

Bakgrund

Det började i Texas som en utmaning mot en lag som förbjöd alla typer av aborter om inte moderns liv var i fara. År 1970 väckte en gravid kvinna från Texas, Norma McCorvey (alias Jane Roe), talan mot Henry Wade, distriktsåklagare i Dallas County, i en federal domstol i Texas. McCorvey hävdade att hon var ensamstående och gravid och ville avbryta sin graviditet. Hon ville att det skulle göras på ett säkert sätt av en läkare, men sade att hon inte hade råd att resa utanför Texas. Hon kunde inte få en laglig abort i Texas eftersom hennes liv inte var i fara. I sin stämning hävdade hon att lagen i Texas kränkte hennes rätt till privatliv, som skyddas av det första, fjärde, femte, nionde och fjortonde tillägget. Roe tillade att hon stämde "för sig själv och alla andra kvinnor" i samma situation. Fallet tog sig långsamt fram till USA:s högsta domstol. Under tiden hade McCorvey fött sitt barn och placerat det för adoption.

Majoritetsbeslutet

I ett beslut med 7-2 röster ansåg domstolen att en kvinnas rätt till abort skyddas av hennes rätt till privatliv enligt det fjortonde tillägget. Beslutet gjorde det möjligt för en kvinna att besluta om hon vill behålla eller abortera fostret/det ofödda barnet under den första trimestern. Detta påverkade lagarna i 46 delstater. Domare Harry Blackmun skrev majoritetsutlåtandet. "Vi ... erkänner att vi är medvetna om abortkontroversens känsliga och känslomässiga natur, om de starka motsatta åsikterna, även bland läkare, och om de djupa och till synes absoluta övertygelser som ämnet inspirerar." - Domare Blackmun (1973).

Avvikande åsikt

Den avvikande åsikten skrevs av domare William Rehnquist. Han motsatte sig majoritetsbeslutet och angav flera skäl.

Han påpekade först att det inte fanns någon legitimerad kärande i målet och att detta var ett krav för att målet skulle kunna prövas. En legitim målsägande skulle vara en kvinna som befann sig i sin första trimester av sin graviditet vid någon tidpunkt när målet prövades. McCorvey (Jane Roe) uppfyllde inte detta krav och därför kunde domen inte tillämpas på fallet.
Domstolen erkände en kvinnas rätt till abort enligt den allmänna "rätten till privatliv" från tidigare fall. Men han hävdade: "En transaktion som denna är knappast 'privat' i den vanliga användningen av ordet".
Majoritetsutlåtandet var vagt om exakt var rätten till privatlivets helgd finns i konstitutionen. Flera ändringar nämndes, men ingen av dem angavs specifikt innehålla rätten till privatliv. Ordet privatliv finns inte i konstitutionen.
Ytterligare problem är att domstolen agerar som en lagstiftare genom att dela in graviditeten i tre trimester och beskriva de tillåtna restriktioner som staterna kan göra. Rehnquist påpekade att 36 av 37 stater 1868, när det fjortonde tillägget antogs, hade lagar mot abort, inklusive Texas. Han skrev "...Den enda möjliga slutsatsen av denna historia är att författarna inte hade för avsikt att genom det fjortonde tillägget dra tillbaka staternas befogenhet att lagstifta i denna fråga".

Att förstå Roe v. Wade

Tolkning av rätten till privatliv

Grunden för "rätten till privatliv" är en rättslig tolkning som kan spåras från det tidigare fallet Griswold v. Connecticut (1965). I detta banbrytande fall beslutade Högsta domstolen att en lag i Connecticut som förbjöd användningen av preventivmedel stred mot rätten till privatliv som finns i konstitutionen. Rätten till privatliv nämns dock inte direkt i konstitutionen. Högsta domstolen har förklarat att rätten till privatliv impliceras av flera ändringar. Från och med 1923 tolkade domstolen garantin om "frihet" i det fjortonde tillägget som en bred rätt till privatliv. Domare William O. Douglas förklarade att garantierna för rätten till privatliv hade penumbras (underförstådda rättigheter) "bildade av emanationer (ett flöde) från dessa garantier som bidrar till att ge dem liv och substans".

Begreppet trimester

I sitt beslut använde sig domstolen av tre trimester för graviditet. Under den första trimestern var abort säkrare för modern än förlossning. Resonemanget var att beslutet om att göra abort i detta skede borde överlåtas till modern att bestämma. Varje lag som ingrep mot aborter under den första trimestern skulle antas vara grundlagsstridig. Under den andra trimestern kunde lagar reglera abort endast för att skydda moderns hälsa. Under den tredje trimestern var det ofödda barnet livsdugligt (det kan leva på egen hand utanför moderns livmoder). Lagstiftningen kunde alltså begränsa eller förbjuda aborter utom i de fall då det var nödvändigt för att bevara moderns hälsa. Denna doktrin gällde fram till 1992. I Planned Parenthood v. Casey (1992) ändrade domstolen från att basera lagligheten av en abort på trimester till att basera den på fostrets livsduglighet.

Sök