Fastan: 40 dagar före påsk – historia, betydelse och traditioner

Upptäck fastans historia, 40-dagars betydelse och levande traditioner före påsk — ursprung, riter och hur fastan firas i olika kristna kyrkor.

I den kristna traditionen är fastan en period på cirka sex veckor före påsk. Det är en tid då de kristna ska vara tysta och eftertänksamma och förbereda sig för påsken. De ska be mycket, ge pengar till välgörenhet och avstå från vissa saker som de annars skulle göra för att ha roligt. Fastan avslutas med påsken, som är en tid av stort firande då de kristna tänker på hur Jesus hade dött på korset men sedan återuppstått från de döda.

Fastan är traditionellt sett tänkt att vara fyrtio dagar lång. Det beror på att Bibeln säger att Jesus tillbringade fyrtio dagar i öknen för att förbereda sin död och uppståndelse.

Fastan börjar på askonsdagen. I den katolska kyrkan slutar den vid den nionde timmen på skärtorsdagen (44 dagar). I den anglikanska katolska kyrkan slutar den på skärtorsdagen (46 dagar).

Kyrkor inom den bysantinska traditionen (t.ex. östortodoxa och östkatolska kyrkor) räknar fastedagarna på olika sätt. Det finns också olika lokala traditioner inom den orientaliskt ortodoxa kyrkan.

Fastan är traditionellt en tid då man fastar (inte äter mycket). Denna tradition var användbar eftersom det var en tid då mat som hade sparats för vintern måste ätas upp innan den blev dålig. Många romersk-katoliker äter inte annat kött än fisk på fredagar under fastan.

Ordet "lent" kommer från det gamla engelska ordet lencten som betyder "vår" (årstiden).

Historia och ursprung

Fasta som religiös övning finns långt tillbaka i judisk och tidig kristen praxis. Att avstå från mat och nöjen som förberedelse för en högtid förekommer i flera religioner. För kristna knyts den fyrtio dagar långa fastan till berättelsen om hur Jesus tillbringade fyrtio dagar i öknen enligt Bibeln. Under de första århundradena varierade fastetiden mellan olika församlingar, men från 300‑talet och framåt blev en period på cirka fyrtio dagar allmänt etablerad i många delar av kyrkan.

När börjar och när slutar fastan?

I västkyrkliga traditioner inleds fastan på askonsdagen, dagen efter fetisdagen (Shrove Tuesday/pannkaksdagen), och räknas vanligen som fyrtio dagar exklusive söndagar eftersom dessa ses som små påskdagar. Fastan övergår i den kristna påsktriduumet vid skärtorsdagen/kvällen före, och firandet kulminerar på påsk.

I flera kyrkor med bysantinsk tradition (t.ex. östortodoxa) börjar fastan i stället på Clean Monday (reningsmåndagen) och inbegriper särskilda föreskrifter för varje vecka fram till påsk. Räknesätten skiljer sig: i vissa östliga traditioner räknas även söndagarna med i fastetiden, vilket ger en annan total längd än i väst.

Traditioner och sedvänjor

• Bön, bot och försoning: Fastan är tid för andlig återhållsamhet, bön och botgöring.
• Allmosa och välgörenhet: Många troende lägger större vikt vid att hjälpa behövande under fastan.
• Avhållsamhet och fasta: Traditionellt avstår man från vissa livsmedel eller nöjen. Vanligt är att avstå från kött på fredagar, men praxis varierar.
• Gudstjänster och riter: Särskilda gudstjänster, korsvandringar (Stations of the Cross), andakter och bikt är vanliga under fastan.
• Folkliga inslag: I många länder finns lokala seder inför och under fastan, till exempel Shrove Tuesday med pannkakor, karnevalfirande före aska och olika mattraditioner som speglar säsong och lokala vanor.

Fasteregler i olika kyrkor

Det finns betydande variationer mellan traditionerna:

• Romersk‑katolska kyrkan: I dag är vissa strängare regler mildrade, men allmän praxis är att beakta fasta och avhållsamhet som särskilt viktiga under fastan. Enligt den katolska kyrkans bestämmelser är askonsdagen och långfredagen dagar för fasta (begränsat intag) och fredagar under fastan är dagar för abstinens (inget kött). Fritagning gäller ofta för barn, äldre, gravida, ammande och sjuka.
• Ortodoxa kyrkor: Här är fastan ofta striktare i fråga om mat (i regel avstår man från kött, mejeriprodukter och ibland fisk, olja och vin på särskilda dagar). Fastan inbegriper också särskilda liturgiska former och dagliga böner. Reglerna kan variera mellan autocefala kyrkor och lokala sedvänjor.
• Protestantiska kyrkor: Anglicanism och vissa lutheranska församlingar håller fast vid traditionella lenten‑riktlinjer som askonsdag och fredagsandakter, medan andra protestantiska samfund ser fastan mer som en individuell andlig praxis än som en kyrkligt reglerad plikt.

Symbolik och andlig betydelse

Fastan handlar om mer än mat: den är ett sätt att markera omvändelse, enkelhet och beroende av Gud. Genom att avstå från något man tycker om övar man sig i självbehärskning, och genom att ge till andra visar man solidaritet med de behövande. Fastan pekar mot påskens budskap om död och uppståndelse och fungerar som en tid för inre förnyelse.

Nutida uttryck av fastan

Idag ser många fastan som ett tillfälle att prova nya former av avhållsamhet eller att genomföra positiva förändringar: exempelvis att avstå från socker eller alkohol, minska skärmtid eller börja en daglig bönestund. I vissa länder finns organiserade kampanjer och 40‑dagarsprojekt med fokus på välgörenhet eller personlig utveckling.

Praktiska råd

• Om du vill fasta, välj en form som är realistisk och hållbar för din livssituation.
• Tänk på hälsan: gravida, ammande, sjuka, små barn och äldre bör inte utsättas för sträng fasta.
• Se fastan som en helhet av bön, givande och handling — inte bara avstående från mat eller nöjen.

Sammanfattningsvis är fastan en rik och mångfacetterad tradition med rötter i bibelberättelser och tidig kyrklig praxis. Den erbjuder ett återkommande tillfälle för eftertanke, försoning och förberedelse inför påskens glädjebudskap.

Frågor och svar

F: Hur lång är fastan?

F: Hur länge varar fastan traditionellt sett?

F: När börjar fastan?

Fråga: När slutar det i den katolska kyrkan?

Fråga: När slutar det i den anglikansk-katolska kyrkan?

F: Hur räknar kyrkorna i den bysantinska traditionen fastedagarna på olika sätt?

Sök med bokstav