London Underground 1972 är en tågflotta som används i Londons tunnelbana. Beställningen av 1972 års bestånd gjordes för att avhjälpa bristen på fordon i den nordliga linjens Tube Stock-flotta från 1959. Vagnarna har senare överförts och används i dag på Bakerloo-linjen.

Bakgrund

Under slutet av 1960- och början av 1970-talet stod London Underground inför behov av att komplettera och ersätta äldre tågset. 1972 års bestånd togs fram som en del av dessa åtgärder för att säkra kapacitet och driftsstabilitet på olika linjer då äldre fordon åldrats eller inte längre uppfyllde trafikens krav.

Utförande och egenskaper

Tågen är konstruerade för tunnelbanetrafik med fokus på hög kapacitet, snabb på- och avstigning samt anpassning till tunnelmiljön. De har den typiska utformningen för londontubens vagnar vad gäller fordonsbredd och dörrplacering, och är elektriskt drivna enligt tunnelbanans system. Flera detaljer såsom inredning, sätesarrangemang och informationssystem har uppdaterats genom åren i samband med underhåll och ombyggnader.

Tjänstgöring

1972-stockens första uppgifter var att avlasta äldre fordon och säkerställa trafik på de sträckor där behovet var störst. Efter hand har uppställning och linjetillhörighet förändrats beroende på planering, leveranser av nya tåg och underhållsarbete. Sedan överföringen till Bakerloo-linjen har dessa tåg använts i reguljär drift där tillsyn och periodiska uppgraderingar hållit dem i trafiksäkert skick.

Underhåll, ombyggnader och framtid

Som för andra tunnelbanefordon har 1972-stocken genomgått återkommande underhåll och delar av beståndet har fått ombyggnad eller uppgraderingar för att förlänga livslängden och förbättra passagerarkomforten. Långsiktiga planer för framtida fordon och ersättningar avgörs av transportmyndigheter och operatörer och påverkas av tekniska krav, ekonomi och trafikbehov.

Betydelse

1972-stocken är ett exempel på hur löpande fordonsinvesteringar och omdisponeringar används för att upprätthålla kapacitet i ett stort tunnelbanenät. Den illustrerar också de utmaningar som äldre tågflottor kan ställa vid behovet av modernisering och kontinuerligt underhåll.